|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Mitt fria ord av Irene Ljunggren Välkommen hit! här kommer mina ord, mina beska sanningar och ofta ovälkomna iakttagelser. Jag säger sanningen ur mitt perspektiv, ibland hävdar andra att jag inte säger sanningen och det är ur deras perspektiv. Ofta för att de har en annan point of view men skrämmande ofta i eget intresse, ekonomiskt eller bara för att rädda ansiktet. Att vara som jag, alldeles för känslig, arg, obstinat, negativ och otroligt kritisk i mina värsta stunder är något som de flesta människor knappt orkar med I R L. Jag har andra sidor och dessa är trevligare, dessa är de sidor som de underbara änglar jag lever nära med får i mina bästa stunder. När jag skriver färgas det nästan alltid av känslor; arga, glada, ledsna eller frustrerade. Jag anser att det är då jag är som bäst. Det är då mina texter engagerar och entusiasmerar. När jag är ljum, eller trött, det fungerar ungefär likadant, blir texterna därefter; ljumma. Det kan vara trevligt, men är egentligen rätt ointressant. Orkar du inte med mig så är det ok, då är inte detta platsen för dig. Läs friserade sanningar (eller osanningar) på andra platser, dessa finns det så gott om, både på nätet och utanför. Välkommen du som orkar. 13/5-2012 Min pappa blev sjuk den 23 april och jag upplevde därför under veckan som gick hur en hemgång från sjukhuset ser ut när man är 80 år och har fått en hjärtinfarkt och en stroke. De känslor och obekväma sanningar som jag serverade sjukgymnasten med makt över en rullator som min pappa behövde är troligen något sjukgymnasten fortfarande får bearbeta. Det är hennes jobb, men alla får vi välja, i stort och smått. Hon har betalt för det hon gör, jag kan ha medkänsla med henne, förstår att det kan vara jobbigt med en anhörig som inte ställer sig i ledet så som administrationen har planerat att vi anhöriga ska göra. Jag var besvärlig, högljudd och osvensk (fast jag är svensk i så många generationer bakåt som jag vet om) och hennes uppdrag, att se till att min 80-åriga pappa gick hem med en rullator som han inte kan använda misslyckades. Den rullator som jag tvingade till mig (vilket min pappa aldrig orkat göra) passar honom men är storleken större än de vanligaste. Pappa hade en vårdplanering på måndagen. Då lovade den sjukgymnast som var i tjänst att han skulle få med sig den rullator som han använt och fungerat med under senaste veckan. När han hade en stroke för 2007 fick han en helt värdelös rullator med sig. Den har stått oanvänd sedan dess och min pappa var onödigt handikappad den första tiden hemma. Detta förklarades på vårdplaneringen och resultatet var löftet, vilket både överraskade och gjorde oss glada. På torsdagen när min ganska slanka syster satte sig på rullatorn (vi väntade på hans utskrivning) fick hon knappt ner rumpan. Min pappa är större än henne, han hade absolut inte kommit varken upp eller ner. För dig som, liksom jag, knappt haft kontakt med gamla förrän dina egna föräldrar blivit äldre och sjuka (vilket de kanske inte ens är ännu) så kan jag berätta; en rullator har minst två funktioner, dels stödja för balansen som ofta blir sämre med åren och olika sjukdomar. Dels kan man vila på den när man gått en bit. Detta ger frihet, för du kan spänna bågen. Om du inte kan sitta ner och vila kanske du inte vågar att ta turen ner till affären och därmed får du nöja dig med de andra handlar till dig. Om du kan gå ut i livet, träna och prata med andra människor än hemtjänsten så blir du mindre ensam. Jag tycker att man alltid ska kämpa för att människor ska vara så lite beroende av andra som det går. Min pappa var två meter och tolv centimeter när han var som längst. Nu är han lite ihopsjunken. Han har storlek femtio på skor. Tänk dig det!? vilka kanoter han går omkring med. 1956 var han svensk mästare i tungviktsboxning och han har jobbat som springpojke, varvsarbetare, i tullen, som