Nu händer det grejer. Jag börjar i mitt huvud se scener när vi fyller källaren med små (rädda) vita marsvin med röda ögon. Men det stoppar inte där. Jag ser scener när massor av snälla människor vallfärdar till källaren för att hämta en eller två och ge dem kärlek och omsorg. Visst kan du också se det? hur de små rädda växer och utvecklas till tryggare individer som ska slippa att bli avlivade genom att bli slagen i ett betonggolv när de blir sjuka.
Visst kan du föreställa dig hur de får smaka gräs och hö, hur de slipper vara dräktiga och hur de lär sig att tigga så snart kylen öppnas eller du prasslar med en plastpåse?
Jag vet att många skyr de vita med röda ögon, men jag ber dig som har ont av de röda ögonen, se bortom utseendet, se behovet och känn hur din själ mår fint av att ge en liten ditt beskydd som den så väl behöver.
Öppna ditt hjärta.
Jag kopierar in från www.djurrattsalliansen.se

“Länsstyrelsen reagerar kraftfullt mot försöksdjursuppfödning

Djurrättsalliansen har tidigare belyst bristerna på försöksdjursuppfödningen efter länsstyrelsens tidigare besök vid anläggningen, både 2012 och nu senast i juni. Lidköpings kaninfarm har tillstånd att varje år föda upp 2 500 marsvin och 2 500 kaniner till djurförsök. De säljer djuren till de flesta svenska universitet samt till laboratorier och universitet i Norge, Finland och Danmark. Djurrättsalliansen har varit i kontakt med de som köper djur från farmen och här kan du läsa deras svar. Många av punkterna ska vara åtgärdade inom en månad, medan några av dem har fyra månader på sig att åtgärdas, bland annat att byta ut nätgolvet i burarna och ändra burstorleken på kaninburarna. Farmen måste omedelbart upphöra med att avliva kaniner med koldioxid. Länsstyrelsen summerar djurens situation på följande sätt:

Bortom ord. Om Länsstyrelsen skriver “torftig miljö” då är det inte lite trist vi pratar om. 

Sammanfattningsvis så hölls kaninerna mestadels ensamma i för små och ej berikade burar utan tillgång till grovfoder. De har också varit utsatta för höga nivåer av buller och ammoniak vilket kan försämra välfärden för djuren. Även marsvinen saknade tillräckligt med berikning och grovfoder. Framförallt kaninerna hade en mycket liten möjlighet till att utföra sina naturliga beteenden och var utsatta för skaderisker i och med nätgolven. Länssstyrelsen anser inte att detta är en god djurhållning.

I beslutet från länsstyrelsen står det även att ”Djuren hölls i för små utrymmen i en mycket torftig miljö där de saknade både berikning och grovfoder. Redan vid tidpunkten för när Jordbruksverket skrev sina beslut (1996/1997) påpekades det att djuren behövde grovfoder och berikning. Länsstyrelsen tycker det är anmärkningsvärt att djuren inte haft grovfoder på över 20 år. I och med den information som står i dina beslut från Jordbruksverket samt i kontrollrapport från länsstyrelsen, föreligger det ingen anledning att tro att du inte haft vetskap om att grovfoder har krävts till dina djur.

På alla dessa år, har farmaren inte kunnat lösa hur djuren ska få det hö de enligt Sveriges lag har rätt till. !996, det är 22 år sedan bristen påtalades första gången, tre år efter att verksamheten startades.

Försöksdjursfarmen har ansökt om dispens från jordbruksverket för att slippa ge kaninerna grovfoder, men inget beslut har fattats. För marsvinen finns samma krav på grovfoder men ingen ansökan om dispens har skickats in till jordbruksverket.

Länsstyrelsen reagerar kraftfullt på att de här bristerna funnits under en sådan lång tid trots att det funnits tydlig information från myndigheternas sida:

 Du som djurhållare är skyldig att hålla dig uppdaterad på aktuell lagstiftning. Det är inte acceptabelt att det förekommit så allvarliga och omfattande brister. Då förhållandena också tyder på att bristerna fortgått en tid anser länsstyrelsen att ett föreläggande är nödvändigt trots det du uppgett i ditt yttrande.

Djurrättsalliansen kommer följa utvecklingen och vi är även beredda att omplacera kaninerna och marsvinen om det beslutat om ett djurförbud.”

Eragons följer också utvecklingen.

Nu skriver jag det jag aldrig trodde jag skulle skriva.

Hoppas, hoppas, vi får mycket att göra.