På årets sista dag

31/12-2011 Årets sista skälvande timmar går tankarna till de som lämnat oss under året, de som inte finns med oss längre. Egentligen är det kanske tidslinjens förändring de senaste tolv månaderna jag söker. De jag genast tänker på är Fia, Molly och Lois. Men i början av året miste jag även min fina stora tjej Sylvia och Abbe, älskade Abbe. På måndag blir jag troligen tvungen att åka till Blå Stjärnan och avsluta Adas liv. Jag tänker att hon och Kalles slut blir ganska lika...han miste också rörligheten i bakbenen och först tänker jag C-vitaminbrist (vilket ingen av de andra har men så läste jag denna texten från Blå Stjärnans underbara exotiska avdelning igår...

Har säkert läst den förut men nu fick den ny innebörd på grund av Adas tillstånd. Marsvin som är utsatta för stress ökar sitt C-vitaminbehov upp till tio gånger; och stress är ju olika saker för olika individer vid olika tillfällen i livet. Ada kanske har stress i sin kropp och dåligt näringsupptag? hon är ju ett bytes och flockdjur som är svag. Klart att det kan kännas stressigt. Ger henne helgen med massa C-vitamin, sen måste hon kunna använda benen eller så får hon susa vidare på de stora vidderna. Utan att släpa på en gammal skröpplig kropp.

Gott Nytt År på er alla!

Orka

30/12-2011 gör jag inte inte idag. Ada är sjuk, vill nog leva men benen hänger inte med. Vet att jag inte ska gnälla, eftersom jag fått behålla henne länge men gnäller ändå. Gnäll.

Så här ser det ut just nu, Ada kurva slår i bott, väger mindre än under det sista halvåret. Kass. Stella väger också för lite men är på väg upp igen och är pigg.

en annons, några andra vars liv nyss börjat:

Funderar du på marsvin? då är detta säkert fina djur och om de (som så ofta) saknar en del i omvårdnad, kom ner till Eragons så hjälper vi till med det vi kan. Dessutom får du vår support, infohäfte och lite vackra vykort på marsvin.

Skulle någon ha vägarna förbi Mariestad och kan hämta upp den här lille, tar jag gärna in honom så att vi kan sätta stopp för den här ensamheten för ett flockdjur.

Erbjudanden

28/12-2011 Blocket annons 1 och blocketannons 2. Det ena är två flickor med bur för 500:-, den ena verkar vara långhårig och det andra en kastrat + en flicka som är fullvuxen vid sex månader (jag är lite ironisk nu...detta stämmer inte, de växer ett tag till). Funderar du på marsvin? då är detta säkert fina djur och om de (som så ofta) saknar en del i omvårdnad, kom ner till Eragons så hjälper vi till med det vi kan. Dessutom får du vår support, infohäfte och lite vackra vykort på marsvin.

Det finns inget egensyfte med att de ska bo på Eragons i flera månader.

Ge den ensamma grisen en försenad julklapp

27/12-2011 Har du ett marsvin vars kompis dött? nyligen eller för länge sedan. Gör något åt det! Ge den en försenad julklapp; den sortens julklapp som betyder mest! Helst vill jag såklart att du skaffar en vän till ditt flockdjur men vill du inte skaffa fler vågar jag faktiskt sticka ut hakan och säga att en (ansvarsfull) omplacering är det bästa. Marsvin vill inte vara ensamma. God fortsättning!

God Jul

24/12-2011 Nu ska jag strax åka och mata limporna på nansensgatan och adoptera iväg lite julklappar. Sen firar vi jul!

Ha en god trevlig avstressad mysig snäll fröjdefull jul och mata grisarna med bra marsvinsmat!

Kalendern

23/12-2011 Så dök den då upp, Eragonskalendern! Lika trög som jag är att färdigställa den, lika hett väntar jag på leveransen. Det tar tid för man måste bestämma sig, vilka bilder ska det vara? Jag har gett beslutsångest ett ansikte) l Snabbt, snabbt skickade jag iväg de beställda så de gick med torsdagens post. Under tiden jag fixade med kuvert och frimärken i all hast utspann sig följande samtal mellan mig och mannen:

- Tänk om man kan ha sån tur att de kommer fram imorrn...

- Nej.

- Sånt negativt prat vill jag inte höra ens.

- Man ska posta flera dagar innan för att de ska garantera..

- Jag veeet , men vi pratar inte garanti utan tur. Det är två helt olika saker.

Så följaktligen hoppas jag att kalendern dyker upp hos er som beställt idag och har mannen rätt får ni alltså vänta ända till det är helgfritt, på tisdag? Hoppas ni gillar den! Här är ett smakprov.

Här ser du vilka Underbara marsvin som är med i år. Kalendern finns att köpa i omplaceringen och det går alltså att beställa den; sätt 200:- på bankgiro 621-8903 och skriv ditt namn sedan skickar du ett mail med leveransadress och insättningsdatum.

Julklapparna är fixade

22/12-2011 Nu har jag handlat klart. Grönkålen kostade bara 10:- kg. Clementiner, knäckebröd och äpplen är ju mer godis men det är ju jul. Saffransbullar till mig och Tobbe. Annars var väl allt utom gurkan 'bra' marsvinsmat.

Hitills har jag hållit min målsättning att inte använda december till att handla mig fattig, stressad och trött men hemlösa grisar måste ju få äta???!! Jag har bakat tunnbröd och sytt EN vetekudde men är helt avstressad inför den 24. Städat hemma och sålt av en massa hyllvärmare. Kläder, film, böcker och spel som kommer till glädje någon annanstans. Skönt, feng shui härhemma!

Tvåhundrafemtiosex

21/12-2011 Idag med tio dagar kvar av detta år är det 256 omplaceringsdjur incheckade på Eragons under 2011. Iår med ökad arbetsbelastning har djur nekats att komma in men så gott vi kunnat har vi försökt att vara den trygga hamn som dessa djur så ofta kommer i behov av.

Inga fler är tänkta och planerade i dagsläget. Akuta grejer händer ju så visst kan det bli några till men förhoppningsvis finner vi inga såriga marsvin sittande i tio femton minusgrader på stengolv i år. På ett sätt hade det väl varit lindrigare än förra året när vi hade rätt många och stabila minusgrader vid denna tiden.

Det var då Deirdre, Jeanne, Bim, Jack & Cornelis fick hjälp till källarlokalen på Hisingen. Långhåriga djur med blött kiss upp på ryggen, djupt sår på lilla Jeanne och allmänt passivt vanvårdade lämnades de av en privatperson som sett en annons och åkt ut till Björlanda. Hon trodde att bortskänkesdjur var detsamma problemfria djur.

Först lämnade hon Jeanne med såret kvar på gården men mot löfte att jag tog emot det sårade marsvinet så hämtade hon även henne. Senare var jag ute i Björlanda för att kaninerna från samma ställe också skulle omhändertagas av en omplacering från Alingsås. Det var då jag såg eländet, när marsvinen redan var omsedda.

Nu har alla fem djuren nya fina hem och ansvarsfulla ägare. Ägare som förstår att djurägande innebär ansvar, och det precis som med så mycket annat kostar pengar och kräver arbete och omsorg om det ska bli bra.

 

Igår var det stora julbadet i omplaceringen. Alla åkte med även om nya djur var de som mest behövde. De senaste dagarna har åtta nya flickor kommit in och i måndags kom fyra teddyflickor in och i vanlig ordning behövde de omsorgsfullt bad, och i detta fallet behövs inte bara ett bad, utan det kommer att följas av kanske ett till om ett par dagar och sedan ett i veckan under nån månad. Sen ska de säkert kunna flytta.

Teddymarsvin är alltid så förtvivlat skitiga. Deras sträva hårlag fullkomligt drar till sig smuts och klegg. Barnfamiljer köper 'korthåriga' marsvin och handskas med dem som om de hade samma skötselbehov som ett likadant släthårigt. Detta resulterar i det jag kallar teddysvamp. Jag har ingen vetenskaplig grund alls utan konstaterar bara fakta: stora hårlösa områden som inte beror på skabb, inte smittar andra hårlag och som ofta resulterar allt större hårlösa och ofta blossande områden. Alltid på teddy och hjälper gör mjällschampo, rena svampschampo och olika svampdödande oljor.

Teddymarsvin måste badas då och då. Enklast i VetriDerm hundschampo mot mjäll, eftersom det är den bästa produkten som inte är receptförskriven. Man ska riva och massera ordentligt i hårbotten och låta schampot verka en stund. Schampot brukar finnas på apotek eller vetrinärmottagningar som har försäljning, men det är ingen större ide att leta i zooaffärer eller köpa de sämre produkter som de erbjuder.

