MARSVINSBLOGGEN

Glada marsvin är roliga marsvin Maila oss

Arken Zoo Eriksberg

Jag är i zooaffären som sålt Uffe och Ängel. Affären ligger i ett köpcentra som är byggt i anslutning till ett stort bostadsområde intill Älvstranden på Hisingen.

Vi älskar djur. Ja det låter bra.

Området heter Eriksberg, det ligger på samma mark som ett av Göteborgs varv gjorde.

Kärleken sträcker sig inte så långt dock…här ligger öronen från grisar och jag ska inte påstå att jag vet allt om kärlek men…så här gör en inte med individer en älskar.

Jag går in i affären och ni vet ungefär hur det ser ut?

Men…det var ju mindre grisar vi pratar här, får ju hålla ordning i speciesismen. Här bor djuren som Arken säljer. Det fanns tre små marsvinshanar i buren på golvet. Alla tre satt inknödda i huset, ingen av dem funderade ens på att ta en vända i buren. 

Vi går in i affären som är relativt vanlig. Du har säkert sett variationer på samma tema, men denna affär är relativt nystartad och de har rejäla lokaler.

..och de säljer samma skit som alla andra..

 

….utan en enda kritisk tanke i huvudet. ‘Säljer någon ett koppel till marsvin så är det väl klart att vi försöker sälja det’

 

Både den manliga och kvinnliga expediten ville hjälpa oss, vi var ensamma i affären. Jag sa som det var; att nej det fanns inget de kunde hjälpa till med eftersom orsaken till att vi var där var att de sålt marsvin med ringorm. Kommentaren till det:

Det var ju inte bra.

Nej, så kan man faktiskt sammanfatta det, det var ju inte så bra.

Men vi är bra. Ängel och Uffe är friska nu och Uffe drar långa lekrepor på eftermiddagen så hela buren rör sig. Så fantastiskt mycket livsglädje och nu svikna, övergivna av alla de som ville att de skulle komma till. Uppfödare, zooaffär och köpare. ängel föddes i somras och Uffe i oktober.

Jag blev rätt irriterad, och hade sett det jag behövde. Fint utanpåverk men läskigt innehåll. Precis som alla de som vill sälja marsvin. Uppfödare av alla former och affärer.

Gunilla frågade var de skaffade sina djur. Det var hos en liten privat uppfödare som de hade kontakt med på facebook. Det låter ju sådär..han levererade så de har inte sett verksamheten. Av något skäl slutade de att handla av honom och nu köper de från Imazo, en grossist i Vara. Den verksamheten har de inte heller sett.

————————————————————————————–

Speciesism (av engelska species som betyder art) innebär diskriminering baserad på arttillhörighet. Termen speciesism myntades 1970 av den engelske psykologen Richard Ryder. Rasism och sexism är likartade begrepp som betyder diskriminering av andra på grund av deras ”ras” eller kön.

Ängel & Uffe 2

Den sjunde januari kom killarna in. De fick ett eget rum och de medicinerades och badades i svampdödande schampo. ”Lössen” som skrivits om var redan färdigbehandlade men ringormsbehandling har ett längre förlopp.

Uffe och Ängel första kvällen. Precis badat. Uffe har fortfarande sina märken i crest, runt och vid nosen men Ängel är läkt. Två killar till kom samtidigt och jag skötte dem samtidigt men efter bara tre veckor tog en annan i Eragons över skötseln av dem.

Jag medicinerade, badade och var förbannad.

På zooaffärer som vill sälja marsvin för att dra kunder till affären men inte ta ansvar.

På människor som har mer pengar än förstånd och inte heller tar ansvar.

På mig själv för att jag inte säger nej.

Ängel på vågen efter nån vecka.

Tycker själv att jag sätter upp så höga grindar – säger 1000:- för att det ska få dem att ta ansvar och göra jobbet själv men inte ens det får dem att backa.

