MARSVINSBLOGGEN

Glada marsvin är roliga marsvin Maila oss

Arlene, Red, Piper & Lolly

För en dryg vecka sen kom ett mail om en liten familj som växer upp här just nu. Alla verkar vara flickor men då jag blivit lurad på kön förut så kollar jag den varje gång de är uppe.

Arlene är bara sju månader och eftersom hon inte avskildes från bröderna innan förlossningen så är hon troligen med barn igen . Hon hade skabb när hon kom, illröd, hårtunn och irriterad hårbotten.

En hona som sju månader gammal ska behöva vänta sin andra kull.

Fy.

Hela hennes ungdom. Omkring16 oktober ska nästa kull komma då..sen ska hon dia och ta hand om den kullen i en dryg månad. Framåt advent så är hon fri och kan börja växa som hon ska och bygga upp sin kropp och person. Lilla vän <3

Skickat: den 9 augusti 2017 09:55

Omplaceringsformulär Hona ca 7mån + 3 små på några dygn, 1+3 st

Antal marsvin: 1+3

Kön och ålder på marsvin: Hona ca 7mån + 3 små på några dygn

Lolly. född den 7 augusti och med bra vikt.

Anledning till omplacering: VI köpte tre hanar i maj. Jag upptäckte för några veckor sedan att en blev väldigt mycket tjockare än de andra. Nu har vi två hanar samt en hona med 3 ungar. Vi kan inte ha marsvinen inne pga kraftig allergi, men det känns inte bra att ha bebisarna ute. Och vi kan inget om marsvinsbebisar och vi vill ju inte att det ska bli fler sen heller. Vi behöver hjälp att ta hand om honan och hennes bebisar. Nu bor de i ett växthus…

 

Igår den 17 augusti var de ute första gången. Under sträng bevkning fick de en kort stund med lite frisk luft, fåglarljud, sol och gräs. Ungarna drog i grässtråna tills de gick av. Mamma Arlene fann sig snabbt så hon har varit ute på gräs förut 🙂

Piper född 7 augusti och med bra vikt.

 

 

Red född 7 augusti och med bra vikt.

Mer ödmjukhet

Sen ett drygt år jobbar jag på ett HVB-hem och det är inte mitt förstaval att arbeta med människor men när flyktingvågen drog över Sverige kändes jag det verkligen angeläget att hjälpa till och när jag kunde försörja mig på det samtidigt så kändes det som vettigt att prova.

Baxter och Yoga. Sista paret ut sedan en större mängd djur kom in för en tid sedan. Yoga var hårt ansatt av skabb och uppfödaren hade inte behandlat honom så han var väldigt uttorkad. Nu ser han sund och frisk ut och han och Baxter trivs bra tillsammans.

Trodde inte jag skulle jobba med människor, trodde jag bara skulle bli trött på dem. Jag tror bestämt att jag hade fel. Igen 🙂

Baxter har ett öra upp och ett i minne 🙂

Nu jobbar jag med människor, i sort sett friska i och för sig, men skadade psykiskt av krig. Vi, jag och mina kollegor, försöker inom ramar skapa ett hem och de som bor är pojkar under arton från flera olika länder och kulturer som flytt hemlandet.

Baxter 170429 Yoga 160616

Det bor en misantrop i mig men den har fått sällskap av en filantrop.

”Stupidity has a certain charm – ignorance does not.”

Frank Zappa.

Yoga har en slags mjuk strävhårspäls och den är fin och go numera.

En lektion till

Jo jag fick börja sortera efter andra och det gjorde nytta. Även om jag ibland bara slängde allt blandat hemma så kändes det allt mer fel. Samtidigt måste ju alla jobba åt samma håll, i den kommun jag bor hämtade de glatt en full säck varje vecka och visst fanns återvinningsstationer här också men allt för ofta överfulla och misskötta.

Så mitt dubbelliv fortsatte, jag var den präktiga hyresvärden på Hisingen och den slarviga hushållerskan här hemma.

Jag ville skaffa en hund, äntligen fanns förutsättningarna, jag var egenföretagare och styrde min egen tid. Jag har alltid haft hjärta för djur så tanken på omplacering av djur gjorde att jag ville veta mer. När jag insåg att detta inte bara innebar så kallade problemhundar så blev jag mindre rädd och ännu mer nyfiken.