Vill du ha Crème de la crème är det Malaseb som gäller. Dock måste du då ha kontakt med en veterinär först.

Det var värst va långt det blev idag....

Satin är ingen ras, det är en sjukdom

20/12-2011 Jag får en tidning i brevlådan. Den tidning, om det fanns någon ordning i världen, som borde intressera mig mest av alla tidningar. Jag är ju marsvinsnörd, visst borde MarsvinsMagazinet vara min tidning då?
Nu är det ju tyvärr inte så utan jag bläddrar förstrött för att se om något intressent finns att läsa.

Verkar tunt med det men så faller ögonen på artikeln om satin skriven av Emmy Stenvall. Satin är en ras av marsvin enligt Svenska Marsvinsföreningens definition. Enligt Stenvall (jag bemödar mig inte om djupare research i detta träsk men om MM publicerar har de väl faktagranskat mot sitt eget regelverk) finns tre godkända satinraser, och det släthåriga med kort hår, samma med en virvel på huvudet och dessutom släthåriga långhåriga. Kriteriet för att vara satin är en päls som glänser. Glansen beror på ihåliga hårstrån.

Artikeln skriven om satin är en enda lång uppräkning av problemen med denna ras. Problemen beror på ihåligt skelett och orsakar att marsvin som enligt gängse uppfattning blir sex sju år bara blir sex-sju MÅNADER gamla. Sedan måste de avlivas för att de har för ont.
Vill du läsa vad Stenvall skriver så finns väl i princip samma text här på hennes webbsida
 

Föreningen SMF med 430 medlemmar ger ut MarsvinsMagazinet,  organiserar marsvinsuppfödare och arrangerar mestadelen av marsvinsutställningar i Sverige. Jag är medlem men inte aktiv och jag delar inte den syn som är vanlig bland de vuxna medlemmarna inom SMF. Jag tycker det är utseendefixering på ett mycket osunt sätt och dessutom smittar deras synsätt de unga medlemmarna.
Problemen med satin är välkända och har varit så i minst tio år.

Min fråga är: varför finns det tre godkända varianter av denna ras? Hur länge ska djuren ta konsekvenserna?

På Eragons har det kommit in ett fåtal satiner under åren, på bilden ser du en av dem, Yin. Han hade alla möjliga hälsoproblem, satinanlaget var bara ett av hans bekymmer. Han var dessutom övertypad, vilket i detta fall innebar att han hade svårt att andas genom sin näsa. Marsvin kan inte andas genom munnen. Yin var född 2005 och är borta sedan länge.

Burrengöring

19/12-2011 När jag städar hos mina får en av kastraterna träffa alla tjejer och alla tjejer varandra i pannrummet. Den andre kastraten får sitta i hökorgen och mumsa med en tjej som sällskap. Ada brukar vara en bra kandidat eftersom hon oftast sitter mycket still i allafall. Hon tycker säkert att hon promenerat så det räcker och benen är väl lite klena på henne numera. Jag tänker att hon är typ som min pappa, som är 80 och då är det väl inte så konstigt om man är lite trött. Jag tror att Kafka & Ada hade det rätt mysigt när jag går omkring under dem och sliter :)

Molly

18/12-2011 Idag kom jag ner vid tio tiden på fm satt Molly still under en huspall. Hon visade inget intresse för maten och när jag tog upp henne var näsan snorig och kroppen slapp. Fem timmar senare var hon död. Så sorgligt - ett ungt djur, bara tre år och en stor personlighet. Nu har hon flyttat färdigt - och nu behöver hon inget nytt hem längre.

Finaste Mollytjejen.

Barnhemsbarnen

16/12-2011 Igår kostade grönkålen 20:- kg och såldes i den typ av stora träbackar som bara kommer till jul. Trevligt för då kan man ta sådana här bilder i härbärget:

Sen råkade jag skrämma dem och då gjordes omgruppering:

Lotta förnekar sig inte, jag missade kodakögonblicket men sekunden efter kliver hon upp i grönkålen varpå de andra blir irriterade på den ostyriga tonåringen. Hon baa: vadå??då ska jag bita er! och hela gruppen skingras. Men inte länge: det krävs mer än Lotta för att hålla dem ifrån grönkålen.

Sen en fortsättning på gårdagen frukoststund:

Samvilan.

Minns du Harald?

15/12-2011 Sedan flera månader lyssnar jag på Harald Treutiger på mornarna. Han sitter där i radio Göteborg och babblar från klockan sex på vardagarna och är så där underbart töntig som ett fåtal kan vara på rätt sätt. Han berättar extremt dåliga vitsar och jag känner att han gärna får bli kvar där... länge.

Idag pratade han och Cissi (han är faktiskt inte ensam, sidekicken är också bra) om jullåtar och då avslöjar Harald att han och en annan riktig töntgöteborgare, Leif Loket Olsson spelat in en jullåt nån gång på 90-talet. Jag är i riktig christmasmood iår så detta var ju så rätt. När Harald älsklingen, dessutom avslöjar att hans favvojullåt är Mer Jul med Adolphson & Falk så är det ju bara Just D med Jul igen som saknas för att det ska vara komplett så att säga.

Idag tar vi långmorgon med frukost på sängen. Så här ser det ut :D

och självklart måste Ollie oxå få hjälp med lite x-tra kalorier

Mina fina tanter!

Sankta Hera!

13/12-2011 Hera, himmelens drottning.

River i gamla bilder och minns!

11/12-2011 Jag råkade precis tappa min kamera. Det är inte första gången men denna gången blev det värre än vanligt. Plums rätt i Zorros vattenskål. Den fick precis plats där kan jag meddela. Synd, eftersom hoppet att min älskade Eos ska klara denna närkontakt med vätesyreföreningen inte är stor. Nu har jag öppnat alla hål för minneskort och batterier och objektiv och kamerahuset har närkontakt med hårtorken. Annars är det en fin morgon. Ledig idag och allt!

December 2007 är bilden tagen -då var han inte stor Kafka...både Aragon och Abbe är borta men älskade Kenzo & Kafka, mina fina pojkar håller ordning i sina flockar. Sötgrisar!

Har du varit snäll? då får du ingen julklapp!

10/12-2011 Vän av ordning frågar sig säkert varför och det med rätta. Snälla människor ska väl ha julklappar, inte sant? Men i eragons (och mitt) universum funkar det inte så utan här kommer presenterna lite hur som helst. Mest beroende på att trots julens enträgna regelbundenhet så har jag aldrig varit särskilt duktig på det där med deadlines. Så jag börjar ofta för sent med saker, som exempelvis nästa års kalender. Det vet väl varenda människa att ska man ha nån chans att sälja många ska den vara klar så att den kan ges i julgåva, eller hur? men i vårt universum så älskar vi att göra det omöjliga och därför är den inte klar till jul. Sen ska man inte ge bort kalendern till presumtiva köpare heller. Lycka till med årets storsäljare! Men strunt i det - kan ormmat bli firade flockledare kan väl en kalender dra in några kronor efter jul och dessutom kanske nån som inte tänkt köpa en kalender med underbara marsvin får sig en flipp och gör det iallafall. Ni som passar marsvin på helgerna, ni som la en söndag på att skrubba burar - alla får ni en kalender utan att lägga pengar för den. Men ni får den INTE i julklapp.

Sen dagens egentliga huvudnyhet, Eragons facebookgrupp har med Fridas glada hjälp utsett Miss och Mr Eragon 2011.

Grattis Linnea & Marie Geld och Miguel & Carolina Gustavsson som vunnit! Facebookgruppen är ett kul forum där marsvinsnördarna utan utställningsfokus frodas. Välkommen dit!

Facebook

Kalender

9/12-2011 Har dåligt med tid men det blir en kalender 2012 också. Jag gör klart den nu och produktionen tar sin tid men till 1/1 ska den kunna vara klar, dock INTE till jul. Mer detaljer kommer.

Arbetsläger & Nelly

6/12-2011 Ibland undrar jag vad det beror på när djur sitter länge...den 22 juni kom Nelly in och efter en väldigt kort tid, typ en vecka ville jag ha henne. Hon minner om Ada och är dessutom en sån där underbar bekvämlimpa som i lugn och ro knallar iväg och sätter sig i en grästuva och bara maler, hon bråkar inte men ger igen om nån är riktigt dum. Dessutom är hon snygg som få. Inte särskilt rädd men sunt skygg om det väsnas för mycket. Men jag klagar inte, mig sitter hon inte ivägen för. Sötlimpan.