Oavsett om det är djur eller människa jag tar hand om så händer det något när jag tar om hand. Det föds en känsla för det lilla liv jag har ansvar för. Tänker att de ska sköta och då ska de inse att de har ett litet liv i sina händer. Då ska de mjukna, och behålla sina små fina marsvinskillar som de precis skaffat. Små fina bebisar som precis kommit till.

Uffe på vågen efter tredje badet.

Det borde helt enkelt vara förbjudet att göra så här. Då talar jag om hela linjen, från uppfödaren som slarvigt vidarebefordrat både ohyra och svamp via zooaffär och till köpare som är så dåligt förberedda på vad ansvar för levande varelser innebär.

Nu har de medicinerats och badat så att båda är helt symtomfria. I processen har de dessutom blivit ganska trygga, trots att jag är relativt sparsam med kel för att undvika smitta till mig eller de andra marsvinen.

När jag behandlat denna gången har jag både badat och gett invärtes medicin som heter Itrafungol. Den ger en i tre omgångar, en gång per dag i en vecka, en veckas uppehåll och sedan en veckas medicinering igen, uppehåll i en vecka och ännu en omgång medicin.

Badning och sanering tar allt i hud, päls och miljö medan Itrafungol tar allt i kroppen.

I skrivande stund har de några dagars medicin till och sedan är de friska. Friskheten går inte att ta miste på redan nu. De är pigga unga barnmarsvin som är otroligt livsglada. De gör popcornhopp och tjuter efter mat, precis som underbara marsvin gör när de mår bra.

Ängel & Uffe

Det kom ett pm av den sorten som jag tycker allra minst om.

-Hej Irene. Vi har fyra marsvinspojkar med ringorm och löss. Behandling pågår men vi har tröttnat helt enkelt. Är det något som ni kan tänkas ta hand om?

-Var skaffade ni dem? Hur gamla är de?

Ängel

-Arken zoo Eriksberg. Köpte två i september födda början på juli. Allt väl med det men så köpte vi två till för 3 veckor sedan som tog med sig ohyran hem. Nu är alla smittade. Så två är ca 2 månader och två är ca 5 månader. Har kastat träburen, alla mattor och skickat soffan på kemtvätt och börjat sanera med virkon. Nu lever dom enkelt i en plastlåda från Ikea. Dom har fått första veckan med svamp medicin och 1 av 3 behandlingar mot löss.

-Ok. Lever alla fyra i samman

-Ja

-Bråkar?

-Nej. Dom äldre blev väldigt glada när det kom två till och hade nog helst önskat det var tjejer. Men det har lugnat ner sig. Dom bråkar inte.

-Ok. Vi tar emot dem men behöver planera + och det kostar. Alla zooaffärsköp tar vi 1000;- styck för. Vi kastrerar dem, plus allt jobbet

Fundera på det. Jag återkommer med datum, tar inte in förrns alla jul & nyårspensionat åkt hem igen.

-Ok kör på det. Alla där hemma inklusive barnen tycker det är bäst att dom får glädja någon annan när dom blivit friska igen. Frugan har semester hela nästa vecka också. Kan du ta kontakt med henne när du vet datum? Själv är jag bortrest till mitten på januari

-Ja, fixar det

Zecar – en liten ängel

En del marsvin passerar förbi som små änglar, de kommer snabbt in, flyttar och kanske minns jag dem knappt när det gått en tid.

Zecar är en sådan och därför vill jag skriva om honom för ingen ska bli glömd, alla förtjänar att bli ihågkomna.

Zecar i lördags.

Han blev 3,5 år och det var i tisdags jag tog beslutet att låta honom dö. Jag lämnade honom på morgonen på Husdjurshälsan och meningen var att hans knölar skulle tas bort. Han kom in för omplacering i lördags och den stora knölen hade varit där länge.