ordningsvakt och på mattfabrik. Han har varit anställd och parallellt med detta köpt, ägt och skött tre hyreshus med sammanlagt bortåt 40 lägenheter i. Han har försörjt sin familj med fru och tre barn. Han byggde 1959 det hus jag växte upp i. Han gjorde det med rivningsvirke som han körde hem själv till tomten som han och mamma röjde efter att de fått en markbit med skog och berg av hennes föräldrar. När han och mamma behövde låna pengar på banken för husbygget fick de inte detta. Så när huset stod klart var det helt och hållet bekostat av dem (jag antar att de fick lite stöd av föräldrarna men ingen av släkterna var rika, utan arbetarklass från gamlestan i Göteborg och mindre bondgård utanför Kungälv) och såklart gjorde det att bygget tog ganska lång tid men samtidigt gav det självförtroende åt mina föräldrar när de klarat det. Pappa fick polio 1960 och reste sig med en massa envetenhet ur det träsket, även om hans händer aldrig hämtade sig helt, hans tumgrepp blev aldrig starkt igen utan han kan inte gripa om saker, har ingen styrka. Hans liv har varit både plus och minus. Troligen skulle han fått en neuropsykiatrisk diagnos om han blivit född på 1990 talet istället 1930 talet. ADHD. Han är ingen ängel men jag kan lova att varenda skattekrona han kostar nu, det har han betalt, många gånger om. Därför blir jag enormt provocerad när en sjukgymnast i storlek 38 står och nekar honom den rullator han behöver och blivit lovad fyra dagar tidigare. Jag hade gärna betalt den men som det ser ut i nuläget så finns det ju inget snabbköp för rullatorer som jag sett. Jag lät henne veta att hon bara kunde bli av med mig på ett sätt. Genom att ge mig den riktiga rullatorn. Det var ju jobbigt. Besvärligt, högljutt och osvenskt. Jag säger bara Özz. Özz säger att svenskarna knyter näven i fickan. Det gäller inte denna svenskan, hon hörs och skäms inte över det. Kanske vill du skaffa hö & spån, eller träffa marsvin. Välkommen, hur som helst. 21/4-2012 Reportage om Eragons! Kolla på Rädda Djuren 19/4-2012
3/4-2012 Kolla på bloggen 31/3-2012 Kolla på bloggen 30/3-2012 Kolla på bloggen 29/3-2012 Kolla på bloggen
1/3-2012 Lille Brian blir bara sötare för varje dag, njut!
20/2-2012 14/2-2012 Det blir ganska mycket i bloggen - läs gärna där: Kenzo dog igår strax före klockan 17 7/2-2012 Livet är inte som vanligt idag. Känsla av overklighet. 2/2-2012 Under gårdagskvällen var omplaceringen öppen några timmar för de som anmält intresse. Bob & Isak blev en nioårings födelsedagsdröm. Han och mamma gick hem med huvudet och händerna fulla med marsvinsinformation. Alla tre småflickorna Cynthia, Lynn & Sondra är nu tingade. Efter mycket inre debatter och samtal med de nya hemmen har jag tagit beslutet att de ska flytta innan de tio veckorna som eventuell dräktighetsväntan kräver. Skadan är redan skedd. Får de barn kommer de att fysiskt klara det utmärkt, psykiskt sämre och växa ikapp kroppen får de göra året som kommer efter. Alla nya hemmen är tidigare kända adoptörer, vilket gör att de ska få flytta under kommande veckan. Om inget speciellt händer. Alla tre ska flytta till små flockar, hem till människor som haft marsvin i flera år. Jag tror det är det bästa, eftersom Lily är rejält tjock nu och ganska grinig på de flesta runtikring. Vad som hänt med Meghan blir jag inte klok på...har jag vägt och antecknat slarvigt eller har hon kastat sin kull? Hon gick ner 150 gram, bara över en natt. Jag är rätt säker på att hon var dräktig, men det är jag inte längre. Men hon verkar pigg och matglad, ännu så länge. För några dagar sedan kom CitronKajsa och Socker tillbaka efter bara en vecka i ett nytt hem. De hade kissat på den nya mattan och familjen tröttnade. Nej, det var bara ett dåligt skämt, pappan i nya familjen upptäckte till sin och övriga familjens förtvivlan att han var allergisk, väldigt allergisk. Ledsen för dem men glad att det var två trygga vuxna marsvinsflickor som bara gjort en veckas äventyr. CitronKajsa gjorde snabbt nytta i en flock med problemlösning där en Idun med jordaxeln centralt placerad fick klart för sig att hon inte var den enda som hade det på detta sätt. Fyra helt nya flickor kom in under kvällen så lite oro i flockarna var det när jag släckte ljuset och låste dörrn. 