Ja, arbete finns det gott om...jag har en pärm med människor som adopterat 2011 som jag vill ha inskrivna i datorn. Jag kan - men får aldrig gjort det. Men kanske finns det någon som gillar dylika uppdrag; det är ju inte omöjligt antar jag? eller är det? Skulle någon nu gilla det mycket finns det en för 2010 oxå... och en för 2009. Jag tror ni kan fylla i resten själv. Främst är det nog mailadresser vi skulle ha nytta av. Mailadresser för att skicka ut ett meddelande om hur djuren har det och kanske göra reklam för medlemskap. Du som ska göra det behöver bo i gbg trakten eller ha vägarna förbi på hyfsat regelbunden basis.

Slut i rutan.

Maja

5/12-2011 Katterna härhemma är väl något i tillbakaskjuten position sedan vansinnet med marsvinen bröt ut för ett antal år sedan. Nu tycker Maja att det är dax för förändring och har startat omfattande demonstrationer.

Bytesdjuren darrar inför det rytande rovdjuret.

Alma

3/12-2011 Alma var Agnes syster och den raraste man kan tänka sig...lite ansvarstagande och världens pussigaste marsvin. Hon vara bara tre år när hon utan föregående varning låg död under ett hus för ganska precis två år sedan. Här är hon med mamma Ada i december 2008.

Oskar

2/12-2011 Dagens 'omslagspojke' heter Oskar och är 5 år och 10 månader. Hans bror och vän alltsedan zooaffären dog häromveckan och familjen som haft honom hela tiden sätter Oskars behov av sällskap före sina att ha kvar honom ensam då de inte vill skaffa fler marsvin. Nu sitter Oskar i sin bur mitt i flocken och pratar med massa snygga tjejer. Han verkar, efter att den första blygheten gått över, tycka att det är roligt. Kånrad är måttligt road av inkräktaren.

Juligaste Poppie

1/12-2011 Tyckte Poppie var så fin på bilden häromdagen att jag laddade upp den på agrias sida för smådjursbilder igår. Sen kollade jag flera gånger ifall den publicerats men blev besviken, trodde det blivit fel på nåt sätt. Idag fick jag mail från Agria, då har Poppie vunnit en tävling jag inte visste fanns :D

Jag ska ladda upp fler bilder där...så att det blir många marsvin på Agriasidan. Hjälp gärna till! Världen behöver fler vänliga vegangnagare!

Halta Lotta

30/11-2011 Lotta är frisk nu, iallafall verkar det så. Hon kliar sig fortfarande en del men efter att ha haft klåda under stora delar av sitt första år tror jag att en del sitter i huvudet och det verkar dessutom klinga av. Hon borde nog flytta ner till Hisingen...

Idag fick herrarna Leo & Memo flytta in i pallkrage modell större och så länge jag var kvar verkade allt bra. Kul!

Poppie önskar god jul

29/11-2011

I advent, första söndagen

27/11-2011 Igår hade hela familjen dataförbud, och det höll vi - nästan. Vi hade bestämt att vårt hem behövde en rejäl uppryckning och bestämt att julen och kanske framförallt gamla tiders städtraditioner var en bra sak att tillämpa för att genomföra detta. Hela lördagen skulle användas av hela familjen till att städa, sortera, feja, tvätta och göra fint inför jul.

Jag har en alltmer tilltagande pryltrötthet, vilket jag ville väva in i detta och numera predikar jag evangeliet: Ta hand om det du har, försök att ge bort eller sälja det du inte behöver och köp bara i nödfall. Denna känsla har jag haft länge men jag märker att allt mer som ungarna växer upp desto starkare bli detta.

När barnen var små, senare delen av 90-talet och början av 00-talet var jag en mardröm för en Feng Shui entusiast eftersom inget behov var för litet för att försöka köpa bort det. Jag var säkert inte värst på planeten eller ens i grannskapet men skillnaden är gigantisk mot hur jag resonerar idag. Då tyckte jag att det var avkopplande att handla, till och med livsmedelshandling var skoj. Numera vill jag att all typ av proviantering ska gå snabbt, göras vid udda tider så att affärerna är tomma eller allra helst utföras av andra.

Varenda sak jag ska köpa som inte är mat ska numera passera ett rejält formulär av frågor:

Har jag råd?

Behöver jag den verkligen eller är det impuls, habegär bara?

Var ska jag förvara den?

Kan jag undvika att köpa genom att förändra något hemma?

Sedan brukar jag lämna prylen ändå och bestämma att om jag imorgon fortfarande kommer ihåg, vill ha och är redo att ta mig till affären igen så ska jag nog köpa den. Man kan lugnt säga att det blir mycket mindre prylar på det sättet.

Jag är född på 60-talet är mellanbarn och tillhör nog en mellangeneration dessutom. Brukar tänka att det troligen är bra att vara mellan eftersom man då är ganska svenskt lagom. Jag ser min pappa som är född på 30-talet som är så snål att han hellre bygger om ett hus för att en dörr han hittat ska passa än att fixa en annan dörr. Onödigt att ta fram ljusslingan för den drar en massa el. Han är för snål. Aldrig mot mig men mot sig själv.

Jag ser människor födda på 70-talet som konsumerar som att det inte finns någon morgondag. Köper bilen full på Ikea, åker hem i fina villan och monterar, målar och fixar för att uppnå shabby chic. Ett halvår senare ligger allt på släpkärran för att åka till tippen och en del saker i oöppnade förpackningar....de är för slösaktiga. Med sina pengar, visst men även vår gemensamma planet. Dessutom speglar deras inredning mer en Ikea katalog än deras personlighet. Frågan är om de har någon personlighet, även denna verkar flexibel. Jag tror inte de hinner känna efter vem de är, de ska ha det perfekt hemma, bra jobb och fina fritidsintressen, resor och vänner som speglar deras status. De köper sig olycka, toppbelånade hela tiden.

Då känns det bra att ha köpmotstånd utan att bli extrem. Vara snål utan överdrifter.

Dataförbudet, ja det hade vi , det var dags att ta hand om det vi har och göra fint härhemma. Städa kan vara lite tungt och för en familj med riktiga databeroende är det bäst att begränsa där mycket kraft brukar gå ut. Men lite bröt vi såklart mot det. Allt eftersom vi städade sorterade vi ut saker vi inte längre behöver och la ut det på blocket...och såklart måste dessa annonser även delas på facebook; den regeln har ni väl hört talas om? inte? det var konstigt...det hade inte min familj heller...

Även älsklingarna fick julfint och Stella har nu hittat en sann meningsfrände, Grisa håller med henne i allt.

Nästa lördag ska vi sy julklappar och baka tunnbröd. Denna december ska vi konsumera mindre och pyssla mer.

Tips...

26/11-2011 ....på en blogg jag missat http://wildawilmaochtanterna.blogspot.com/

Baddag

25/11-2011 Nu har alla badat och om detta tyckte de:

Det är skönt att det är över.

Nyhetens behag

24/11-2011 Nu har Musse fått erkänna sig besegrad, kunde ju inte bevaka grott-tunneln hela tiden och de andra är inte sena att ta chansen. Lizzie sover väldigt gott och just nu intog Agnes platsen. Musse har fullt shå.

Min bara min

21/11-2011 Jag vill gärna tillskriva marsvin fina egenskaper men...det är allt små egotrippar på fyra ben med' jordaxeln i röva' också.

Musse har paxat den fina presenten från Camilla. Vi fick två - vi andra har Musses välsignelse att dela på den andra

Hjältar

20/11-2011 Det blev verkligen en fin arbetsdag, solen sken och hel gäng tjejer skrubbade burar ute på gården. Tack alla: Matilda, Mikaela, Jennie, Camilla, Marie, Nettan Mirjam & Maria som kom, ni är mina hjältar! Stort tack från mig, Clark och de andra skriklimporna.

Marias underbara saffransbullar och kanelbullar gjorde dagen ännu bättre.

Krya på dig till Petra, som tyvärr fick en otäck magsjuka som vi andra är tacksamma för att du höll för dig själv. Piskan ven ändå, vi fick extern hjälp från huvudstaden!

Några djur har kommit in några flyttat, nya bilder kommer i veckan.

Energi

18/11-2011 Lite bilder på djuren härhemma, mycket meditation vid 'burkanten' det senaste. Först världshistoriens nyfiknaste och sötaste nosar:

Två gamla jätteröda Lack bord från Ikea fick kortare stolpar/ben och blev gemensamhetshus i flockarna i årets höstedition. Mina föredrar faktiskt att trycka ihop sig många i ett hus hellre än att vara själva i ett mindre...jag vet att jag inte predikar detta vanligtvis men det är skillnad på att vara två i en bur och åtta i ett flockutrymme.