Men knölen, den stora knölen var inte problemet. Det trodde jag men Vladimir såg glad ut så länge han klämde på den. Det var en aterom och det betyder att  knölen är full med talg. Sedan hittade han de andra mindre knölarna och då fick han en mer bekymrad min.

Ok, vi tar in och tittar på honom.

Det kanske kan gå bra, sa han.

När de sövt Zecar så ringde Vladimir upp.

Detta går tyvärr inte. Han har tumörer på många ställen och nu när han är sövd märks det också att han redan börjat tappa hull. Han kanske har ett par veckor kvar och han har troligen redan ont. Jag tycker att du ska låta honom sova vidare.

Jag gjorde så.

Zecar i tisdags morse. Jag hatar att bestämma över liv och död.

Marsvinspsalm nr 1: 1. av Ulf Nilsson

Det finns någon som tar dig i sin hand, som bär dig stilla till mandelträdens land, som ger dig mat på en maskrossäng, som bäddar ner dig i sin svala säng.

Det är sant och det är visst du ska bäddas ner till sist.

2. Att få somna i frid, det passar ett litet marsvin med trötta tassar. Du får möta de små, lilla vän, alla kommer till slut hem igen. Det är sant och det är visst alla kommer de hem till sist.

ur boken Adjö Herr Muffin

 

 

Ruben Östlund

Den 8 december 2017 får jag ett meddelande från en veterinär jag känner. Hon jobbar på ett stort djursjukhus en bra bit från Göteborg.

En väldigt liten marsvinskille.

”Jag har tagit hand om ett marsvin som skulle avlivats idag. En hane, oklar ålder men jag tror under ett år för han är rätt liten. Frisk, pigg, bra hull, fina incisiver. Vill du hjälpa mig omplacera stackarn? Jag ska försöka lyckas kastrera honom idag om jag får tid över här och hittar nån sköterska som har tid att söva.”

Jag säger såklart ja av alla de självklara skäl som finns. Han blev aldrig kastrerad den dagen och lika bra var det. Nu fick den ensamme killen komma hit, leva med Apelsin några dagar och sedan kastreras. Han har tidigare varit en leksak åt barn som under kort tid haft flera hem. Hela tiden ensam som det verkar. Inget vet hur gammal, var han kommer ifrån, de som lämnar in vet inte hur länge de själva haft honom.

Marsvinsmys med Blondie & Ruben

Samma dag hans nya liv börjar, vi brukar se det så med kastrering eftersom det innebär en helt annat liv, fick filmmakaren Ruben Östlund utmärkelsen ’årets göteborgare’.

Marsvinsbus med Apelsin och Ruben

Ruben Östlund har gjort stort avtryck inom film och vunnit fina priser de senaste åren. Så den lille utan avtryck får ett namn med avtryck. Balans 🙂

Suddig bild men en sån lycka 🙂

Ruben Östlunds filmer är intressanta, på SVT play kan du se Turist, hans nästsista film.

Marsvinsmums

Filmen som blev belönad med Guldpalm för ett tag sedan heter The Square. 

Marsvinet Ruben har nu träffat tre andra marsvinsindivider, tre kastrerade tjejer. Idag fick han träffa två andra tjejer och lite läskigt var det. Ruben har ökat en hel del i vikt och väger 780 gram att jämföra med bara 700 gram när han kom. Kanske inte låter så mycket men han har ju blivit opererad i mellantiden också.

Ruben Östlund, nu ligger världen för dina fyra små söta fötter.

2018

Ja så har det blivit nytt år och med det nya drömmar. Jag har ända sedan föreningen bildades 2010 velat att de som ger stöd också ska få något. De har mest fått äran. Denna gången får de ett brev. Det brevet har jag skrivit på i flera dagar och meningen är att det ska sammanfatta vad vi gjort under 2017.

Bilder ur gömmorna. Blixten läker efter kastrering.

Är det ett bra eller dåligt tecken att jag blir alldeles matt när jag skriver? så fort jag avhandlat en händelse eller aktivitet som vi gör så väver den fram en annan?