26/1-2012 Idag blir min gästblogg på www.agria.se publik, dvs. synlig för alla. Jag har redan skrivit några dagar, och nu tror jag att det får räcka med den på ett tag. Utom de dagar jag har för mycket skrivklåda, då kanske det blir här också. Direktlänk till marsvinsbloggen Preventivmedel 25/1-2012 En annan sak som jag glömde i gårdagens inlägg och som är nog så viktigt: jag har två stora skydd mot att bli en hopplös djursamlare. Lokalen - att djuren inte bor HEMMA hos mig. Snabbheten - att marsvinen flyttar ganska snart efter de kommer in och att jag inte kelar med dem särskilt mycket. Jag försöker låta bli - jag sköter dem. Jag vill inte se deras fantastiska personligheter, för då vill jag ta hem varenda en. Detta går ju helt i stöpet när det kommer in dräktiga, jag exponeras under lång tid för ett försvarslöst djur i sin mest känsliga tid. En tid när hon är helt utlämnad till omvärldens välvilja. Jag gråter när de flyttar och jag önskar att de inte var fler än att de allihop kunde bott hos mig. Så skulle jag skydda dem resten av deras liv mot nya dräktigheter. Men på grund av ansvarslösa människor är de fler, många, många fler.
Höj blicken - se helikopterperspektivet.
Nu till lille Plupp 1300 gram tung (minskat 50 gram på två dagar, det är bra, frödieten cold turkey bara) och med läppen från h-et. Bosse hummar och hummar..-Hur har deta gått till? ja det kan vara en skada som som blivit så här när den läkte...men man kan inte utesluta tumör, då måste man ta biopsi...och det kommer att blöda så förskräckligt. Så väldigt mycket blodkärl här..hade det inte varit sår skulle jag sagt att vi lät den vara men, men varför är det sår? - Det är inte omöjligt att det är kompisen, de är i luven på varann så jag delade dem igår. -Ok, ska vi kolla om det läker? kan du fota den så vi ser vad 14 dagar gör? - Har fotat (för en gångs skull före) så det finns en bra bild. - Bra, då säger vi så.
Plupp får bli själv i några dagar. Tråkigt men jag får väl försöka roa honom så gott jag kan. Ogravida?! 24/1-2012 Livets mirakel, det största som händer oss, att bli med barn och få avkomma är inte alltid vackert. Precis som det i människans fattigaste och värsta världsdelar där misären är vardag så är det ju så för marsvinen i Sverige ibland fast det inte behöver. När en kvinna, som inte har en livskamrat som hjälper henne, och som heller inte kan mätta de tretton barn hon redan har föder sitt fjortonde barn är det lätt att bli matt och tänka; vad ska detta vara bra för? detta kunde ju lika gärna kvitta, snart sitter detta lilla liv också på golvet och gråter av hunger. Men om man är den kvinnan vill man knappast möta den hopplöshetens tanke utan man vill att det fantastiska lilla liv som man precis fött fram ska mötas av leenden och glädje. Precis som vilken välmående svensk medelklasskvinna som helst vill att hennes barn ska möta. Nytt liv, nytt hopp! Kanske ska den fattiga kvinnans barn revolutionera världen genom att uppfinna freden eller lösningen på alla energiproblem. Vem vet? vem kan se in i framtiden? det finns visserligen människor som säger att de kan men, men, jag ger mig inte in i den debatten. Inte idag. Så när jag är opassande glad över dräktiga honor i omplaceringen så är det så här jag tänker. Dessutom tycker jag att livets mirakel är stort, helt otroligt stort och varje gång det går bra är jag fantastiskt glad eftersom det gör det tack vare de kunskaper jag skaffat mig under åren. För det är inte självklart att en hona klarar en dräktighet, jag förlorade flera i starten när jag inget kunde om toxicos och bäcken som satt fast.