Kvaliteten på året höstkollektion gör att man milt sagt kan kalla dem Limited Edition, detta uttryck som gör saker som man egentligen aldrig önskat sig åtråvärda....eller kanske Special edition när jag nu kollar upp den korrekta betydelsen. Vid närmare eftertanke är det såklart en Limited Special Edition. Limited eftersom snart har Soozie dragit av allt det röda papperslagret och Kenzo kissat sönder stolparna....och special blev det när samma stolpar gick genom byggsågen i garaget...

Ada 7,5 and still stealing vegetabiles from others.

Frisörskolan hade ingen sorgens dag när jag inte sökte in.

Om någon undrar varför marsvinens grönsaker ser så sunkiga ut så är det senaste tiden djurförsök som åstadkommer detta. Pulvret som ska vrida klockan tillbaka för mina oldies och göra dem till sprittande ungdjur allihop heter Alkagreen och jag får inte betalt av dem vill jag först tala om. Men skriver jag inte vad jag använder får jag svara på det sedan iallafall :) Jag betalar dyrt och kanske tröttnar jag på det men..lite försiktigt vill jag ändå säga att jag allt oftare hittar Ollevia vaken och väntande hoppfullt på ny mat på samma sätt som som förr.

Trött men vaken

Lilla goa Musse, numera fullvärdig flockmedlem i båda flockarna, hon är den enda som konsekvent deltager i båda. Särskilt vid mattilldelningen 'det kan ju vara mer eller godare på andra sidan stängslet och jag kan hoppa och klättra'.

Coola Ayla, trivs bättre här....morötterna räcker nog.

Snabbt, snabbt ta en och stick. Livet är i fara.

Snabbt, snabbt, reptil-Lotta som har en crush på Kenzo nu och har börjat uppföra sig delar Soozies känsla.

 

Söndagen närmar sig med stormsteg

17/11-2011 Det ska bli kul!

Kafka låter som en snarkare

16/11-2011 Klara som är mamma till Kafka och Kenzo dog knappt två år gammal. Hon hade en tumör i ett inre organ som jag glömt namnet på. Det var bland det värsta jag har varit med om för visst var hon sjuk, men visade så tydligt att hon ville leva och var så himla ung. Jag var tvungen att avliva henne, allt annat hade varit vansinne just då.

Klaras syster Karin hade en massa cancer i hela fortplantningsapparaten och fick dö på operationsbordet efter hon öppnats och veterinären konstaterat att det inte gick att göra något. Hon var drygt tre år då. Så när jag åker med Klaras bägge söner så är det inte på grund av min hypokondri, utan för att båda sedan länge dragits med saker som jag inte velat veta orsaken till. För bägge grejerna kan vara cancer och jag vill inte. Så jag har sysslat med förnekelse och lyssnat på mina egna nummer rätt länge. Mer eller mindre väntat på att de ska bli dösjuka och därför verkligen känt att de ska ha det bäst hela tiden. Vilket jag i o f s önskar alla marsvin, alltid.

Trots CT för att se om det sitter nåt i näsan på Kafka så hittar vi inget. Kenzos knöl på juvret, nä det var inget och Kafkas snarkningar, han lider inte (om de andra störs, det har jag faktiskt inte funderat på) och troligen är det väl ungefär som en polyp om jag fattade rätt.

Så när jag får reda på att ingen av killarna direkt verkar sjuk utan troligen ska hänga med ett tag till blir det rena antiklimaxen. Knepig känsla; här hade jag försökt att styrka mig själv inför det oundvikliga och så är det INGET. Jag är iallafall jätteglad; mina goa fyraåriga pojkar lever och har hälsan.

Doktor Bosse

15/11-2011 Idag ska Kafka och Kenzo efter moget övervägande få träffa veterinär. Självklart är det superfriska och ska leva till de blir hundra men även solen har ju fläckar sägs det.... För Kafkas del som innebär det att han dras med tung andning emellanåt och Kenzo; ja han har nån slags utbuktning vid sitt ena juver. Jag tror väl att Kenzos utbuktning bara är en fettkörtel då den verkar följa hans viktkurva men Kafkas andning gör mig bekymrad. På Katarinas föreläsning pratade hon om att tandrötter kan trycka på andningsvägarna. Marsvin andas enbart genom näsan och det gör ju såklart detta extra känsligt. För att se om detta är problemet hade de i aktuellt fallbeskrivning använt CT, magnet kamera tror jag det är men hur som helst, en bild tas av hela varelsen och med hjälp av den bilden som går att skala av lager för lager kommer man att se vad som är fel.

Pojkarna är medvetet avlade av mig , födda hos mig, söner till Klara, bröder, kastrerade och flockledare för var sin liten flock hos mig. På bilden (bara några nio dagar gamla) är även deras syster Karma med, tyvärr dog hon bara några veckor gammal, liksom den vita systern Karat. Kafka överlevde men har aldrig varit särskilt stark eller rask. Jag tror på mer på tur och envetenhet hos dottern än för att han var stark.

Gosig

14/11-2011 Det fanns en 'gosig' fleecekorg på Ikea, den kostade 80:- och den verkade falla i smaken.

Roxy undersökte och lade sig bredvid så snabbt att jag inte ens hann att få det på bild

Jeorj tyckte den passade fint

Soozie med

Niobes tur, lite trång kanske?

Nä, den passar bra...vad händer? jordbävning?

säkrast att shappa

Vad är detta de har fixat till mig?

Det är nog bra för att tvätta och putsa sig lite

Vad vill du i min borg

Ja, korgen är min

Bäst att sova med ena ögat öppet.

ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ

 

Lördag...

12/11-2011 Skönt med lördag. Soozie äter hår av de andra...trodde jag såg fel först men häromdagen hade hon Ada kalufs i munnen och idag var det Niobes...annars brukar jag säga att det är lite puts och hjälp men detta såg inte ut på samma sätt.

Bildbomb

10/11-2011

 

 

 

Ta't lugnt ta en toy

Eragonsgulag eller många vattenflaskor blir det

9/11-2011 Laila, en liten go gris dog häromnatten. Hon hade en del urinvägsbesvär när hon kom in i maj men efter att Blå Stjärnan ordnerat en del åtgärder trodde jag faktiskt att det skulle ordna sig. Tyvärr gjorde det inte det och nu är hon borta och utan de besvär som gjorde hennes sista månader besvärliga. Dock har hennes sommar varit fin och för min och alla andras skull ska vi få sommarbilder i repris:

Lilla Ollevia har på senare tid lagt sig till med en lite speciell frisyr, mer lik virvel än sheltie tycker jag.

Hon verkar piggare faktiskt...även om hon fortfarande yrar kring en stund innan hon hittar matskålen. Men hon sover inte lika djupt, jag måste inte väcka henne för att hon ska uppfatta att grönsakerna är på g. Kanske det äckliga pulvret gör verkan? Skiter i vilket, hon är inte så kissig och sover inte lika hårt - gott nog.

Pumpa var en riktig hit, samma entusiasm som melon.

Den ormliknande svartvita varelsen är alltså Lotta.

Den söta rumpan tillhör Stella. Röda Örat är en hängiven varelse, i allt hon gör.

Be om hjälp, ja det är inte alltid så lätt. Jag tycker ofta att när jag ber andra göra saker blir det inte som jag tänkt mig och då är det bättre att göra det själv. Typiskt kontrollbehov och jag har kämpat halva livet med det. Men nu har jag bestämt mig för att kliva åt sidan, be om hjälp och göra nåt annat under tiden. Skita i att det inte blir som jag tänkt eftersom jag faktiskt vet att jag inte är GUD.

Detta är orsaken till att det är en Eragonsdag den 20 november. Eller Eragonsgulag som Petra kallar det. Bosse & Brudarnas matte har lovat vara arbetsledare och jag tänker leda infoträffen och knappt vara i källaren. Vi får väl se hur det blir med det. Nu ska jag bara avhålla mig från att städa upp innan den 20 och överlåta med varm hand till andra att städa och skura. Jag har fortfarande inte orkat att ta itu med det efter sommaren och jag önskar att lättja, min vanliga brist varit orsaken. Men det är liksom utmattning. Jag tittar på röran, suckar och stänger dörren.

Det är alltså en massa vattenflaskor, burar, skålar, hus och så vidare som behöver skrubbas.

Och innan någon nu ringer länsstyrelsen. Djuren får de de behöver men Clark säger att han inte vill leva i denna miljö längre.

-Man har ju faktiskt vant sig vid en viss standard, säger han.

Jag är jätteglad för de som kommer och jag tror att det blir en väldig massa ätticka i luften men trevligt ändå. Maria har redan lovat att baka saffransbullar, bara en sån sak?!!