Jag vet helt uppenbart inte vad vi sysslar med 🙂 för ju mer jag skriver desto mer kommer fram ur gömmorna. Samtidigt blir jag glad och stolt för alldeles uppenbart ändrar vi ett antal livsöden till en bättre och tryggare hamn än där de kommer ifrån.

Idag ska jag göra ingenting. Jag gjorde det igår också men jag blev inte klar. Älskade Poppy <3

Jag blir lite matt men beräknar ändå att brevet ska bli klart idag och då genast mailas ut till medlemmarna så de kan läsa och motiveras att betala den nya höjda medlemsavgiften.

Annars så är det inte mycket på tapeten idag, nyår firades med några nära, kära och idag ska jag göra ingenting. Jag gjorde det igår också men jag blev inte klar 🙂 Läste det på en så kallad meme, bild med text och gillade budskapet.

Dessa söta unga hanar- Jake – även denna en gammal bild.

Muffins & Bullen

Vad har vi mer för godingar som sitter i omplaceringen då? Faktum är att som sitter där just nu är en rätt bra palett som speglar verksamheten. Det sitter unga, gamla, flockar, kastrerade hanar och pojkpar. Det finns marsvin som är inne för omplacering, problemlösning och pensionat. Det finns friska och det finns dem vi försöker få ordning på hälsan.

Muffin närmst kameran, Bullen vaktar kojan.

Omplacering är ju inte alltid enkelt. Är det yngre friska djur så är det lätt för det mesta. En kastrering så har du världens framgångssaga eller/och ohyrebehandling och ett par bad så är du i hamn. Gäller det däremot äldre djur så blir det genast svårare…jag vill inte ens kastrera Muffin som är född 2011.

Men jag vill heller inte att Muffin ska sitta själv kvar hos den som adopterat honom som sällskap till sitt marsvin som dog efter ett par månader.

Muffin

Muffin hade hamnat i Skåne, för en familj där hade en äldre herre som behövde en vän.

Jag brukar inte lägga så mycket vikt vid vad folk säger när de adopterar. Hälften av folket överdriver, ljuger och förskönar. Säger vad de tror att de är som djuransvarsägare och vad de tror jag vill höra. Faktum är att den mer sanna och balanserade bilden får du först när du gått igenom hela processen med en adoptör. Adoption, skötsel, veterinärvård, omplacering. Då börjar du kunna bilda dig en hel bild av personen.

Bullen <3

Så vad dessa sa vid adoptionen vet jag helt ärligt inte men den som släppte iväg honom minns det som att Muffin hade ett föralltidhem.

Jo, skånefamiljen tyckte nog att Muffin kunde vara kvar hos dem, de var fästa vid honom och ville han väl men: skaffa en vän till honom hade de inte för avsikt att göra.

Nu är det ju så att en vän för en marsvinskille är vårt minimikrav.

Så Muffin fick komma till Göteborg igen, med hjälp av en våra underbara hjälpare och dagen innan kom Bullen, även han född 2011 in i omplaceringen. Han har hela sitt sex år gamla liv sällskapat med Kakan som dött veckan innan. Det var en ledsen barnaskara som lämnade men beslutet var taget.

Bullen

 

Vi stod med två 6-7-åringar. Båda otroligt friska, snygga och i bra vikt. Äldre hanar är relativt enkla att få ihop, hormonstormarna från ungdomen brukar ha lagt sig.

Jag satte ihop dem. Det är iallafall kortsiktigt det bästa att göra. Adoptera iväg dem är svårt, de flesta vill inte ha sorg så snart.

Jag och Maria hann att avhandla ämnet och jag konstaterade att;

Jag har inget pojkpar nu, de får bo där TomTom & Jerry bodde om det inte löser sig på annat sätt.

Men sen öppnades ett litet fönster på glänt hos de som hade lämnat in Bullen.