Men jag är inte glad över dräktiga honor i omplaceringen. Jag skulle vara glad om jag fick köpa en frisk hona och ha samvete att låta henne få en kull friska barn med en frisk hane. Få vara med om miraklet utan den bittra eftersmaken som jag upplevde med de kullar jag tog 2006 och 2007. Hot Lips and Hot Tips! 23/1-2012 Igår anlände då Plupp med läppen och kompisen (nåja) Sockan. Plupp vägde vid ankomst från Skåneland 1350 gram och är något av det tryggaste jag träffat i marsvinsväg. Hans missformade läpp är inget vidare och den har sårskorpor på sig. Detta är den bästa av bilderna idag. Kan nog tänka mig att det känns sådär och imorrn får vi se vad doktor Bosse har att säga om detta. För övrigt delade jag killarna med galler idag eftersom de var i luven på varann. Tycker att det kan räcka med Hot Lips, man behöver inte en jobbig kompis också. Sockan kan säkert få en liten kille att sällskapa med snart och Plupp, ja vi får se imorgon hur lång tid han behöver för eventuella åtgärder.
Charmiga namn de fått längs vägen till Göteborg, det var den vänliga jourmatten i Lund som fixade det. Plupp är en barnboksfigur från 50-talet, skapad av Inga Borg och skulle enligt författaren vara varken en hon eller han. Jag ville minnas att Plupp också symboliserade Friluftsfrämjandet, men jag mindes nog fel för när jag slår på nätet kommer SkogsMulle upp då. Detta är Plupp i original.
Vissa likheter finns med LäppPlupp och fina bilder på honom kommer säkert så småningom. Nu vill jag mest 'remove the pain'. För jag tror det gör ont men att han är ganska van vid det. Inom en ganska snar framtid kommer det finnas möjlighet att kommentera det jag skriver. Fram tills nu har jag inte önskat mig någon gästbok eftersom jag känt mig friare utan. Jag tycker att alla får tycka vad de vill men INTE på mig och därför har jag vänligt men bestämt avvisat vänliga erbjudanden om hjälp med att fixa en dylik. Min tanke med att slippa veta vad alla tycker är att mina tankar kan röra sig fritt och utan tråkiga begränsningar vilket jag tycker är viktigt när det gäller marsvin. Nu har jag gett mig så snart kan ni bubbla på om vad ni tycker. Skriver snart mer om detta. Nåt annat jag verkligen önskade att alla tog sig tid att skriva under är detta: Namninsamling till att göra det olagligt att sälja djur i affärer Jag önskar så att zooaffärer inte fick sälja djur. Hoppas jag får uppleva ett sådant förbud. Jag tycker sådan försäljning placerar Sverige på 1900 eller kanske till och med på 1800-talet. Totalt förlegat sätt att hantera våra vänner djuren. Sov Gott! Flocken och kurstips! 22/1 - 2012
Lillflocken verkar må allt bättre.
Det är inte ofta man får chansen att gå en riktigt marsvinskurs. Passa på!