Vill du, orkar du, kan du? Anmäl på evenmanget på fb gruppen eller info@eragons.se

Många bilder blir det

7/11-2011 Känner att jag inte har så mycket ord på hjärtat just nu utan att det mest är i bilder.

Fast det är klart, lite on my mind finns det ju. Gemma får tydligen inga bebisar. Väldigt märkligt. Jag litade inte på mig så hon var ju med till Blå Stjärnan och Bosse sa samma:

-Känner ingen rörelse men den här hårda kulan är ju ingen vanlig mage.

Nu är ju frågan; va katten är det då? tioveckorsfristen har gått ut så om Gemma inte bär en mutation med ett annat djur från skogen med längre dräktighet så är det nog läge för röntgen eller ultraljud. Lilla skogstrollet, (det är nu det ekar i mitt huvud: jag ska inte ha fler, jag ska inte ha fler).

Eftersom Stella har lite indianblod i sig så har hon flera namn, bland annat heter hon Röda Örat.

Mysteriet med gurkdoften. Lizzy löser det.

Sötbubblan.

-Gurkan är slut!

-Nej, det är den inte alls det!

Man skulle kunna tro att jag arrangerat bilden men det är inte fallet. Agnes är en viljestark och i vissa lägen, helt orädd liten marsvinsfröken, shit: hon är nog oxå att betrakta som en tant nu. Född 2006, time flies.

Jag är söt och jag vet om det. Men terapin i somras, när Jeorj och Kenzo fick gå på eget walk'about' gjorde faktiskt lite nytta. Jeorj är inte riktigt så full'of'herself' och har dessutom minskat några nyttiga gram. Detta gör att hon har ökat sin sociala kompetens en del. Fotar en del nu, ska försöka lägga upp dagligen, det är min terapi för att få tillbaka ork och glädje i novembermörkret.

Ha en trevlig novembermåndag: själv ska jag försöka få tag i en saffranslussebulle idag. Jag älskar dem, helt plötsligt förra året hände det och i förra veckan hade de sådana på Lidl. De bakar i butik i den Lidl affär jag handlar grönsaker till djuren och det är rent livsfarligt, dofterna kan få den starkaste att falla. Jag kan gå långt för saffransbullar, men jag ska inte baka, då äter jag ihjäl mig.

Ta det lugnt så ordnar det sig

2/11-2011 En renlighetshysteri utan dess like har brutit ut här hemma, det måste vara semestern som gett för mycket energi. Nu har vi badat marsvin flera dagar i rad och Kafka nästan bländar mig.

Vitt vitt vitt, det känns lite konstigt att han inte är lite skiten, orange av morot, grön av gräs och leriga fötter brukar vara det mer normala tillståndet.

Men nu är det dags för vintern och innelivet, har provar absorbtyget men tyvärr tror jag inte det passar min person så bra, det får bli spån. Min mans förtvivlan över detta till trots.

Föredraget på Blå Stjärnan var lärorikt men jag är övertygad om att ämnet begränsas till bara marsvin så fyller vi salen, marsvinsnördarna i Göteborg med omnejd räcker nog till, eller hur? Jag tycker det blir rörigt och lite svepande med två såpass olika djurslag men bara att det anordnas är såklart bra. Men ingenting är så bra att det inte kan bli bättre....det är dit vi hela tiden ska sträva -eller hur?

Lev och låt leva

1/11-2011 Igår fick mina gammtanter flytta hem efter semesterpassningen. Ollevia, Ada & Stella - de är så skruttiga men jag förmår inte att avliva dem. Jag ger dem diverse extragrejer; aloe vera, ett nytt tillskott som heter alka green och ibland lite CC. Men tidens tand är stark och ibland när jag tittar på Ollevia undrar jag varför hon ska leva...är det för min skull eller för hennes? Jag har helt slutat hoppas på att hon ska klara sig till nästa sommar, jag är rätt säker på att hon är dement, hennes ögon är konstant lite rinniga, hennes sömn är så djup att jag ofta tror att hon är död. Hon är inte så bra på att hålla sig ren som hon har varit.

Här ligger hon i hösäcken alldeles nyss. Hennes blick är trött och hennes uppträdande ofta förvirrat. Troligen döv. Samtidigt så finns det inga "riktigt" allvarliga fel på henne. Hon äter, skiter, kuttrar och hojtar efter mat. Pussas som hon alltid gjort. Hon älskar fortfarande mat och äter bara jag väcker henne. Hon är väl lite benigare på gamla marsvins vis men har inte gjort några rejäla viktdipp. Ollevia är inte äldst av mina marsvin men känns äldst just nu, född 050203 så hon blir inte sju förrän i februari.

Jag hämtade Ollevia i mitten av augusti 2006, hemma hos den uppfödare som köpt henne från Barrskogen när hon var liten. Ollevia satt med en hane konstant tills jag hämtade henne och sammanlagt fick hon nitton barn. Ett av barnen var bara några dagar gammalt när flyttade till mig och två bebisar var redan i magen. För trots att uppfödaren (som försörjde Backaplan med djur) visste att hon ville "bli av med marsvinen" så var det för jobbigt att dela dem och därmed undvika den sista dräktigheten. Den sista kullen var två killar och de omplacerades som sällskap till äldre killar.

Ada är född 040412 och hon verkar inte lika förvirrad som Ollevia men hon är inte frack hon heller.

De starka, unga friska marsvinen går ofta över henne i flocken. Då får jag ont i hjärtat - hon var ju den tuffa...och kan fortfarande visa de takterna ibland, om det är gurka inblandat vill säga. Hon hade en dipp för några år sedan när hennes bakben inte ville hänga med. Det visade sig att om hon fick extra vitamin C så hjälpte det. Vi drog slutsatsen att det var hennes näringsupptag som var sämre än de andras då ingen annan i flocken hade problem.

Stella är född 050526 och lite svårare, hon var jättesjuk i somras, repade sig och är ganska pigg men nån bra hälsa...har hon inte. Mycket pyssel med tänder, päls och öron.

Innan semestern hade jag beställt tid för att avliva Ollevia & Ada men avbokade i sista stund. Kunde inte, vill inte bestämma detta. Skit. Så himla svårt.

Min mamma dog 2004, och hade då varit sjuk i flera år och försvann totalt i demens under de sista två åren. När hon dog hade hon blöjor, massor av mediciner, kunde inte prata, inte äta, inte gå och kände inte igen mig.

Någon tid efter hennes död förebrådde jag mig själv för att jag inte hjälpt henne dö tidigare. För egentligen vet man ju att det inte blir bättre och jag visste ju att hon inte ville ha det så som hon hade det, hon hade sagt det vid något tillfälle för många år sedan. Skulle heller inte själv vilja sluta så. Men när det var aktuellt tänkte jag aldrig tanken...kanske skyddade jag mig automatiskt.

Ikväll ska jag på föredrag av Kataria Evans på Blå Stjärnan; "De vanligaste problemen hos kaniner och marsvin" kan nog finnas platser kvar om du är intresserad.

Till sist - en enkel människa när det kommer till musik...

Krossa alla fönster

Ha en fin novembertisdag!

Vad är viktigt?

20/10-2011 Just nu är det att ta hand om mig, är rätt sliten. Ska på en varm semester och det ska bli skönt. Marsvinen tas om hand av Tobbe, hundarna Maxi & Zorro av Gunilla och katterna tar hand huset och huset vaktas av grannen. Skönt och tryggt.

Igår dog Black Ingvar. Massor av undersökningar, utlåtanden och en operation som var avslutad, ögat var ihopsytt och då svällde magen upp. Stasade kallas det, tror jag bestämt. Detta tillstånd blev mer än den lilla kroppen tålde och det som kunde blivit starten på ett liv utan smärta blev slutet på hans liv istället. Ibland vill jag för mycket, egentligen hade jag en "bad feeling" på detta. Kunde inte sätta fingret på det, men en känsla. Sov så gott lille goe vännen.

Alkohol och döden

Igår var verkligen en dödens dag. En äldre ensam släkting till min man begrovs. S föddes i oktober 1933 och dog mitt i steget, få förunnat och förmodligen det bästa sättet att sluta. Hade händerna på sin moppe när någon större artär i kroppen sprack. Han skulle strax fylla sjuttioåtta och var en av dessa som levde nästan hela sitt vuxna liv ensam. S gillade att fiska, vara i naturen och att dricka.
Trots det har jag sett betydligt värre misärer än hans. Fast ledsamt var det att ta rätt på hans efterlämnade bostad. Så snabbt en människa försvinner. Han bodde i en tvåa och hade i princip bott där sedan huset byggdes nån gång på sextiotalet. Man skulle kunna bygga kojor med alla fisketidningar, och böcker av alla tänkbara slag. Till lägenheten hade han burit saker  i flera decennier men ju äldre han blev desto mindre därifrån.