Muffin

Ett mail berättade om saknad och undran hur Bullen hade det. Jag bombade med bilder och jag vet inte vad som gjorde vad men till slut så ville de vara jourhem för de underbara pensionärerna Bullen & Muffin.

Allt gott.

Gott Nytt år 2018!

 

Kulan

Det var den 16 april 2016, ett sms kommer om en liten ensam skånsk marsvinskille som vuxit sig för stor för zooaffären med en uppskattad födelsedag 2015-10-16.

Lovisa hämtade honom exakt en månad senare den 16 maj och han fick bo en dryg månad hos henne innan hon skulle till Göteborg

Buren aka hölådan

Sedan lämnade Lovisa den lille killen på Husdjurhälsan den 23 juni och då hade han ett av hennes skräcknamn, Mr Craven. Jag plockade upp honom efter operationen och han läkte hemma hos mig. I samma veva hör Kristina med två marsvinstjejer av sig och ville ha pensionat.

Då gjorde jag det som Maria kallar att göra ”en irene”

Jag frågade vid inlämning om tjejerna var bra vänner och om de fick vara i min flock under pesionatstiden. Då berättade deras människa att de var goda vänner för det mesta men att det var väsen i lådan ett par gånger i månaden.

Så här fin ser lösningen ut.

Det är väl vid brunst då, sa jag och tittade efter hennes respons.

Hon såg intresserad ut och sa;

-Ja jag har också tänkt i de banorna. Finns det något en kan göra åt det, för det verkar jobbigt?

Det finns ju lösningar på sådana problem och de har oftast fyra små söta fötter 😀 och jag berättar gärna om det.

Svaret hette Mr.Craven och efter pensionattiden i juli 2016 flyttade han tillsammans med tjejerna till Långedrag. De har en bur men det ser familjen mer som en höförvaring. Luckan står alltid öppen och de har hela det sladdsäkrade allrummet att springa i. De har små kojor från Eragons här och där och lever i princip som småhundar.

Kulan med tjejerna.

Igår kom han med tjejerna till omplaceringen igen, för att passas ett par veckor. Både han och tjejerna mår bra och så snart de sitter i sin låda tuggar de för fullt. Numera heter han Kulan, det tycker jag var ett rart namn.

Detta är ett exempel på något som får mig glad.

 

Flockterapi II

Avsikten med flockterapi är att sammanföra marsvin utan skador.

Vare sig fysiska eller emotionella skador.

När första steget är taget och den nya honan i flocken suttit i gruppen ett par dagar så är det dags att börja introducera dem hon ska flytta ihop med. Nu brukar det vara måndag. Ibland händer det att ett par omplaceringstjejer redan sitter i gruppen från start men eftersom det enligt vår uppfattning alltid ska vara en kastrat i varje tjejflock så får Razze, kastraten som bor härhemma kliva åt sidan en liten tid.

Dottern fixade ”k*ttbullar och dessutom gjorde hon rödbetsallad. Jag fixade skrädda kakor. Så gott, helt veganskt utan bekymmer. Är du nyfiken på veganmat så kika i facebookgruppen ”vad lagar du för veganmat idag”. Det är väldigt inspirerande plats på facebook med en väldig massa medlemmar.

 

Ur med Razze och en eller två av hans vanliga tjejer och i med den kastrat som ska finnas i den nya honans flock. Då brukar alla marsvins-tanter, damer, kvinnor och tjejer bli  upprörda och kränkta och kastraten brukar bli väldigt trött. Sammantaget ger det ändå utmaningar. Allmänt kissande, upprört kackel ( de påminner verkligen om hönor) på varann och en väldig överkänslighet vad det gäller den egna bakdelen. Även om det råkar vara en annan hona som är i närheten så är alla väldigt stingsliga och lättretade. Men bara irritation, inte ens ett par hackande tänder blir det.

