Den 3 juli 2018 satt det lilla svarta marsvinet i ett naturreservat vid en träbro nära Göteborgs Botaniska trädgård.

En kvinna på promenad med sina tre hundar uppmärksammar att han verkar onaturligt stillsam och tänker att han inte klarar sig på grund av både brist på vatten och stark värme.

Hon tar hem honom, kallar honom för Sotis och tar kontakt med oss.

När Eragons försöker få marsvinsuppfödare att föda upp mindre så talar vi ofta om att hemmet ska finnas först och marsvinet sedan.

 

 

Det är inte ovanligt att de som ska skaffa hund får vänta på sin hund. En seriös uppfödare har flera motiverade och tålmodiga köpare innan de parar sina hundar. Med marsvin är det precis tvärtom. Marsvinen förväntas sitta i rader och köparen ska komma och peka och välja.

Ju längre jag håller på med detta desto sämre tycker jag om det. Tänk dig att vara marsvinet. Först inavlad för att du ska ha rätt öron och pälsfärg. Sen såld till första bästa för att du råkade vara en hane eller ett öra är rynkigt. Sedan bortskänkes på blocket och till sist släppt i ett grönområde i Göteborg.

Jag vet inte att en uppfödare fött upp Sotis men jag skulle kunna sätta rätt mycket pengar på det med tanke på hans utseende.

Jag vet inte att han blivit ett bortskänkesdjur på blocket men jag vet att det är så deras statusminskning ofta går till.

Jag vet inte att Sotis blivit utsläppt men jag vet att 99% av de vi får in som upphittade utomhus är hanar medan honor behåller sitt värde livet igenom och vi omplacerar femåriga honor ganska ofta. Detsamma gäller de hanar vi kastrerar, de är efterfrågade till max.

Jag vet att inget jag säger kan få uppfödare att låta bli att sätta fler till världen men kanske kan det få nån som vill skaffa marsvin att adoptera en Sotis i stället för att bidra till att efterfrågan på ungar ökar.

Adoptera – köp inte!