S sätt växlade mellan blygt, kärvt och tjurigt sätt för det mesta, glad ibland, även om det ofta behövdes lite alkoholhaltigt för att han skulle slappna av. S hade stora labbar till händer och var asocial.
Min övertygelse är att alkoholism är en sjukdom. Därför har jag inget behov av att hitta på ursäkter för S drickande utan tror att han drack för att han trodde att det var hans enda val. Jag vet att man kan välja annorlunda, har flera anhöriga och vänner som valt att leva helt nyktra för att komma till rätta med sitt beroende och det går bra. S kanske inte visste det, eller ville veta?

En för mig kär person har varit helt nykter sedan 1991, ofta säger människor att han är duktig. Det är inte så det funkar, det var nödvändigt för honom att bli nykter eftersom han supit sig till döds annars. Förutom de fysiska riskerna för flera viktiga inre organ; lever, bukspottskörtel och annat leder alkoholism ofta till olyckor med rent livshotande konsekvenser. Ofta är någon av de inblandade i trafikolyckor påverkad. Den tredje stora livsfaran när man är aktiv i denna sjukdom är självmord. Kroppen far illa och när en depression tar tag leder det inte sällan till att alkoholisten tar sitt eget liv i förtvivlan och utan hopp om en bättre framtid. 

Död eller Duktig. Det finns inget val, inga mellanting.
Den nyktre alkoholisten är inte direkt duktig, kämpar inte särskilt hårt numera. Men de första åren var tuffa. Som tur är har han AA, de anonyma alkoholisterna till sitt stöd, han går fortfarande på möte så gott som varje vecka.  Även detta möter många reaktioner från omgivningen, typ;  måste du det fortfarande? Är det så jobbigt? Kan du inte släppa det där nu? Det är såklart jobbigt att bryta en vana, vare sig det är nikotin, alkohol eller ännu värre saker.  Men han går inte på möten för att det är jobbigt, han går på möten för att det INTE ska bli jobbigt. Mötena är hans ventil, de är den vana han inte behöver bryta eftersom det är en bra vana.

Vår kultur kretsar så starkt kring alkoholen, vi har så mycket knutet till dessa drycker. Jag som aldrig haft någon tendens till överdrivet drickande (jo, överdosering då och då, med illamående och överdriven gladlynthet som följd) tycker att alkohol är klart överskattad och tror aldrig att den blivit tillåten om den dykt upp idag, jag tror den hade blivit totalförbjuden iallafall i Sverige och heller inte särskilt populär. Alkoholen är kul en stund, lätt att överdosera, framkallar ofta illamående och även bakrus.

Den åsikten hindrar inte att jag kan tycka att det är både gott och roligt att ta ett glas vin till en god middag bland vänner, men för mig skulle ensamt drickande bara framkalla irritation, frustration...den skärpan jag har vill jag ha. Jag vill kunna läsa, skriva och tänka. Utan bluurr.
För S var det inte så, han drack nog med vänner ibland men ofta även när han var själv. Jag trodde nog att han var det jag definierar som alkoholist, det vill säga att alkoholen styrde livet och kropp och själ var beroende av den avslappning som alkoholen erbjöd. Men ju mer jag tömde hans lägenhet, desto mer insåg jag att jag troligen hade fel i det. Hade bara alkoholen styrt skulle det troligen inte funnits så mycket av personen S i all misär efter alla år av drickande.

Jag berättade för min nittonåriga dotter att jag funderade på detta; att det var konstigt för trots alkoholkonsumtionen kändes S inte totalt förlorad så där som det kan kännas med människor i djupt missbruk, att det liksom inte finns någon själ kvar bara drogen och i detta fallet alkoholen. Han var ju ändå rätt gammal, hade druckit i många år.
- Han var väl inte alkoholist då, sa hon enkelt. Allt är ju så enkelt för de där unga sakerna. Eller så är det jag som krånglar till det. Hur som helst;  S är död och begraven, jag tömde lägenheten och körde allt till tippen, säga vad man vill men S grejer var välanvända och det kändes helt ok att slänga det i brännbart, metall och trä återvinning.
S kanske drack för att glömma? Ja, kanske.

Jag har hört historierna om deras uppväxt. Jag får ett gammalt foto i min hand, där S är en ung ljuslockig pojke. Kanske åtta år, bredbent och allvarlig med föräldrar och syskon. Späd med  kortbyxor och knästrumpor och kofta. 
Syskonskara med många barn, såsom det ofta var här i Sverige på trettiotalet och det fortfarande är i vissa länder. Barn var pensionsförsäkring och preventivmedel växer inte på träd. Pappa dör, sedan även mamma  och barnaskaran sprids för vinden. Den äldste  blev statare, bara nåt år innan detta system lades ner. De andra kom på barnhem och senare i familjer. En blev adopterad och var försvunnen i över sextio år från kontakt med syskonen.  De hittade varann för att han, den yngste började släktforska. Fosterfamiljernas kvalité skiftade såklart, en del miljöer var bra, en del dåliga. En del föräldrar var bra, en del var riktigt jävla dåliga. S kom i den sistnämnda gruppen.

Han drack nog för att glömma. Nu tror jag att han har det fint. Han minns bara de bra sakerna.
Pojken med det vitblonda lockarna är borta och snart bor nån annan i hans tvåa. Marsvinet med den glänsande svarta pälsen är borta och snart bor ett annat litet ensamt marsvin i hans bur.  Hoppas att båda får ett sällskap på livets väg.
Vila i Frid Black Ingvar och S.

Tips på fin kalender

http://www.djurensratt.se/portal/page/portal/djurens_ratt/sidor/kalender

och en till

http://www.amazon.com/Guinea-Square-12X12-Calendar-Multilingual/dp/142167498X/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1319119409&sr=1-1

Jag är en enkel människa när det kommer till musik, jag gillar bara bra musik.

Är lite novemberlåg men den svenska björnstammen gör mig på gott humör just nu.

http://www.youtube.com/watch?v=jI2EcRXR7RU

Sol, vind & vatten tar hand om mig...

Lois, lilla, lilla Lois Lane

15/10-2011 Vi har mist vår högljudda sneda ängel...

Clark är ledsen idag, tittar in i burväggen.

Hans tjej är borta och visst, det finns andra men ingen som Lois.

Så innerligt tacksam att jag fick lära känna dig.

Att dö kan inte vara farligt
när livet bjudit på en
hårdhänt strid.
Att somna in, att bäras bort
helt varligt,
kan inte vara mer än stilla frid

Mina tankar går även till vår vän & hennes lilla Mette-Marit.

Control of impulse....

14/10-2011 Jag börjar bli gammal, fyller femtio om några år och kan känna mig precis sådär trött, fet och femtio som Täppas skriver om.

Samtidigt finns det saker som jag aldrig kommer att sluta uppröras inför. Saker jag är totalt KPML(r) inför. Rabiat. Illröd.

Lotta kom till omplaceringen den 24 september. Hon lämnades tillsammans med sin kompis Ögat i en flyttkartong och de satt under ett trähus. Hade hö och grönsaker, nån fröblandning tror jag.

Kikade inte på dem, konstaterade att de var vettskrämda och pratade med ägaren som berättade att de köpt flickorna på Godhems Zoo i början av året och nu hade ett barn blivit allergisk. De var nöjda med Godhems Zoo sa hon. På direkt fråga berättar hon att de varit på behandling för skabb på en djurklinik i Partille och att de fått tredje och sista sprutan för två veckor sedan. Eftersom trähuset var med frågade jag om saneringen var gjord och om huset var helt nytt. Det var det inte, dock rengjort. Ok tänkte jag, detta får bli karantän så att inget otyg kommer ner i flocken.

Det var väl en dj-a tur att jag tänkte det, för när familjen åkt och jag tog upp tjejerna fick jag se det värsta jag sett på länge. Lotta hade en utväxt på sin kind, svårt att beskriva vad men en stor bulle i ett skrovligt material, som torrsprucken lera eller nåt liknande. Det såg helt enkelt för hemskt ut. Att det gjorde ont behövde man inte tveka om, även om hon var mager som en skrika så talade hon om att detta och att jag överhuvudtaget ägnade mig åt övergrepp, det sa hon också. Jag skulle vilja säga att hon tog i lite i överkant.