Flocken har lite julledigt nu, inga marsvin som ska slipas kanter på. Så här vårdslöst mycket grönkål fick de igår. När de ätit i en timme lyfte jag ut resterna eftersom grönkål kan krångla till urinvägar om det blir överkonsumtion.

Upprördheten brukar lägga sig efter ett par timmar och upp till en dag. Efter två dagar är det som det brukar på ett ungefär men även kastraten kan ju behöva lite övning på att vara flockmedlem och i bästa fall en flockledare.

För att det ska inträda ett lugn vill jag gärna ha lite ställtid, 3-4 dagar är bra. Ett par veckor är såklart ännu bättre men oftast blir det intensivkurs på några dagar.

När lördag, öppet i omplaceringen och hämtning börjar närma sig så ska den nya flocken sättas av från de övriga. Torsdag kväll, eller fredag morgon gör jag det. När jag gör såhär märks det knappt något när den nya flocken bildas men efter nån dag ser jag ändå en viss rangbildning har skett i den nya grupperingen. På lördag morgon sätter jag den nya flocken i en transport och åker till omplaceringen. Det brukar inte vara nåt stök alls. Ibland blir det lite stök vid hemkomsten, den som kommer ”hem” kan ha en del idéer om att det bara är hennes men det brukar ge sig ganska smidigt.

Jag tycker att den som slår på egen trumma kanske inte har så mycket att komma med. Men eftersom jag ofta ber människor att berätta för andra om de fantastiska förändringar som de berättar om i samband med en sådan här session och de tyvärr ofta glömmer av det så vill jag försöka förmedla vad jag ofta hör.

Risgrynsgröt är en av julens höjdpunkter för mig och sedan jag blev vegan brukar vi koka den på havremjölk. SÅ GOTT!!!

Människor berättar att deras marsvin är piggare, mer påhittiga och verkar mer tillfreds. De som tidigare haft två honor som varit stingsliga mot varann vid brunst berättar att de precis som i bloggen om Lo, Matilda och Bamse blir mer balanserat och trivsamt i flocken. De som tidigare haft två honor och en dött och kommit till oss och blivit övertalade att skaffa inte en utan två nya vänner berättar att det är stor skillnad och enormt mycket mer liv och aktivitet i lådan efter att de blivit tre.

Ja det är detta som är det nya som vi beslutade på vårt arbetsmöte för ett par veckor sen. V kommer att kräva av adoptörerna av honor och kastrat att de adopterar så att gruppen blir på minst tre individer. Vi tycker inte att det räcker med en vän för ett flockdjur, utan vi tycker att om vi nu kan, eftersom kastraten gått igenom en operation som gör det möjligt ha en grupp på tre, som ur så många perspektiv är bättre än två, så ska detta genomföras.

Den här fina blomman fick jag av min arbetsgrupp när vi hade möte. De har inte fattat att det är jag som ska köpa blommor till dem 🙂

Vi vill helt enkelt inte att de djur vi gör allt för att de ska få det bättre bara ska ha en vän.

Vi vet att en del kommer att tycka att vi är omöjliga nu men…det är så här en bryter ny mark. Vi kan bara nå framgång genom att kräva. Alldeles för få ger av ingen orsak. Men när vi förklarar och motiverar och stöttar brukar det gå fint. Har vi väl infört detta som regel så är det ett faktum, take it or leave it. En kan skaffa marsvin på fler ställen och vill en inte gå med på våra villkor så kanske det är lika bra att vi märker det direkt. Vi jobbar stenhårt för att ge marsvinen bättre livsvillkor. Vi läker marsvinshanar på löpande band och…den som gör jobbet sätter agendan enligt vårt sätt att se.

Muffin, en äldre herre som badat idag och fick en ny vän i Bullen för ett par veckor sedan. De äldre marsvinen är sådana pärlor <3 <3 <3

När det kommer till pojkparen så får vi ge oss, egentligen inte för vi vill utan för att djuren sätter gränsen. Hanar har oftast för stor revirinstinkt för att acceptera en hane och det är väldigt svårt med ännu fler.

