Eragons 0708 98 08 44 irene.hemma@brevet.nu





Djuren som lever i våra minnen Det låter pretentiöst men det är så det känns. I familjen pratar vi ofta om de djur vi haft och jag upplever det som att de finns med sina personligheter och präglar oss ännu. Jag vill att mina barn ska se alla liv med respekt och jag tror min galenskap med marsvinen faktiskt åstadkommit det. Sen vad det mer resulterat i kan man bara sia om...kanske blir det ett och annat samtal i terapisoffan om att barndomen kantades av säckar med sågspån, hö och marsvinsskit. Tur att man inte vet allt....


		Eragons Lois Lane 070901-111014 Kolla på Lois Lois Lane hette Snövit när hon kom in 101110 men har fick byta namn eftersom hon och Clark Kent älskade varann. Lois hade en hjärnblödning för några år sedan och har läkt dåligt ifrån den. Hon är extremt liten, huvudet är snett och balansen dålig. Troligen är C-vitaminbrist en bidragande orsak till detta. När hon kom till omplacering var hon i väldigt dåligt skick och fick mycket omsorg och sin käre man Clark Kent som allt bidrog till att hon ökade i vikt och även rätade på huvudet. Hennes gastande efter mat hör jag fortfarande i minnet när jag vill. Så oerhört saknad.
Barrskogens Felicia Fia 060518-110919 Lilla Flisan fick helt "fel" start här hemma. På sommaren går mina egna marsvin, så mycket det går, lösa på gräsmattan. Under sommaren när Fia flyttade hit var tjejflocken något mindre och bestod mestadels av ett par cuymarsvin och Allan. Två cuyar och en galning! När sommaren började övergå i höst märktes det kan man säga. Jag lånade ut henne en tid till Hanne i mars -08 till maj -09 för att bli kammad, utställd & kelad med. När jag hämtade henne på hennes födelsedag den 18 maj 2009 märktes det snabbt att hon blivit stabilare. Dog 19/9-2011 efter en tid av infektioner som vi inte fick bukt med. Somnade in i Jasmines famn. Sov gott lilla Fia Fideli
		Sylvia 060725-110205 Sylvia blir alltmer tillfreds härhemma men är ju ganska mycket cuy. Numer förstår hon att Eva är högsta hönset och har inga problem med att inordna sig, men i början var det lite gnissel. Har bott hos oss sedan sommaren 2008 och kommer ursprungligen från ett lantbruksgymnasium i Småland. Hennes ålder är grundad på den tidigare ägarens uppgifter som dock var lite oprecisa. Hon skulle avlivas eftersom hon inte gick att ha med det andra marsvinet. Som jag ser det är cuy marsvin inte djur som lämpar sig för burliv alls.
Eragons Abraham Abbe Allansson 060809-110201 planerad avkomma till Ada och Allan. Bror till Alma & Agnes. Halvbror till Franz & Garp. Så mjuk & vän i sitt sätt. Abbe levde sitt första år med Franz tills något slags djur tog Franz liv. Abbe överlevde attacken och satt chockad kvar i buren. Abbe påminner mycket om Franz i både sätt & utseende. En kille lätt att göra glad; allt nytt som kommer i buren, ett nytt hus, en gren eller knippa hö är anledning till glada popcornhopp! Hade under hösten 2007 hand om våra tre småpojkar Kenzo, Kafka & brorsonen Aragon. De trivdes fint men min erfarenhet säger att det sällan fungerar på längre sikt så när de började "tuffa sig" så delade vi dem i två par och Abbe sitter numer enbart med Kenzo.
		Eragons Eva Elsasdotter 051226-100517 Eva är dotter till Elsa & Gibbon, Född hos mig och en trevlig cuy som har ett mycket lugnare sätt än Elsa hade. Det märktes på två i kullen och Eva är den ena. Det är inte samma bulldozerstil på Eva som det var på hennes mamma och hon har heller inte samma storlek. Detta kan väl i och för sig ändras eftersom cuy växer till ca 1,5 års ålder. Eva lever i flocken. Eva blir tamare och tamare och går numera fram och hämtar mat även när jag sitter kvar vid matningen. Sedan slinker hon snabbt in i de bakre regionerna igen men ett litet framsteg är oxå ett framsteg. Hon blir sjuk strax efter SvartPeppar och med liknande symtom. Jag avlivar henne utan undersökningar den 17/5-2010 och hon blev nästan 4,5 år vilket är ok för en cuy.