Det händer något med mig när sånt här kommer i min väg. Jag slutar att tänka och en aoutopilot startar. Så trots att jag denna gång tänkte säkert tre - fyra gånger; jag måste fota detta, måste fota, måste fota, måste fota.... så ser jag mig själv gå in i badrummet och sätta på varmvattnet för att börja bada tjejerna. Så Före-bilden får ni aldrig se.

Trots att jag alltid råder andra att vänta med bad, aldrig bada första dagarna efter miljöbyte för att de inte ska bli för rädda. Trots att jag inte lyckas raka av henne, vilket alltid är bäst när man från början vet att det blir många bad. Trimmern startade inte, var urladdad så jag struntade i det. Måste få bort det, måste få bort det! Stackars stackars lilla liv. Jag vet inte vad detta var. Jag kan inte ta prov på det men använder alltid mitt triumfkort till att komma tillrätta med likartade saker, triumfkortet heter Malaseb. Ett slags kung av svampschampon. Numera receptbelagt.

Sedan torkar jag den lilla beniga sparven Lotta och masserar in svampoljan ( efter ett recept av Peter Gurney ) på kinden framförallt men till slut har jag kladdat så hela hon doftar av lavendel och citrongräs.

Ögat springer omkring och skrämmer slag på sig själv och katten under tiden. Hon fick ju såklart bada hon med men tog inte så illa vid sig, har bra hull. Katten som tog en lur på kökssoffan och anser att detta var veckan värsta trauma när en brun råtta körde in nosen under honom.

Efter åtta dagar, man kan se var den satt; svampbulan. Huden är inte illröd längre.

Jag masserar och masserar, hade egentligen annat på gång men sitter nästan tvångsmässigt och masserar och försöker få alla eventuella ojämnheter som inte badet tagit i huden att släppa. Oljan lindrar något alldeles fantastiskt. Först i början är Lotta skräckslagen men efter en stunds masserande känner jag att hon faktiskt kan slappna av lite.

Efter nitton dagar, rakad och pälsen har börjat komma.

Nu har en matta av sammetspäls växt ut på det drabbade området. Lotta skriker fortfarande när jag ska ta henne ur buren. Jag tror det är av gammal vana, är man van att det gör ont att bli tagen i så skriker man troligen för säkerhets skull. Vi badar var femte dag nu, veterinären lärde mig för många år sedan att svampsporer är enormt livskraftiga och lömska, när man inte önskar dem. Så jag badar och oljar, numera blundar Lotta på ett njutande sätt vid oljemassagen, ingen tvekan om att det är skönt. Nu är hon kortsnaggad också, allt för att baden ska påverka henne så lite som möjligt. Sen har hon såklart gått upp i vikt, har inte siffrorna framför mig men åtskilliga procent eftersom detta är ett av dessa extremfall som liksom Lois får Cavy performance och ibland lite Critical care.

En alldeles benig kropp fryser ganska snabbt och tack vare att hon har lite hår går det snabbare att torka. Snart kommer Lotta & Ögat få komma ner i flocken men jag riskerar ingenting, ska nog bada en gång till, eller två eller kanske tre...

Det gör mig så förbannad att en djurklinik kan låta en sådan här sak passera utan att göra djurägaren uppmärksammad på att det ska åtgärdas. Jag vet som sagt inget om svampbulan men hur mycket goa skabbägg kunde inte bo däri? Så jäkla ansvarslöst. Jag tycker väl även att djurägaren har ett ansvar, hon sa ju inget om bulan men herregud om man söker vetrinär ska de väl för katten göra sitt jobb? Jag kunde kollat djuret medan hon var kvar också, det kunde jag. Men min erfarenhet säger mig att det är bättre att vänta. Att trösta djurägare för att de inte klipper klor är jag innerligt trött på och för djuret gör de minuterna ingen större skillnad om de suttit i månader och år med långa korkskruvsklor. Risken är att jag har en riktigt dålig dag och faktiskt talar om vad jag tycker om när man låter sitt djur med klor som smärtar.

Den här typen av händelser gör mig så trött, så trött och arg. Jag tappar all tro på den mänskliga arten.

Som tur är så känns det inte så för Lotta. Hon kuttrar gott när vi masserar olja och efteråt tar en grönsak för att det ska bli mindre jobbigt med allt härjande. Hon lever i nuet. Nuet för Lotta är bra.

Det är svårt med dessa, särskilt nu när hon redan är hemma hos mig.

Vem ska jag lita på tillräckligt för att få Lotta?

One more thing....

13/10-2011 Donna & Cherry har fått ett hem och flyttar troligen till helgen. Lille Simba påbörjade sitt äventyr mot uppdraget som flockledare igår. Berättelsen om Lotta har legat ett tag men kommer imorgon.

Och en sak till, igår tjugo över nio på morgonen såg det ut så här utanför altanen

Vad kan man säga om det? mina superkänsliga marsvin är ute och käkar grönfrukost. En del av dem föredrar processad mat i form av torkad råvara, en del är mer inne på "raw food"

Bosse säger....

12/10-2011 Häromdagen var vi ett gäng till Blå Stjärnans exotiska.

Resultat:

Bettans dimmiga öga är en "förbening" och kan tyvärr inte göras något åt. Undersökningen gjordes av en ögonexpert och enligt den är tillståndet även i progress i det andra ögat. Hon har inte ont i nuläget men kan få det. Detta är ett tillstånd som enligt experterna troligen bara drabbar marsvin. Marsvin är då verkligen "the lucky winners".

Black Ingvars blodröda öga är en böld på grund av något yttre föremål, kanske hö, och ögat ska behandlas för infektionen och sedan tas bort nästa onsdag. Han har ont.

Loppan har ett väldigt trasigt knä och troligen lite skrufs i urinvägarna. Loppan har ont. Inte operation men smärtlindring i perioder.

Gemma är dräktig även om vi inte kan känna fosterrörelser. Verkar må fint men ska alltså ha barn eller nåt innan den 25 oktober.

Tara är inte dräktig. Tur att det inte blir fler av henne, hon gav sig på samtliga i transporten och vi snackar honor nästan twice her size. Monstermarsvin.

Jag undrar;

-Är alla sockersöta alltid dumma mot andra? Dum-Tara.

-Hur länge ska Bettan klara sig utan att förbeningen skapar tryck i hennes öga? Hon är ju inte ens fyra. Fan.

-Kommer Gemmas ungar att vara extremt stillsamma och lika Jax, olycksbrodern i Vallhamra Torg-skogen? elller fanns det andra potensiella fäder som levde det fria livet?

-Black Ingvar känns sliten, ska han klara sig?

-Om han klarar sig, ska han ha lapp för ögat?

Sjörövarblackingvar.

Jag ska bort en vecka mellan 22-28 och skulle gärna ha ett jourhem för just honom eftersom han opereras den 19 och jag tror att han kan behöva lite extra. Nån manad? Min marsvinsvakt är underbar men småpill är inte hans grej.

Ikväll har jag två bokade besök; en "nyadoptör" och en som ska adoptera Simba. Han ska flytta till Monica Zetterlund och kastreras.

Viking ska troligen byta hem via direktflytt, det bästa i nuläget. Blir flockledare för fem fina tjejer.

Så det händer lite grann även om "rapporteringen" inte alltid hinns med...

Till sist; underbara Habibi som knött sig långt in i veckans höbal.

Japp, från fb men sant ändå....

10/10-2011 En man hade föreläsning för ungefär 500 ungdomar. Han tog fram en hundralapp så att alla kunde se. Han frågade sen: är det någon som vill ha den här hundralappen? Alla räckte ju självklart upp handen. Mannen knölande ihop hundralappen och räckte sedan upp den igen: Någon som vill... ha den här? Alla räckte upp handen.

 Han lade hundralappen på golvet och stampade på den så att den blev smutsig: Fortfarande någon som vill ha den? Alla räckte upp handen.

Då sa han: ta lärdom av detta; hur smutsig och ful någon än är så har individen lika mycket värde.

Nätverk för passning

6/10-2011 Eftersom omplaceringen numera finns i Bohus i väldigt begränsad omfattning, försöker jag förmedla passning av djur emellan olika ägare istället för att ta in dem hit.

Är du intresserad av att tillhöra detta nätverk? Har du två pojkar kanske du kan ta in två andra i en vecka mot att du själv får passning den vecka du behöver. Målet är såklart att djuren ska slippa att inhysas i zooaffärer eftersom jag, och många med mig har enormt dåliga erfarenheter av detta.