Prince & Bolani

Men jag for ändå med otroligt konstiga förväntningar till Akitagården. För därute skulle en ung schäfer vänta på mig. För det var min önskehund. Den sort vi alltid haft hemma i mitt barndomshem och den enda hund som fanns i min fantasi.

På Akitagården fanns många hundar men inga unga schäfrar. inga äldre schäferhundar heller men det fanns andra rashundar, och det fanns blandisar.

Det var en blandis som blev min största kärlek och som troget var min finaste vän och vid min sida i tio år som gick alldeles för snabbt.

Han hette Zorro och jag har tackat högre makter många gånger för att denna underbara varelse blev min vän.

De är 1,5 år och 3 månader gamla.

Jag trodde jag behövde en ung schäfer för att bli lycklig men det visade sig att det var en Zorro, och bara att ha lärt känna denna fantastiska person var en ynnest.

Hans historia var kort och inte helt ovanlig. Han hade sprungit bort och hittades av en dam i Lilla Edet trakten som ringde polisen om en lösspringande hund. Polisen ringde Akitagården som åkte och hämtade upp honom.

De annonserar och inväntar tre veckors karens och sedan adopterade jag Zorro.

Väl hos mig visade han rädsla för människor som luktade alkohol så kanske hade Zorro levt med en missbrukande person. Kanske var det förklaringen till att ingen frågade efter honom.

Hur som helst; han var den bästa hunden ever, och jag hade fått en underbar vän ytterligare en lektion i ödmjukhet.

 

 

 

En lektion i ödmjukhet

Jag sorterar skräp. Jag lägger kartonger i en behållare, jag lägger plast av alla slag i en och jag har ett par glasburkar som ska i en annan. Sen slänger jag marsvinsspån och hö i kompostcontainer och så håller det på. Vecka in och vecka ut, olika platser i mitt liv men sorteringen följer med mig överallt. Hyreshuset, hemma, i omplaceringen och på mitt jobb. Jag funderar på; trots att det ofta är lite småsnuskigt ( särskilt på jobbet) så är detta en syssla som passar mig. När alla andra på jobbet försöker slippa gör jag det väldigt plikttroget. Numera. För det har inte alltid varit så, utan jag var värsta slarvern i detta sammanhanget tidigare.

 

Kanske var det när jag tog över mina föräldrars hyreshus? Pappa hade alltid bekymmer med att tunnan blev för full och ”rann” över” och sopgubbarna blev irriterade och kanske till och med lät bli att ta med skräpet. Dubbel trubbel till nästan hämtning. Pappa fick passa tunnan som en tvååring, han kunde inte släppa tillsynen i ett par dagar ens.

Den svarte Lorenzo kommer ifrån Luciagänget, han kom till omplaceringen som bebis den 13 december 2016 och är kanske drygt ett halvår nu. Agaton är ett av April-17 djuren och ca två månader gammal.

Pappa var konstant småförbannad på antingen hyresgäster eller sopgubbar eller storförbannad på båda samtidigt. Han tillverkade en slags cementtyngd på ett metallstag och använde den för att packa ihop skräpet, ungefär på samma sätt som de gör på återvinningscentralerna med kartong och annat. Men ”hjälpmedlet” var tungt och visst kunde min pappa, två meter lång och svensk mästare i boxning på 50-talet jobba med den men jag hade inte en chans, orkade inte ens lyfta skiten.

Rufs och slät. Jag gillar när de är kontraster.

Så jag var tvungen att jobba annorlunda och visst en kan öka antalet tunnor men hade jag gjort det hade pappa besviken på mig på riktigt, en ren principsak.

En tunna räcker till alla i tre -fyra dagar, de tömmer ju för h-vete två gånger i veckan, sa han småsurt.

Till det hade jag att anpassa mig. När jag insåg att tolv hyresgäster gör exakt som jag, blandar allt i samma tunna oavsett en fin återvinningsstation 50 meter bort så var jag tvungen att göra något.

Det blev en ministation i huset och i den fick jag hålla ordning så gott jag kunde. Det blev extrajobb nån timme eller två i veckan men jag styrde mig själv så det var ingen fara. Tunnan rann fortfarande över ibland när någon ny flyttat in i huset men då räckte det oftast att säga till lite snällt en gång så löste det sig.

Agaton & Lorenzo

Dock är det är förvånande hur många tjugoåringar som inte vet skillnad på tidningar, reklam och strumpor. De måste vara en generationsgrej för när de blir trettio är det inte ett problem. Till er som tror sockor och strumpor blir uppätna av tvättmaskinen, till er har jag ett tips, kolla i pappersåtervinningen. Är den inte där så skulle jag satsa på plastsorteringen 🙂

Lorenzo har sällskapat med Batman fram tills Batman kastrerades för några veckor sedan. 