Sen ser vi pojkparen som i många sammanhang en period som vi, när det är lämpligt eller rent av nödvändigt delar och kastrerar. Men de unga måste ju växa upp och att få göra det med en trygg vuxen hane är ett bra sätt och de vuxna hanarna är fantastiskt fina med de unga marsvinen.

Bullen är en mild och fin herre. Vare sig han eller Muffin känns såpass gamla som de är, ca 7

När en av marsvinen dör i ett par är det halvpanik att åtgärda ensamheten. Det är inte ovanligt att den ensamme sörjer och slutar och äta på grund av att hen blivit själv. Detta blir inte samma panik när de är tre. Tre rör sig mer, vilket rimligtvis blir sundare marsvin.

Jag tycker argumenten övertygar.

Vad tycker du?

Flockterapi

Jag har skrivit om detta flera gånger förut men trots upprepning så vet ju inte alla och om jag inte kikar bakåt kanske jag lyckas bättre, för det är ju en process att beskriva och få med ur alla aspekter.

Avsikten med flockterapi är att sammanföra marsvin utan skador.

Sidovinsterna är att marsvin som levt ett enformigt liv med ett fåtal andra marsvin får stimulans och nya kunskaper om att umgås med olika marsvinsindivider.

Vi har nyss haft möte och tagit ytterligare ett par steg fram vad det gäller att höja marsvinens status i vårt arbete. Berättar så snart jag strukturerat mig. Nu: baka bröd till julbordet.

Rent praktiskt går det till så att en person tar kontakt med omplaceringen som har en ensam marsvinshona som behöver sällskap. Eller så handlar det om två eller flera honor som är tjafsiga med varann. Antingen vill de ha en kastrerad hane eller så försöker vi övertyga dem om att det är det bästa valet. Eftersom det är det.

I min flock lever:

Tanja

Razze

Ibka

Lorna

Zindra

Limpan

Havanna

Diana

Blondie

Apelsin

Lykke-Li

Penny

Tjorven

Puddingen

Vivvi

Flera av dem har varit här i flera år och är vana vid att marsvin som kommer och går. Födelseåren är mellan 2011- 2017 och var och en har sin egen personlighet men flocken som helhet är som en egen organism, samspelta och detta är extremt tydligt numer..

Egentligen inte så julig bild men se va lite clipart kan fixa 🙂

Ingen av mina söker bråk, de glider undan så snart de märker att en ny är konfrontativ. Blir det för mycket rena provaktioner står de upp för sig men de har ingen önskan att bråka.

När ett nytt marsvin ställs inför den drygt tio individer starka gruppen så är det sällan de vill bråka. Jag tror att det beror på att de är så många, hade de mött en enda hade det blivit kamp direkt men när det bara är så många så glider de bara runt och försöker vara tapetblommor.

Ibland är nykomlingarna passiva de första timmarna men oftast väldigt kort tid. Så snart det kommer mat så går de till maten som alla de andra gör. Jag är ofta generös med maten under hopsättningar.

Underbara Soozie, en julmarsvin -året om <3

Efter en dag är oftast den nya individen ”en i flocken” rör sig avslappnat, tigger och beter sig som de andra. Någon dag till kan jag se att de får lite skit och tillrättavisningar av Razze och de honor som ser sig som lite mer rättrådiga än de andra.

Nu är det julaftons morgon och eftersom den här texten verkar dra ut på tiden så får du fortsättning en annan dag ( ja, jag försöker imorgon men vägrar låta sånt här stressa mig numera, vem vet, hela släkten kanske står i dörrn imorrn) så god jul och var snäll mot djuren. Bli vegan.

Rotat i gamla bilder. Denna från 2012

 

 

 

 

 

Arkiv