Jag raljerar nu och det är inte meningen att vara nedsättande mot människor som lider av allergi. Jag vet hur det är även om min allergi inte är mot just marsvin och hö.
Men annonsen om Sören som “måste bort” var vida spridd i flera grupper på facebook och fler hade reagerat på den. Bland annat var det på grund av allergi i en annan formulering om samma Sören.
Här har ni Sören mitt i högen av hittedjurens fyra bebispojkar. Pojkar ska leva så här kortare tid under den första delen i sitt liv. Sedan ska pojkar som inte kastreras leva med en kille, för annars utvecklas gärna hackordning och de svagare blir utsatta. Men just där dessa killar är nu: fyra veckor gamla, 250 gram (=måste från mamma & systrar, men ska inte flytta ännu) så är det bra för deras utveckling att leva i flock med en större hane. Sedan ska dessa delas ut och bilda pojkpar. Det ska ske vid ca sex veckor. Här är två tingade i skrivande stund. Sören ska ha en liten kompis, och de behöver ett hem.
Ja strunt samma, alla gör misstag och det är inte problemet: Problemet är att när människor gör misstag med just marsvin så har de en tendens att lösa problemet till stor nackdel för det lilla oskyldiga och hjälplösa djuren. Vi sätter djuret i ett totalt beroendetillstånd och sedan kastar vi iväg det utan ansvar. Sluta med det!
Sen gjorde jag en annan miss när jag skrev om Sören, vilket blev pinsamt tydligt när jag läste kommentarerna. Sören är alltså placerad tillfälligt och det hemma hos en familj som hittade marsvin utomhus i skogen i september månad 2016.
Härhemma har en äldre dam kommit ny, Izzie född 2010-05-14 som blev ensam häromdagen. Hon tycker egentligen att de andra i flocken är dumma och att det är under hennes värdighet att mingla med dem.
Kvinnan i familjen bestämde sig för att ordna för dessa och när det stod klart att det fanns dräktiga honor bland hittedjuren bestämde hon sig för att faktiskt behålla dessa men låta alla barn flytta när det var dags för det. Ansvarsfullt, med tanke på att hon inte tänkt att skaffa marsvin alls egentligen.
Här är småflickorna födda från hittedjuren. Th ska till Axel och hans familj och tv ska Bellman ta hand om.
Vi har hjälpt till med detta och slussat människor som vill skaffa marsvin till henne. De tingar och hon använder så småningom vårt Djurvårdskontrakt för att se till att marsvinen fortsatta liv blir bra. Bland annat kräver djurvårdskontraktet att en ska försäkra marsvinet och ta kontakt med “försäljaren” om en inte kan behålla.
Vi stöttar men här har vi en som verkligen anammat “jobba där du står”. Det vill säga; hittar du marsvin i skogen så hjälp dem. Du måste inte kasta iväg dem till första bästa omplacering eller annan person som redan har djur. Du kan ta hjälp, stöd från erfarna och uppleva, lära dig och få egna erfarenheter. Kanske kan du vara till stöd för någon en annan gång. Det måste ju inte vara marsvin hittade i skogen men eftersom en dräktig hona inte direkt är ovanligt (zooaffärerna har det som koncept: marsvinshona med mervärde) så kan det handla om det.
Så önskade jag att alla tänkte; så mycket bättre det blev om alla tog mesta möjliga ansvar för djur som kommer i ens väg istället för…MINSTA MÖJLIGA ANSVAR. Alltid lär en sig nåt.
Ullrik är så söt <3 mjuk och go nu när han är nerklippt och badad.
Ja ansvar ja. Jag har kontaktat Husdjurshälsan för att få råd angående den ringormssmitta som jag befarar hos mig. De har det tufft med bara en veterinär frisk och de skulle återkomma i denna veckan.
“Principiellt ska en inte behandla friska djur, sa djurvårdaren jag talade med, men det är möjligt att det kommer i ett annat läge här”
Vi får se med andra ord. In kom Izzie men ut kommer ingen.