SvartPeppar 050901-100507 Hon lurade döden SvartPeppar är marsvinet som kom till Marsvinshjälpen från den brådstörtat nedlagda uppfödningen i Västerås den 25 maj 2007. Den 9 juni fick hon resa med 7 andra marsvinsflickor och en liten pojke till Göteborg och Eragons för att omplaceras här. Morgonen den 14 juli när det är som bäst, nästan alla omplaceringshonor går på gräsmattan i en stor harmonisk flock och betar underbart gräs. Sommaren är väldigt blöt men ändå är det jättebra att vara marsvin i trädgården där gräsklipparen får vila. Men den stilla söndagsmorgonen skulle störas av en annan liten hungrig varelse som tyvärr inte ville äta gräs. Exakt var det var får vi nog aldrig reda på och det spelar väl inte så stor roll...jag nästan kastar ifrån mig kaffekoppen och flyger över trädgården när jag hör skriken och tumultet under den stora lådan som är deras sovskydd. Vet direkt att något är fel men kunde nog knappt föreställa hur galet! Sovskyddet står på stora eupallar för att gräsmattan är så vattensjuk och där under är stackars SvartPeppar och varelsen som bara som en svart streck när den till slut far ner i bäcken och ger upp när jag skrämmer den med kratta som låg slängd i närheten. SvartPeppar blir lika rädd och far upp i potatislandet där hon sitter och gnyr och krampar. Livrädd var hon verkligen och till slut fångar dottern henne och jag övertalar en vikarierande och nykläckt veterinär att sy hennes uppslitna mungipor fast hon varken sövt eller sytt marsvin förut. Allt gick fint och redan efter ett par dagar äter hon. Hur ska jag kunna omplacera henne efter det? Fick somna in på Blå Stjärnan den 7/5-2010 Några dagar tididigare konstaterades en dåligt fungerande njure och en hjure som helt upphört att fungera. Troligen fanns det äggstockscystor och operation var inget alternativ.
		Barrskogens Magnus Kalle 031228-100406 kom som en omplacering men så totalt oemotståndlig att han bara måste stanna. Heter egentligen Barrskogens Magnus. Blev, när hans livskamrat Gyller dog, flockledare & ansvarig för nio honor. Kände mig tvungen att göra en rockad eftersom Kalle så uppenbart sörjde Gyller. Han var grinig mot Edvin som i och för sig är i sin slyngelperiod men ändå... kuttrade inte när han kom upp vilket han alltid gör annars... ville inte ha gurka... allt var fel och jag tänkte att nio honor borde få upp livsgnistan. Det fick det. Och nu styr och ställer Kalle med tjejerna och gör det jobb som var meningen när jag kastrerade honom. Har haft långvariga problem med sina urinvägar men byte av medicin har gjorde det jättebra och han mådde fin-fint tills i februari 2010. Då började åldern ta ut sin rätt, han tappade en del vikt började sova väldigt mycket. På askonsdagen 2010 slutade hans bakben fungera och efter påskhelgen fick vi ta det mycket ledsamma beslutet att låta honom avlivas. Han är djupt saknad.
Eragons Karin 060908-100301 dotter till Kin Shasa och syster till Klara. Vänaste väna lik mamma i personen. Tvivlade mer än en gång om hon verkligen skulle överleva eftersom hon är "sakta". Följde mamma i hasorna så länge hon levde och blev nog lite vilsen när hon försvann. Detta var vår minsting! Karin är minst på så många sätt. En liten tjej man vill "ta hand om". Trivs bättre här....där jag kan lukta på mina blommor... ... en av mina vänner sa att hon påminner om en så där amerikansk tant med blåtonat hår? Jag vet inte jag, för mig var hon sötast i världen och det hade inte så mycket med pälsen att göra, snarare hennes goa sätt. Hon var så mild och snäll, utom när hon brunstade; då fick till och med cuyarna se upp!
		Eragons Alma 060810- 091107 Adasdotter Född hos oss och dotter till Ada & Allan. Retstickan Agnes storasyster i ordets alla bemärkelser. Lugn, kuttrig och trevlig. Man kan föreställa sig att hon skakar på huvudet åt Agnes upptåg och "jag skulle minsann aldrig". Kanske tur att de är så olika eftersom de är så lika i utseendet. När de var några månader tyckte vi att det var så svårt att skilja dem åt att vi klippte Almas päls och då märkte man verkligen vilken skillnad de har i stil. Nu har den gula markeringen på Almas näsa blivit mer framträdande och skillnaden syns enklare. Men söta så man vill pussa dem är båda. Alma låg död under ett hus i lekstugan den lördagen 7/11-09. Nån har sagt " dog som hon skulle, snabbt & smärtfritt". Jag vet inte; visst är det vedervärdigt med ett utdraget döende...men kunde jag inte fått säga adjö, om än aldrig så kort? Alma var verkligen min älskling, pussades alltid och kuttrade samtidigt som man tog upp henne. Blev bara lite drygt tre år, och döden känns fel.



