Igår blev Maria taggad i en grupp på Facebook. Ensam kille, bara ett år “måste bort” . Första orsaken var en utlandsresa, sedan är orsak nummer två att barnet som skulle ha honom inte tycker om honom.  Idag hämtade Maria lille Sören och sedan fick han snabbt bli pappa Baloo åt fyra små pojkar, ungefär en månad gamla som inte hade någon manlig förebild. De behövde separeras från sin mamma och systrar. Dessa pojkar känner vi till på grund av att kvinnan som fann dem ute i skogen i september tog kontakt för en tid sedan.

Köpt för nån vecka sen. Barnet tyckte inte om honom och då var det dags igen.

Köpt för nån vecka sen. Barnet tyckte inte om honom och då var det dags att flytta igen.

Under tiden hos Maria var Sören vettskrämd, när han fick pojkbebisarna blev han en helt annan. Uppgiften vi fick om Sören var: “han har haft en kompis men den dog och han trivs ensam”. Han är ett år gammal, knappt vuxen och ska alltså vara ensam.

En liten charmis. Nu kan det bara bli bättre.

En liten charmis. Nu kan det bara bli bättre.

Jo Sören hade säkert jättekul, där han forslades runt för att göra småbarn glada, och när han inte föll i smaken så skulle han vidare till nästa ställe. Maria har sett rätt många marsvin vid det här laget och hon lider av att se Sören, ” jag har aldrig sett nån så rädd, säger hon förut idag. Småpojkarna bor på landet utanför Landvetter och tack vare en arbetsgrupp som fixar allt så fick Sören skjuts till dem. Ibland kan jag känna förundran över hur enkelt allt går när vi är ett gäng.

Inget nytt under solen. Långa klor, utan hus, trist hö. Never-ending-story.

Inget nytt under solen. Ingen kompis, långa klor, trist hö. Never-ending-story.

Tänkte inte på det förut men det har varit tungt emellanåt, och nu är det så strålande enkelt. Jag skriver ett par rader på fb och arbetsgruppen mobiliserar, skickar äkta män och fixar innan jobbet. Allt bara funkar, värsta teamwork. Tack vare att alla gör en liten bit var så blir det inte jättetungt för någon och jag bara sätter mig i bilen och gör det jag planerat. Vilket var att skjutsa kaninen som jag berättade om igår. Som nu alltså bor i Sävedalen och världens bästa sömmerska kan pusta ut.

Nu ska jag strax ta emot Izzy, en sex år gammal marsvinsdam som blivit ensam.

Sov gott 🙂