Läs om Mediumsviten 18/1 - 2012 Idag hinner jag inte skriva men då kan ni passa på att läsa här:
Ha en fin onsdag! Nu är det fullt och uppdaterat! 17/1 - 2012 Strax efter nyår var det lite djur i omplaceringen. Jag hann bara tänka det så var Marsvinsexpressen på väg från Älmhult plus att några återvändare meddelade sin ankomst. Sen var det tre vuxna djur i hamsterbur i Kungsbacka. Nu kommer två killar från Skåne, den ena med en konstig läpp. De är stödköp från Blocket och sen är det stopp. Så klart börjar vi med gallerburar om det behövs men helst inte. Att stapla djur gör ingen glad, en omplacering är just det: en omplacering och helst ska ingen sitta längre än nödvändigt. Bara vad som behövs för att bli frisk och pigg. Har du funderat på att skaffa ett tag? titta på djuren som finns nu. Många barn (vilket slöseri, sitta av sin ljuva ungdom på barnhem) ungdomar men även medelålders och äldre. Studerar babytjejernas viktlistor men blir inte klokare...Sondra har alltså ökat i vikt med 50% på tio dagar. Från 200 gram till 300 gram mellan den sjätte till den sextonde.Var det mager kost innan, dräktighet som precis börjat ge utslag eller bara en ovanligt snabb växandeperiod? Time will tell. Mera Medium 16/1 - 2012 Det var ju en avelsröra i mediumgänget när de köptes i Älmhult. Dels satt Allison Dubois med Joe Dubois och dessutom hade Allison en ex-man som numera uppbär det stolta namnet Tom Van Dyke och sällskapar med killen Terry Cavanough som tidigare delade hushåll med Joe Dubois. Snurrigt? jag veeeet men jag är svag för teman, det ger en historia när marsvinen kanske dyker upp för omplacering om några år igen; Då är de inte bara texeln Thea utan Allison Dubois som hämtas i Älmhult en kall januarikväll med en kull avlad lite för sent och nästa kull på väg. Här är hursomhelst Terry & Tom; dessa rök ihop häromdagen och är avdelade med galler just nu. V får se om jag sätter dem tillsammans igen eller kanske Joe och Terry ska få finna varann igen...eller om de ska få bebiskillar som sällskap. Terry var ganska illa däran i skabb och behöver återhämtning ändå en tid.
Sen har vi tonårspapporna. Tidigare satt de med Meghan och Lilly, mammorna som tillsammans killarna fått fyra barn. Dessa verkar konstigt nog inte omparats omedelbart vilket är det absolut vanligaste när det finns fertila killar i buren. Orsaken till detta har jag ingen aning om men eventuellt kan de ha 'kastat' kull två. Kanske av stress, hacken på Lee tyder ju på att det varit ganska jobbig rangstrid pågående i buren. Även Lily har ett ganska oharmoniskt sätt mot ungarna. Ungflickornas första kullar föddes 5 och 9 september enligt tidigare ägaren och efter tio veckor har de inte fått några fler. Men tyvärr är det nog på gång nu - även om det inte verkar så långt gånget. Dessutom har babyflickorna exponerats för pappor och bror ganska länge, de var drygt fyra månader gamla när dessa flyttade ut den 6 januari, de ökar snabbt i vikt nu men det ska ju bebisar göra.
Tonårspapporna sitter ensamma tillsammans nu och verkar må fint ihop. Fast jag avvaktar lite med att säga säkert. Hacken på Lees bakkropp läker och det kommer inga nya men ibland laddas det upp spänning mellan hanar och jag avvaktar de tio dagar som ändå krävs till sista ohyrebehandlingen med att säga säkert ifall dessa två kan fortsätta ihop. Men så här långt - verkar det så. Sedan har vi deras son...vem som är pappan? ja vem vet? your guess is as good as mine. Meghan är mamman hur som helst. Jag skulle inte vara förvånad ifall alla föräldrarna är syskon så genbanken kanske inte har ett så omfattande urval...
Sonen Manuel Devalos delar nu livets vedermödor med Green Bean. Den Gröna Bönan lär honom allt han kan. Det gick fort... Mediumsviten 15/1 - 2012 Idag presenteras ytterligare långsittare. Detta blir de per automatik när de är söta. Skojade bara; långsittare blir de när de är dräktiga och detta på grund av att jag gillar bebisar. Skoja igen; det är inte bra för dräktiga honor att flytta runt, de ska ha det lugnt och skönt under sin dräktighet och helst ska de inte vara dräktiga alls. Varför? eftersom det finns hemlösa marsvin vi ska ta hand om innan vi kokar nya i källaren. Ansvar! Basta.