		Eragons Aragon 070818 - 081204 Obegripligt, det är det enda jag kan säga om detta. Aragon & Kafka lever tillsammans i bur i vårt vardagsrum. De är uppe varje kväll i soffan och springer och hoppar, unga friska marsvin som de är. Den 4/12 ligger han död och Kafka sitter bredvid och ser förvirrad ut. Från 100 till 0 på bara några timmar, vad hände?

Eragons Klara 060908 dotter till Kin Shasa och syster till Karin. Fick fyra underbara ungar i augusti 2007 och bara de två pojkarna Kenzo & Kafka överlevde. Kenzo lever med Abbe (Alma & Agnes bror). Kafka är kastrerad, eftersom han miste sin kompis och halvbror Aragon.
		Eragons Ellen Elsasdotter 061012 - 080428 en av fyra söta följder av att Allan rymde då och då. Mamma var cuyen Elsa. Blandning cuy/sheltie och det man kunde se av sheltie i henne är att näsan inte var så "snipig" som hos mamma. Ställde till en del förtret för de andra men mest var hon påhittig. En underbar kombination av mamma stora Elsa och pappa lille äventyrlige Allan. När hon hade sällskap med brorsan Edvin är det den enda gång han tagit sig ur buren. De satt tätt tillsammans tio meter från buren på en sten & solade när jag kom ut. Ellen var en snabb tjej men inte särskilt "cuy" rädd.

		Eragons Edvin Allansson 061012-080403 Allan & Elsas son. Blandning cuy/sheltie. Minst i kullen, höll på att dö men överlevde med stödmatning. Var förmodligen så gott som blind men gav ibland tecken på lite syn iallafall. Långhårig och jättetam, kuttrade oavbrutet. Trodde att han var en vän liten figur även i marsvinssammanhang och att det inte skulle bli nåt bråk med honom. Hade helt fel, när han kom in i slyngelperioden var han överj-g mot Kalle & Gyller. Kastrerad. Hade lite långsamt tempo. Var utlånad under några månader. Blev svagare när han var dryga året och till slut avlivade jag honom eftersom benen inte bar honom längre. Goe, goe Edvin, "den lille hunden"