Detta var 2003. Jag hade ännu inte omplacerat ett enda marsvin, men vi hade sedan fyra år två högt älskade Tusse och Ludde hemma.

Jag stod i begrepp att skaffa en hund och jag hade bestämt mig, det skulle vara en hund som behövde mig, för jag hade hört talas om en omplacering i Ingetorp utanför Kungälv.

 

Marsvinen inte barnen -del två

Jag vet att det finns människor som tycker att när jag lägger omsorg kring ett litet djur så gör jag en felprioritering. Jag borde ägna mig åt att förbättra för människor eller framförallt för barn istället.

För det första, människan är som en ohyra på den här planeten och vår art är helt klart överrepresenterad. Det finns inget stopp på detta utan vi kommer köra in i kaklet och det kan jag inte göra nåt åt.

Jag lider med människor i krig, människor som svälter men de är inte här. Jag är inte typen som far som volontär till ett annat land och dessutom är jag trött, fet och femtio+ så det kommer inte att hända.

Abbe är rufset. Casanova är den charmige mannen bredvid. Detta är en av de fem pojkpar som just nu huserar i mitt marsvinsrum.

 

Visst kan jag som svensken i gemen nöja mig med att ge pengar till olika organisationer men det ena utesluter inte det andra. Marsvinen är här och jag tror på att allt hänger ihop, lär du dig att respektera ett litet fyrfota djur kommer du att respektera och vara rädd om tvåbenta djur också.

Men mitt fokus i Eragons är att vara marsvinens röst. De har en röst, de berättar saker även om det inte är på just på vårt sätt eller språk.

Det jag hör att marsvinen berättar för mig är att de inte vill vara det praktiska hjälpmedlet för att du ska instruera ditt barn i att hålla ett djur i omplaceringen. Barnen har egentligen knappt en plats i omplaceringen alls utan det är marsvinens plats. Eragons är ingen lekplats för barn som behöver springa av sig. Är det barn som kan hålla tyst, har koll på sig själva så visst, kom ner och lär er skötsel om marsvin men annars: nej. Låt den andre föräldern eller en barnvakt jobba medan du ser om marsvinens behov hos oss.

Casanova är ett år och den lille Abbe är bara ett par månader. Består ännu mest av päls 🙂

När du ska lära dina barn att vara empatisk och varsam med marsvinen ska det vara i hemmets lugna vrå, tryggt sittande på ett golv. Marsvinen ska inte bäras i tomma hamsterburar utan hö eller annat, inte heller i monamössor slängande i någon femårings otrygga händer. Hade du satt din bebis så? Dåså, gör det fan inte med ett marsvin som kanske skadar sig för livet när den tappas i ett stengolv. Smärta de knappast visar för de vill inte bli utstött ur sin flock men det gör inte mindre ont än för oss, det kan jag garantera.

Vet du någon som vill skaffa marsvin så är det läge nu.

Det kommer människor till Eragons som vill ha min välsignelse att inte gå till veterinären. Jag kommer aldrig att ge det. Så sluta med det. Ju mer jag märker att du vill spara in besöket desto mer kommer jag att säga att du ska gå dit. Jag är lättprovocerad när det kommer till detta, det är en slags arbetsskada så testa mig INTE. Är det ett eragonsdjur du adopterat kanske det slutar med att du lämnar omplaceringen utan dem. Det har hänt förr.

Vi sätter alltid stor med liten för vi tycker inte de små ska lämnas utan vuxna förebilder.

Egentligen är det så enkelt. Du ska känna för marsvinen som du känner för dina barn. Hade du sökt hjälp för din treåring om hon kissade rött i toastolen? dåsa, då gör du samma för marsvinet. Dock blir vårdcentralen irriterade på dig om du kommer dit så ring till veterinären.

Hade du ringt akuten om femåringen farit i stengolvet? Gör det för marsvinet också.

Min syster sa en gång om en förälder som inte respekterade sin sjuåriga pojke:

Hon kommer så småningom att bli tvungen att lyssna, när han är huvudet längre än henne.

Precis så blev det. Marsvinen kommer inte att växa om dig, lyssna ändå.

 

För marsvinen – inte för barnen.