Allison fick tre ungar den 22 november 2011 och döttrarna exponerades för okastrerade hanar ända till den 6 januari. Då var dessa unga flickor drygt sex veckor gamla. Marsvinshonor blir könsmogna vid fyra veckor. Do the math. I värsta fall är de dräktiga och det är (iallafall för mig) svårt att upptäcka tidigt på så små tjejer så de får sitta tills jag är säker på att de inte är dräktiga innan de flyttar. Tio veckor efter den 6 januari blir den 16 mars som tidigaste flyttdatum. De små ska ju växa och öka i vikt. Om de blir dräktiga tidigt blir tillväxten av den egna kroppen begränsad och de nya små liven får all näring. De unga mammorna brukar ofta klara själva dräktigheten utmärkt men hur det känns inne i en liten babysjäl att ansvara för nya liv...ja det vet vi inte. Ofta vill unga mammor göra annat än att ligga med tuttarna beredda att mata hela tiden och vad har en baby för behov? Allison är en jättego mamma även om hon egentligen blev dräktig första gången en aning för sent. Marsvinshonornas bäcken tenderar att stelna fram i ettårsåldern så ska de ha en kull bör det ske innan. Nu har ju hennes första förlossning gått bra, tre friska fina liv fick hon, en pojke och två flickor. Allison är utan tvekan den hungrigaste i omplaceringen och lever fortfarande med döttrarna Bridgette & Marie. Allison gapar och skriker; hallå MAAAT hit! det råder svält här! Hon hade skabb när hon kom, var alldeles röd i hårbotten och eftersom hon var oklippt långhår var pälsen smutsig. Hon ska enligt beräkning ha sin nästa kull den 31/1-12 och har ökat från 1050 gram vid ankomst den sjätte januari till 1193 gram igår den 14 januari. Eftersom marsvinshonor brunstar direkt efter födseln av ungarna blir de ofta med barn direkt igen om de lever med hanen, vilket var fallet ända till den sjätte januari. Så 22 november plus tio veckor blir 31 januari.
Allisons babypojke Michael Benoit lever tillsammans med Tricky. Dessa är flyttbara i det närmaste, bara tio dagar kvar innan sista ohyrebehandlingen ska göras.
Pappan till dessa ljuvliga sötnosar ska enligt uppgift vara denne stilige marsvinsman. Han lever just nu i celibat med galler som skydd för att frun inte ska bli dräktig en tredje gång. Men kanske hon behöver prata med en vuxen emellanåt. Eller få tips om hur hon ska handskas med trotsiga tonårsdöttrar eller, vilket gud förbjude men naturen tyvärr tillåter; hormonella tonårsmammor. Hoppas Allison får en babypojke den 31 januari och det blir pappa Joe som får sällskapa med honom när han måste lämna mamma. Tyvärr tyder Allisons mage på annat, redan nu är magen ofantligt rund och viktutvecklingen väldigt snabb. Mycke nu 14/1 - 2012 Så det blir inte så mycket här. Alla djuren i omplaceringen mår bra men tyvärr misstänker jag att småhonorna är dräktiga, de ökar något alldeles väldigt i vikt. Jag kollar sedan någon månad på Medium, flera tv serieboxar. Därför har jag bestämt att djuren från Älmhult är Mediumsviten och härmed vill jag presentera Cynthia Keener, Lynn DiNovi och Sondra:
Same old story 9/1 - 2012 De flyttade alltså in femton marsvin i fredags kväll. Detta är inte första gången en större mängd djur kommer på en gång och varför är då så? Varför är marsvin det sorts djur som utlöser samlar och avelsimpulser hos människor? Jag pratade med en kvinna som befunnit sig i marsvinskretsar i trettio fyrtio år om detta.
De är så enkla, sa hon som svar på min frustrerade fråga. De är enkla att hysa, enkla att hålla nöjda. Inga problem att ha i lägenhet. Ge dem mat så är de glada. När katter och hundar snabbt tar för mycket plats, börjar revirmarkera i hemmet och utvecklar andra beteende störningar sitter marsvin glatt kvar i sina lådor och tuggar. Tigger, äter, skiter, parar sig och sover. Man kan ju för katten till och med stapla dem på höjden.