Alcoys Elsa 050317-080314 "när Elsa rör sig står blixten stilla" Elsa tog buren i två skutt och antingen flyttade de andra på sig eller så sprang hon rakt på dem. Hon var en cuy (matmarsvin från Sydamerika) och livrädd när man ville ta upp henne. Flydde för livet! Men väl i famnen kuttrade hon direkt och la sig gott tillrätta. Cuy är i allmänhet större än våra marsvin och Elsa låg på lite drygt två kilo i jämförelse med t ex Ada på lite under kilot. Såg lite elak ut också, våran värsting! Hennes pappa hette Vilde och det är ju inte allt för svårt att förstå. Elsa var utan konkurrens den som framkallade mest skratt med sin säregna stil. Ba donk ba donk, diskret som ett lass grus. Levde i flocken. Så värdig och så underbar, det fanns ingen som Elsa! Så saknad av hela familjen
		Marshas Sienna 010427-080204 Lilla Skruttan kom hit när hennes matte skulle flytta långt upp i landet och hon var väldigt sliten. Eftersom hon var över sex år räknade jag henne som mitt djur. Jag har aldrig träffat ett marsvin som älskade gräs som hon, fick hon bara beta var hon helt nöjd. Var tyvärr lite rädd i flocken och hade stor kärlek till Edvin, de var ett riktigt radarpar. Dog under vår semestervecka på Kanarieöarna i februari 2008.
Eragons Eragon Gibbonson 051227- sommaren 2007 Elsas son i den första kullen hon fick med en cuy, Gibbon. Eragon var väl som cuyar är mest - så himla rädd. Men när man väl fått upp han (alltid med motstånd, inget skulle vara honom mer främmande än att frivilligt komma till en) så är han lugn och go. Han la sig tillrätta men minsta prassel eller ljud var orsak nog att stelna till och vara vaksam. Det kunde ju vara nån som tänkt sig cuy till huvudrätt... Dog hos Lottie, oklart hur men fick leva sin sista tid i stor frihet. Det känns väl sådär. Jag vill veta vad som händer med dem och begrava dem.


		Eragons Franz Kalleson 051209-070705 planerad avkomma till Ada och Kalle. Föddes i december 2005 och tillsammans med en bror - Garp. Bodde tillsammans med Björn & började bråka med honom när han kom i slyngelperioden. När jag särat på dem fick han sin lillebror/ halvbror Abbe att sällskapa med och detta fungerade jättebra tills något hade ihjäl honom. Låg död i sin utebur den 5 juli 2007. Både före & efter sin slyngel period var Franz den mjukaste och finaste kille man kan tänka sig, snäll mot alla. Så älskad & fruktansvärt saknad.

Ying 050801 - sommaren 2007 även han kom som en omplacering och är verkligen ett udda marsvin. En virvel på baken, satin i ansiktet och roan på övriga kroppen... men så var han speciell också. Hade klen hälsa pga av felaktig avel, är så kallat "övertypad" vilket betyder helplatt i näsan. Gulligt men med den konsekvensen för honom att han alltid är snuvig. Samma problem förekommer bland hundar och katter. Veterinären kan inget göra. Rasavel innebär alltid en del inavel och detta fick Ying leva med. Vi kastrerade honom och då han alltid varit lite tunn så var nog det ett bra beslut. Han blev därmed normalviktig och inte lika rädd som innan. Sista tiden hade vi Ying utlånad för att ta hand om några honor hos en vän. När veterinären öppnade för att se varför en enveten inflammation inte läkte visade det sig att han var full av metastaser. Kullbroder med Björn.

		Gyller 050528 - 061229 bara några veckor gammal köptes han på Backaplans Zoo sommaren 2005. Spårade senare hans ursprung, och han härstammade från Barrskogens djur, dock inte född där. Hans föräldrar heter Barrskogens Gunwald Larsson och Barrskogens Julianne. Gyller var redan vuxen när han och Kalle fann varann för att jag slarvat med burluckorna. Trodde det knappt men de var jätteförtjusta i varann, putsade ömt varandra vid ögon och öron och aldrig såg jag ett enda tecken på irritation dem emellan. Det är alltid sorgligt när djur dör men så mycket värre när de är djupt saknade av sina burkamrater. Gyller fick problem med magen och trots intensiv stödmatning dog han i slutet december 2006, bara 1,5 år gammal.