Ok, jag vet att detta lätt blir fel nu när jag ska förklara HUR jag jobbar men jag känner att det är nödvändigt. Inte för jag egentligen tror att de som behöver läser bloggen men för att jag behöver få det ur mig och formulera mina tankar.

Nu går hon på de vida vidderna lilla fina Poppy. Jag grät inte igår, jag gråter inte idag men jag är helt utmattad. Hon föddes 2011, såldes av Backaplans zoo och kom till mig 2012. Vi kämpade med hennes urinvägsproblem, hennes pälsproblem och till slut även en stroke och viktnedgången knäckte det hela. Igår kväll körde Billy mig och Poppy till Blå Stjärnan och hon fick somna in. Älskade <3

 

Ännu en förälder står framför mig och talar om sina barns behov.

Jag hatar inte barn. Jag är själv förälder även om barnen är stora nu. Jag skaffade en gång marsvin till mina barn och ännu längre tillbaks var jag barnet som var mottagare av mina föräldrars omsorg i form av ett marsvin. Men det spelar ingen roll, marsvinet är inte någons och den är absolut inte en liten smågodis som vi ska peka och välja.

Du har lämnat mitt liv men du lämnar aldrig mitt hjärta.

Jag blir så matt på detta; se på en samling levande varelser och sedan välja några. Som är söta tillräckligt för att förtjäna en plats hos dem. De som inte är söta? vad ska vi göra med dem? bunta ihop och slå ihjäl dem?

Om Eragons kan omplacera ett litet friskt marsvin till dig: räcker inte det? måste de skönhetsideal som just du har tillfredsställas också?

Fråga dig själv: om du skulle vara i situationen  att du skulle adoptera ett människobarn – hade du hanterat det likadant? Hade det känts etiskt?

Poppy, din kropp var slut men jag tror vårt band finns kvar.

Jag anser att alla levande varelser har rätt till sitt liv: tänk på det när du talar till mig. Tänk själv hur det varit att vara del av en samling individer som ska väljas bland eller ratas. Hade du velat vara en av dem? om inte, så tänk då efter VARFÖR.

Ovett, död och inkontinensunderlägg.

Detta blir nog årets blogg.

Har du några paket inkontinensskydd som ligger och skräpar? jag hade det efter mina föräldrar och när de inte ville ha tillbaks dem på vårdcentralen så använde jag dem i omplaceringen. Det var de väldigt bra till så har du tar vi gärna emot.

 

Den som har en trädgård och bor med marsvin saknar intet.

Det har varit fantastiska dagar. Sol, varmt och torrt. Det gröna guldet flödar och jag går mest omkring och trivs när jag är hemma.

Igår flyttade Kosmas och hans nya hem har två tjejer som behövde hjälp att se likadant på saker.

Padre flyttade för några dagar sedan, tyvärr av var orsaken till att han fick ett hem inte den roligaste men jag får se bortom det sorgliga med den fine Wii-Wii som miste sitt liv i alldeles för ung ålder.

Padre med sin fina familj. Så glad för att han fått ett fint hem.

Padre fick ett riktigt fint hem och han bor nu med tre tjejer som nästan genast visade att de blev tryggare och mer en flock när han klev in och bestämde 🙂

Min man klipper långt gräs till limporna varenda dag, jag som hade gett upp hoppet om att han någonsin skulle intressera sig för marsvin;  men även om han inte kan namnen på dem så ser han deras små personligheter…och vi talar om mannen som trots att vi hade barnen i stabila små klasser hela skolgången från ettan till nian så kunde han varken namn på klasskamrater eller deras föräldrar på avslutningen i nionde klass! Jag kunde nästan alla redan i tvåan. Vi träffade dem ju massor eftersom det var en liten friskola och hel del arbete sköttes av föräldrarna.

Så det är väl inte så chockerande att inte namnen på 15-20 marsvin flutit in men det är riktigt roligt att han ser personligheterna, och att han hjälper mig med allt pyssel som det är.

  • Han går att lära! som min arbetskompis säger om vår chef.

Ja, annars är det mest det som händer…jag jobbar och trivs fantastiskt med det. Jag matar, sköter och byter för marsvin. Det går att fylla ett liv med det och det är så mitt liv blev. 🙂

De är så fina <3

Idag har det regnat lite men det är fortfarande varmt och gott och jag slänger en blick ut när jag grejar inne i huset… trots duggregn sitter ett gäng ute och smaskar gräs allt va de orkar. Blondie kom hem idag efter att hjälpt en kille som var nykastrerad och Poppy är i flocken efter att hon suttit med Padre, Lykke är också tillbaks i flocken, jag känner mig hel. Nu vill jag fira sommaren.