Han som hade dessa femton själar var en person som bodde på landet och för honom var det naturligt att hans djur förökade sig. Han gillade sina marsvin men hade inte namn på dem. Han hade inte räknat med att det gick så fort att få flera. Han skaffade marsvinen i somras och har ett hus han renoverar. Han ville ha dem men insåg att marsvin blev fler och krävde mer skötsel än han kunde ge. Bra då att han säljer dem men...ännu bättre hade såklart varit att han aldrig avlat. För hans kliv in i dessa djurs liv har ökat antalet hemlösa marsvin med sju idag och eftersom tre honor troligen är dräktiga blir det ytterligare små liv om några veckor, månader.
Samtidigt är det skönt att det inte var en Rogga i Linköping, han som annonserade ut sina djur som ormmat för ett par år sedan. Ägaren till dessa marsvin nobbade sådana som hörde av sig och ville ha djuren till foder.
Dessa femton djur: tre vuxna hanar, två halvvuxna hanar, två bebishanar, en vuxen hona, två halvvuxna honor och fem bebishonor. En hona illa däran av sellnik/marsvinskabb. En hane illa däran av sellnik/marsvinsskabb. En hane illa hackad i rangsyfte. Mycket röd irriterade hud och röda fötter. Det mesta går att fixa även om den dräktiga skabbiga honan känns som det mest vanskliga men hon är vid gott mod och den som gapar högst.
Alla femton skulle troligen, om de kunde, tacka den vänliga själen från Tyresö som såg till att avsluta avelsprojektet i Älmhult. Nu gör jag det, även å deras vägnar: Tack Camilla! Vill du stödja Camillas resa kors och tvärs över Sverige (Tyresö-Älmhult-Göteborg-Tyresö) så sätt in pengar på Eragons Bakgiro 621-8903 och som meddelande skriver du 'Camillaaktionen'.
Turboliv 8/1 - 2012 Så går en dag än från vår tid och kommer aldrig åter. Ibland känns livet som att det bara går i lunk, lunk, lunk. Inget särskilt händer och man går i lite halvdvala så här i januarimörkret. Men så ska man fotograferas och tycker det är alldeles tillräckligt med spänningsmoment i livet. Så står man inför att Roxys baby ska komma tillbaks för omplacering, vilket jag inte räknade med och hur ska jag fixa det. Jag ska inte skaffa fler marsvin. När jag står i dörrn för att åka till fotograferingen ringer telefonen. Det är en energisk person som meddelar att: "ikväll kommer jag med femton marsvin till Göteborg, går det bra?" Vad svarar man på sånt? att det nästan blir för mycket för mig med så här mycket upphetsning på en gång? jag svarade 'ja, det går bra' . Bästa nyheten: innan nyårshelgen vägde Ada 722 gram. Igår vägde hon 865 gram och knallar glatt omkring och tillrättavisar andra mellan tupplurarna. Stella som jag började ge C-vitaminbombning för tre dagar sedan har börjat gapa igen. Jag har alltså inte tänkt på det men allt sedan hon var sjuk i somras har hon alltså blivit oerhört mycket mer tystlåten, inte helt tyst men mindre gapig. Nu GAPAR hon igen. Älskade Stella. Ollevia försöker jag ge men hon har nobbat tills idag, ska bli intressant att se vad som händer där. Jag tror Alka green får vara nu, jag och Zorro kan äta det. Nu är jag officiellt C-vitaminjunkie. Imorrn mer om de femton nya själarna, varav tre troligen dräktiga i omplaceringen.