Allan 050601-061022 Min älskade galning, jag köpte honom samtidigt med Gyller och fick tag i även hans ättlingar bakåt. Barrskogens Klemens var hans pappa och Trollstugans Madicken hans mamma. Skulle kunna tro att han inte trivdes hos oss men...jag tror att han bara var ovanligt äventyrslysten. Han rymde hela tiden. Första gången han skrämde mig ordentligt var på julafton. Jag hade Allan och hans kompanjoner i golvflock och tar in ved genom en dörr intill, han går ut när jag inte ser det (förstod det sen, de hade ibland gått ut där sommartid) och jag gör färdigt. Senare vart jag ute med lite grönt och Allan syns inte till. Letar överallt, garaget tvättstugan men ingen Allan. Gick även ut, lyste med ficklampa i marsvinshuset men ingenstans fanns han. Julaftonen var ganska förstörd för mig, såg framför mig att han frös ihjäl ute. Nog för att de kan vara ute när de är kallt men de måste ju vänjas långsamt. Klockan fem på juldagens morgon var jag ute med ficklampa igen och där sitter han och mumsar hö i marsvinshuset. Knappt kall om fötterna och helt oberörd för övrigt. Jäkla Allan! Dog förmodligen på grund av mögligt hö i oktober 2006.

		Marshas Kin Shasa 031118-061024 Hon är det sötaste marsvin jag någonsin haft och som om det inte räckte, var hon dessutom helt igenom vänlig. Hon liksom Allan dukade under i akut diarre på grund av hö som förmodligen var mögel i. Hon födde två ljuvliga små flickor, Karin & Klara och hennes avtryck kommer att finnas i hjärtat länge.


Eragons Petite 051227- sommaren 2006 Den minsta av Elsas barn i Gibbonkullen. Hon dog ute i augusti 2006 och jag vet inte varför ... men hon fick springa ute med sin älskade mamma Elsa den tiden hon fick och då var hon lycklig. Sov i ro, lilla cuy

		B V's Citronella 050519-060401 Följde med mig hem från Dalarna. Jag parade henne och det fick jag ångra. När hon fick toxicos så klarade jag henne inte utan hon dog. Samma lynne som Blixten (dvs inte lik Elsa & Eragon) en så lugn & vän fin tjej. Ur samma kull som Buff.


Alcoys Blixten 050122-060521 Min första cuy - och så efterlängtad. En del sa med avsmak i rösten " va stor han är" och jag känner att marsvin är så häftiga att att det kan man väl inte få för mycket av heller? Blixten fick 4-5 veckor gammal följa med en långtradare från Dalarna och när vi skulle hämta sent på kvällen vid Stigs Center säger lilltjejen lite sömndrucket (skulle tvunget vara med) "kommer han i den bilen - då måste han ju verkligen vara stor". Den lilla lådan motsvarade inte förväntningarna, för Blixten var inte mycket större än andra marsvinbebisar och jag undrade om han verkligen kunde bli så där stor? Men det kunde han, han nådde en vikt på tre kilo och var inte fet utan bara jättebamsig. Jag lånade ut honom för parning till Dalarna och fick tillbaka honom i god form till SM i Uppsala maj-06. Jag kelade med honom och var så himla glad att han kom hem igen. Lastar bilen för hemfärd och kör hem glad i hågen. Halvvägs var vi ur bilen och Blixten var blöt om hakan som att han hade dräglat. Men jag trodde inte det var någon fara med han. Men när vi kom hem var han helblöt på hela magen och ville inte äta. Satte han i en bur, och hoppades på det bästa, men på morgonen därpå var han död. Har funderat mycket på vad som hände, kan det vara så att hans balanssinne inte klarade den långa bilresan, på vägen till Dalarna åkte vi ju tåg. Vuxna cuyar är helt klart känsligare för förändringar, mycket känsligare än marsvin och cuyungar. Tyvärr verkade parningarna inte givit något resultat så några småcuyar efter Blixten blev det inte. Han var en ovanligt tam cuy, det vet jag nu.