Obeskrivligt god. Snälltårta.

Idag var det mors dag och jag är så glad att mina barn älskar mig. Jag fick finpresent från Lush och hemmagjord smörgåstårta, vegan såklart.

Jag saknar inget.

 

.

Ibland blir det för mycket

Jag vill inte gnälla, det är något jag känner ganska starkt. Drar en på sig saker får en ta konsekvenserna och det är min absoluta uppfattning, både vad det gäller mig och andra.

Razze i grönskan <3

För det mesta flyter det på ganska lagom, i Eragons gör vi mycket, ingen tvekan om det men jag kan inte säga att vi gör för mycket.

Lorna på väg in krukan utan botten.

Vi får in ett gäng djur som behöver oss men då står vi med öppna armar och hjärtan, flera stycken och nästan tävlar om att vilja dem väl. Sen har vi fixat dem, de har hull, hälsa och fina nya hem som tar ansvar och vi drar efter andan och vi ska vila lite.

Lorna på gång & Puddingen

Men ibland så flyter det inte, utan vi hinner bara börja dra efter andan och så är det fullt pådrag igen. För ibland kan en styra bort, en kan bestämma att människor tar ansvar med stöd av oss men så finns det sådana fall där det bara inte funkar att göra så. Helgen kring åttonde april tömde vi omplaceringen efter Luciagänget och lämnade glatt städningen till en annan dag. Bara två veckor senare får vi in ett gäng på tretton djur igen. Galet vanskötta och i större behov av oss än de flesta marsvin.

Razze igen

Alla hade inte sådan tur att de klarade sig till oss utan där de kom ifrån hade cirka tjugo marsvin frusit och svultit ihjäl under vinter och tidig vår.

Puddingen <3

De som hade hand om dem tog inte ansvar och jag vet inte riktigt; jag är nog för trött för att känna. Jag och Christina delade upp dem mellan oss. Hon tog lådan med dräktiga och jag tog dem med ungar. Nio till mig och fyra till henne som senare blev sammanlagt sjutton stycken levande.

Gänget <3

Alla behövde badas, oljas och behandlas mot skabb. Illröda i hud, svampmärken, magra, C-vitaminbrist osv.

Jag säger skvamp eftersom det inte finns att jag skulle behandla med det ena eller andra. Skabb och svamp i en djävla röra.

Nu är de på banan, en av de små ungarna har haft sår och märken ända in i denna veckan men de andra hämtade upp det värsta på cirka tjugo dagar.

Gänget <3

Christinas skyddslingar har fått sina små, en död vid födseln men annars fyra nya små glada liv. Christinas sambo hade tittat så allvarligt på Beda honan som fick sin kull först och sagt:

– ”Va skönt för dig, nu behöver du aldrig vara med om det mer”

Amy med blicken <3

Jag flyttade ner flocken härhemma och de olika småfraktioner med läkande nykastrerade till Marsvinshuset och de eventuellt smittsamma fick rummet där mina brukar bo under vinterhalvåret.

Vivi <3

Eftersom jag är trött på elände så kommer inga bilder från det nya gänget som jag kallar APRIL-17 på grund av flera olika orsaker. De kom in i april 2017 och de blev sjutton stycken när de fått ungarna som fanns på gång i honorna som Christina tog hem.

Nästa gång kanske det är lite mer positivt men denna gång får det räcka med att bilderna på den friska flocken andas sommar och sol. Jag fotade idag och det var det som gav lusten att skriva för den har varit död den senaste tiden. Nu är det detta jag vill fokusera på; sommar, sol och gräsliv! Kanske vill jag skriva lite också…och fotografera.

 

 

 

 

 

Snart är det sommar -bli medlem i Eragons

Sommar och semester närmar sig med stormsteg. När du behöver passa dina marsvin så finns Eragons med vuxna ansvarsfulla pensionathem som tar hand om marsvinen. Eragons pensionatverksamheten har utvecklats under åren och så här ser det ut nu:

Du skickar förfrågan via vår webbsida: http://www.eragons.se/pensionat/ och vi kopplar ihop där det finns plats och vi försöker alltid att matcha så du inte ska behöva köra långt. Dock är detta ett pusslande och när vi kollat alla parametrar så kan det ändå råka hamna rätt långt ifrån. Men ta kontakt med ditt pensionat så kanske de kan ta emot centralt eller så råkar ni arbeta i närheten av varann. Det brukar lösa sig.