Måste vila ibland. www.snyggastklädd.se? 6/1 - 2012 Idag ska jag fotograferas. Det är väl inte så märkvärdigt kanske någon tänker, fotograferad; det blir man väl titt som tätt. Men jag är personen som ofta terroriserar andra med kameran och sällan befinner mig framför själva objektivet. Det finns relativt få bilder av mig i vuxen ålder, jag brukar medvetet men ganska diskret undvika fotosituationer. Jag känner mig aldrig bekväm med att se mig själv på bild, utom de bilder där jag är riktigt liten. Sen tänker jag på alla unga, som utan problem finns på mängder av bilder och inte bara i vanliga, 'här sitter jag och ler' situationer utan har halva livet ute på nätet klädda och oklädda. I mitt huvud susar också den skandalomsusade websajten snyggastnaken förbi. Nu känner jag mig inte bara gammal utan rent av puritansk. Ok, det kanske inte är så farligt att fotograferas. Iallafall inte uppsminkad, med hjälp av en duktig fotograf och med kläder. Kanske ska starta sajten www.snyggastklädd.se?
Men va katten har detta med marsvin att göra undrar du, vad sitter hon och svamlar om? börjar hon bli sinnessvag efter alla fester i jul och nyår? jo självklart är det för deras skull jag gör det och de ska med. Inte alla femton men två av dem. Utvalda är min prins Kenzo och prinsessan Roxy. De är inte snyggast men det är ju inte jag heller. Hade först tänkt att killarna Kafka och Kenzo skulle med men kände att om de rök ihop där i fotostudion så skulle det passera någon slags gräns. För mig alltså, min nerver är redan på utsidan kroppen och dessutom känner jag mig rätt nördig vilket egentligen är tramsigt men ändå sant. Varför känner jag mig tramsig när jag ska fotas med mina älskade djur? Skulle jag känt mig tramsig ifall jag skulle fotas med en prisbelönt arab (eller vad det heter) häst? Troligen inte, så nu slutar jag genast med det. Marsvin är inte tramsiga - de är underbara.
Jag ska stolt ta mina snart 48 år, för många kilon, sneda oblekta tänder, dubbelhakor, polotröjor, två marsvin och låta det avbildas på The Studio idag. Med en massa förlåtande ljussättning, puder och färg. Sen ska jag gömma cd:n med bilderna längst in i garderoben.... En del av mitt hjärta 5/1 - 2012 Under senaste veckan har många flyttat och flocken är minst sagt lite uttunnad. I omplaceringen är detta en dubbel känsla. Jag känner glädje för att marsvinens riktiga liv kan börja och hoppas att det blir livslånga hem. Hoppas att de nya ägarna ska sköta och vilja dem väl. Förvalta förtoendet. Försäkra och gå till veterinären när det behövs. Det finns många sätt att ta hand om marsvin men så länge man gör det i kärlek brukar det bli ganska bra. Vissa sitter mer i hjärtat än andra, om ett djur sitter i etthundranittioen dagar så känns det lite mer när de flyttar än om de suttit i tolv. Nelly var hos mig i 191 dagar. Alice & Tova var bara här i tolv dagar. Klart att det är skillnad, Nelly bor med Gemma på Orust nu.
Jag har tidigare berättat att jag ville att både Nelly och Gemma, det lilla hittemarsvinet från Vallhamra Torg skulle flytta till Bohus. Gemma var inne i omplacering i 136 dagar. Men nu har de fått en ny ägare och jag tror att det blir jättebra, även om det känns.
Något annat som känns och det enbart bra är att min Ada-älskling mår fint nu. Hon väger nästan 800 gram igen och har full koll på vem som bestämmer. Det vill säga hon. Om hon är vaken, annars är det Ollevia och skulle hon också sova vilket inte är helt otroligt så är det väl Kafka då.... En en del av mitt hjärta bor på Orust.
Hälsning från Jönköping 3/1 - 2012 Skrev ju om de olycksdrabbade stackarna från Björlanda förra julen och genast kom en hälsning från Bim och Jeanne som flyttade långväga - de hämtades av en familj i Jönköping.
Looks like she made it 2/1 - 2012 Adas bakben har efter intensiv C-vitaminbehandling börjat fungera igen. Jag tror det knappt och såklart är benen inte starka men de är absolut bättre. Jag håller tummarna och hoppas att det håller. Aptiten har det inte varit något fel på i hela processen men det började med en otäck urinvägsinfektion och efterföljande antibiotika medicinering. Håller andan.
|