		Amiras Phobia Greta 010305-060622 Min lilla Greta, så rädd när hon kom hit. Var som en igelkott, rullade ihop sig som en boll och ville inte visa ansiktet. Det tog sin tid, men så tam och trygg hon blev. Var alltid det stillsamma marsvinet. Innan hon kom hit hade hon haft flera kullar och detta var innan jag förstod så mycket så jag lät henne få en till här. Tur för lilla Greta så blev det bara en liten tjej, vi döpte henne till Felicia. Pappa till tösen var Sven och vi skoja om att vi tog en vit och en svart och då blev det en brun. Felicia tillföll den tidigare ägaren till Greta och såldes tyvärr till ett liv i ensamhet. Vi kastrerade Sven så att de kunde vara tillsammans. I juni 2006 dog hon efter en längre tids sjukdom. Men då hade hon uppnått den aktningsvärda åldern av fem år.


Gunnar sommar 2003 - sommar 2004 En liten kille som suttit för länge i Zoo-affären i Bäckebol. Han var nog ungefär fem-sex månader när han kom till oss sommaren 2003 och vettskrämd. Bara ett år senare började en tumör att trycka ut hans öga och när veterinären öppnade den lilla kroppen var den full av tumörer. Så ledsamt när han precis börjat bli ordentligt tam. Hans kompis var Blixten.



		B V's Chester Buff 050519-050901 Min lilla tös ville ha en cuy när Tusse dött och vi köpte den här killen ifrån Gävle. Dock blev han inte så gammal, bara några månader. Senare kom hans kullsyster Citronella till oss men vi hade ingen tur med henne heller.


Törrebys Pelle Sven 011109 - Egentligen min första omplacering men det blev inte nån omplacering gjord. Jag föll handlöst för den här killen, en personlighet långt större än den lilla kroppen. Tamare än de flesta, totalt utan rädsla och märkligare än alla marsvin jag träffat på. Hans fru hette Greta och de var ett härligt par, vackra tillsammans & flickan de fick var en pappas tös. Efter kastrationen var jag inte uppmärksam på att han fick för mycket hull och jag tror att han dog för tidigt på grund av att hjärtat inte orkade med den övervikt han dragit på sig.

		Tusse november 1999 - maj 2005


Ludde november 1999 - maj 2003

		Lillen 1971-1978 Han var en del av min barndom, en viktig del. Som jag minns det (men somrarna var ju soligare förr, eller hur?) så grejade jag med honom jämt. Han blev sju år gammal och då hade han ändå varit utsatt för en del som kanske inte var så bra. Jag bodde ungefär 500 meter från min mormor, och på vägen fanns ett jättefint fält med klöver. "Fet klöver" kallade mormor det och det hördes på uttalet att det var nåt bra. "Klart att Lillen ska ha klöver" tänkte jag. Men hur skulle han transporteras? det var ett problem. Men jag har alltid varit kreativ så jag tog en stor papperskasse från B&W, la GP i botten så den blev stabil, stoppa Lillen i den gula kassen och travade iväg. Det prasslade nog en del för Lillens känsliga små öron kan jag tänka. På vägen till mormor gick allt bra, Lillen fick äta, mormor fick se det fina marsvinet som hon, bondmora från förr, tyckte var en råtta. På vägen från mormor blev matstunden på klöverängen avbruten av att en grävling kommer galopperande på vägen efter oss. Lillen i påsen och iväg i ett jehu! Hemfärdens komfort och säkerhet lämnade nog en del i övrigt att önska för den lille krabaten. För det vet väl varenda unge att grävlingar de biter i benen tills det kraschar. Historien förtäljer inte varför i herrans namn jag inte kunde plockat lite klöver som jag brukade göra med maskrosorna? Men Lillen överlevde och fick inga märkbara men, men jag fick en jäkla massa ovett för att jag var så vårdslös med han. Älskad var han Lillen, men ensam. Jag visste inte det jag vet nu att dessa små djur är helt beroende av en marsvinskompis.

Eragons Alma