Det som är fördelaktigt med att bli medlem är att då passar alla för 25:- per dygn och marsvin. Är du inte medlem kostar det 10:- mer per dygn.Medlemskap i Eragons kostar 200:- per år och jag brukar säga att du får bara äran 🙂 men detta är ett exempel där det är en fördel rent ekonomiskt.

Våra pensionat är all-inclusive. Det är vuxna som tar ansvar för marsvinen och de har accepterat de villkor som Eragons ställer vad det handlar om yta och mat. Marsvinen ska vara försäkrade. Du behöver bara lämna dina marsvin i en transport med lite spån i botten, hö och en gurkbit, sen fyller du i vårt pensionatformulär.

Dessa små älsklingarna Sakarias och Romulus fick sitt eget hem igår och samtidigt gjorde de en 11-åring överlycklig.

Dessa små älsklingarna Sakarias och Romulus fick sitt eget hem igår kväll och samtidigt gjorde de en elvaåring överlycklig.

Du kan försäkra dina små limpor hos Agria eller Sveland. Det kostar cirka en krona om dagen per marsvin. Om ditt marsvin blir sjuk så ligger självrisken på cirka 700:- och cirka 20% av beloppet som veterinärvården kostar. Försäkringen måste tecknas minst tre veckor innan du lämnar på pensionat.

Eragons passar inte oförsäkrade marsvin. Vi är rädda om både om marsvinen och om de som passar.

Medlemskapet betalar du till föreningen http://www.eragons.se/produkt/medlemsskap-2017/

Betalningen för själva prnsionatet betalar du direkt till den som passar.

———————————

Påsk innebär mer ledigt för många och därmed mer tid. Jag utmanar dig att använda en del av den tiden till att prova och byta ut en enda djurprodukt mot ett växtbaserat livsmedel.

goaste !

GOASTE !

Det finns numera snäll glass under samma fabrikat som säljer mycket annan glass i Sverige, så kanske passa på att titta bortom kalvmaten i påsk?

Glass i stora lass!

Glass i stora lass!

Prova nåt nytt, lär dig nåt nytt. Utvecklas.

Sponsorhuset

Jag hamnar i telefon med en försäljare. Det händer oss alla ibland och det brukar inte vara någon rolig upplevelse när det gäller mig. Jag är naturligt skeptisk för att inte säga direkt negativ till försäljare av de flesta slag och särskilt via telefon. För de mesta hinner de inte ens presentera sig utan jag lägger på direkt.

Amy, Big Bang mamman gör reklam för att stötta Eragons. Det gör hon rätt i!

Amy, Big Bang mamman gör reklam för att stötta Eragons. Det gör hon rätt i!

Varför öda tid- jag köper inte för att nån annan tror jag har ett behov, jag köper när jag känner att jag vill ha eller behöver någonting, när jag tänkt över det och har pengar. Innan dess är det inte intressant alls.

Men Christoffer på Sponsorhuset kan min sort, han mailade först och han mailade ett kort mail. Han bokade en tid och påminde via sms strax innan vi skulle talas vid. Bra jobb!

Vi pratade alltså på en tid anpassad efter mig och jag blev övertygad. Detta kostar inte Eragons något och på samma sätt som jag är så tror jag de flesta egentligen känner. Jag vill köpa när jag kommer på det. Sponsorhuset tar hänsyn till det.

Här kan du handla och ge stöd samtidigt.

Här kan du handla och ge stöd samtidigt.

De har utvecklat en funktion i webbläsaren Crome så att detta sköts utan att jag själv måste göra extra grejer när jag handlar. Jag har Crome istället för Internet Explorer och jag aktiverar ”handla Smart” knappen och är företaget jag ska handla av anslutet till Sponsorhuset så får jag och Eragons halva rabatten var. Skulle jag vilja skänka Eragons hela summan så går det också.

Bli medlem är kostnadsfritt:

http://www.sponsorhuset.se/start/bli-medlem

När du handlar blir det rabatter hos 646 nätbutiker, under flik ”Butiker” ser du hur mycket:

Hälften får du.

Eragons får hälften.

http://www.sponsorhuset.se/eragons/

WIN – WIN

Just do it

Just do it

 

Arkiv