Så här gör du: anmäl dig till evenemanget som går ut den 31/10-2011 på facebookgruppen. För att tillhöra facebookgruppen behöver du ett eget facebook konto. Många har ett motstånd till att ge ut sina uppgifter och skapa ett riktigt konto, skapa ett fejk, det går lika bra. Bara dina kontaktuppgifter till eragons går att nå dig på spelar det ingen roll om du heter "Rulla Runt" eller "Kalle Karlsson". Välkommen att ansluta dig!

Attityd.

 

Hör sina egna nummer

3/10-2011

Stockholm i mitt hjärta

29/9-2011 Var en kort sejour till huvudstaden. Hälsade på hos Kringelkroken där Tomas bor, en av de mer olycksdrabbade djuren som varit i omplaceringen. Han var utsedd att bli ormmat av sin ägare, och annonserades som sådan på nätet. Han såldes för några tior. Han köptes i Linköping med ytterligare tjugonio marsvin. De transporterades till Göteborg och Tomas var tveklöst en av dessa som var mest illa däran, och det vill inte säga lite. Han hade en massa kroppliga krämpor och troligen helt blind.

De flesta av krämporna gick att åtgärda men synen och kanske framför allt hur han såg ut var inte till hans fördel. Han har ett mjölkvitt öga och ett så kallat äggskalsöga. Det är hallowen hela året som hans ägare säger och var när han varit i omplaceringen bortåt ett halvår som hon kom och blev helt tagen av hans stora och underbara personlighet. För trots sin hemska bakgrund eller kanske tack vare, är Tomas en sorglös individ. Eftersom han var den ende singeln vid tillfället fick han flankera flockburen och där gick han och provocerade flockledarhanen (minns inte vem det var) och flörta med alla damerna. Livet lekte för Tomas kan man säga.

Camilla mumlade något om att Tomas hade passat som kastrerad ihop med hennes damer Stumpan & Ninja men att bestämma ville hon inte göra utan att tala med resten av sin familj. Jag sa att det gick att ordna, fast trodde väl kanske inte riktigt att hon skulle adoptera honom med tanke på att hennes hemort heter Tyresö och besöket var tillfälligt och i arbetet.

Efter en tid hörde hon av sig igen. De hade bestämt att Tomas skulle erbjudas ett hem hos dem och hade redan en klar plan för hur alltihop skulle gå till. Go with the flow var min uppgift kan man säga.

Senare blev Tomas flock utökad med ytterligare två personer varav den ena var en ung hona, Maritza från Eragons. För att göra historien något kortare var detta orsaken till att jag och Camilla fått kontakt. Hon var nu snäll att erbjuda mig natthärbärge hos dem när jag hade ett annat för mig angeläget ärende i Stockholm. Bonus att få se hur fint dessa lyckliga marsvin har det och hur hela familjen omhuldar dem. Två intensiva dagar med många kilometer gator upp och ner i Stockholms city med sin oräkneliga kläd och parfymeriaffärer.

Att jag lyckades pricka två dagar med det sista av sommaren känsla i luften, var ytterligare en bonus. Ville hem när tåget rullade mot Göteborg, helt utmattad av alla intryck, borrljud och känslor, men kommer gärna igen.

Stort tack till Tomas med familj!

Måndag morgon och mitt huvud känns...

26/9-2011 så fullt! det har varit en del byten i omplaceringen men uppdateringarna är inte kompletta. Maila om du vill veta läget, uppdateringarna dröjer troligen till i helgen.

Simba boy

24/9-2011 Äter stark medicin och verkar må allt bättre. Lägger på sig i en rasande fart. Den sjunde oktober blir han ett år. Idag har Sol & Bianca flyttat och två flickor har flyttat in.

Over and out

Fia

20/9-2011 Våran Fia dog inatt, hon var sjuk i en vecka och verkade först bli bättre men under gårdagen gick det snabbt utför. Fia var alltid marsvinet strax bakom de andra, präglades på cuyar i början och var alltid lite av en räddtjej.

Liksom flera andra av mina djur kom hon från uppfödaren Barrskogen i Lindome.

Lillla Fia Fideli

Ett djävla öde

16/9-2011

 

Underbara September

15/9-2011 Nu är det inte den riksbekanta sångerskan jag syftar på utan denna underbara månad. Jag är verkligen helt såld på sensommar - förhöst.

Dagens rapport från chillahägnet:

Medger att det är ofint att blixtra i en chillabur på blanka eftermiddagen men detta gick inte att motstå. Att Sandie tycker att Lysander är värdig att vara i hennes hus, det är ett fantastiskt hopp framåt på en vecka. Men så är han ju en väldigt stilig kille...det kan ju vem som helst se! För övrigt kommer en adoptör av dessa underbara varelser att prova att ge dem en fristad en tid. Slår det väl ut så har dessa små pälsbollar alltså en egen ägare snart :)

Idag har jag varit ledig och solen har strålat i Göteborg, vilket är så härligt i september. Det är så friskt, blir inte svettigt och kvalmigt med en gång. Vill du komma i kontakt angående omplaceringsverksamheten är det mail som gäller. När jag slutar klockan 20 och ska börja igen tolv timmar senare prioriterar jag inte telefon, då är det djuren jag är intresserad av. Sen är fjorton meddelanden (rekordet) på en dag lite mastigt att fixa vid den tiden när jag är trött. Men har du tålamod att vänta och jag kan maila eller ringa upp så är du välkommen att maila på info@eragons.se för att boka besök en dag när jag inte jobbar.

Chilla-feber

14/9-2011 Ok jag kan meddela till er som anade men inte var säkra; Gotland ligger kvar och är lika gott som alltid. Stora varningar, stormar, regn och oväder... på Gotland skiner solen oförtrutet. Gott land. Bästa landet.

I övrigt har Sandie lärt sig tralla på en ny låt; "du är min man" men de första dagarna var hon allt annat än förtjust, tyckte mest att den där Lysander var allmänt märkvärdig och gjorde sig till. Här kommer några bilder:

Sur

11/9-2011 Hann inte det jag ville igår och då blir jag lite sur. Men å andra sidan tar jag några dagar på Gotland nu och vem kan sura då? Ni får vänta på nya bilder.

Massor

9/9-2011 har hänt idag. Uppdatering ska väl förhoppningsvis hinnas med i morgon. Trött nu.

Välkommen

8/9-2011 Ledig ett par dagar. Går hemma skrotar och trivs med djuren. Välkommen om du har ärende. Slå gärna en signal innan ifall vi tar en promenad eller är en sväng till affären.

Älskar hösten

1/9-2011 Idag är det underbar kall höst ute, frisk fin dagg i gräset och jag är väldigt glad att jag beslutade att flytta in alla älsklingarna under veckan som gick. Jax, Apollo, Opie och Happy är kastrerade och verkar redan rätt ok. Börjar sent idag, gäsp...

Lysander

29/8-2011 Idag har jag träffat en ny liten familjemedlem för första gången. Lysander heter han, han är norrman från början men har bott länge i Sverige och är extremt snygg. Han ska förgylla Sandies liv, så snart han läkt efter den kastrering som idag gjordes på Blå Stjärnan. På bilden sitter han på sin tidigare matte Ulricas axel, trygg och go.

Snällt nog tar gammelmatte hand om honom under läkningstiden. Lysander har bott med henne i fem år så för honom är det tryggast. Sandie var med på Blå Stjärnan och fick chansen att säga hej. Det gjorde hon inte; hon använde sig av det gamla välbeprövade tricket att ignorera för att verka intressant. Lysander gick på det.

Detta kommer nog att gå bra.

Flyt

27/8-2011 Imorrn flyttar Malte till Borås, idag flyttade Simba till Frölunda, en kvinna vill kastrera honom och låta han flytta ihop med hennes medelålders dam, och Morris drar söderöver mot Landskrona om ett par dagar. Tre äldre herrar i nya fina hem. Det känns bra nu.

Det gjorde det inte häromdagen. Telefonen ringde jag sitter i bilen och var på väg till jobbet;

-Hej, jag har fått rådet att ringa dig från Blå Stjärnan, de trodde att du kunde ge mig råd om hur jag ska sanera när jag fått ringorm. Jag föder upp marsvin och kaniner. Jag har ungefär tio marsvin och trettio kaniner. Detta kommer ju att kosta så mycket att jag måste avliva dem. Jag studerar så jag har inte råd. Det är ju marsvinen som tagit hit det så jag ska sluta med att föda upp dem.

Detta är en kort sammanfattning av den information jag fick, inte ordagrant, det var lite mycket att ta in. En del svar på mina frågor.

Jag tänker; varför i herrans namn tror Blå Stjärnan att jag vet mer om sanering av ringorm än vad de gör? kan de inte säga vad de tycker till den här människan och hoppas att jag ska göra det? sen tänkte jag igen, vad tänker hon på? när hon ringer till mig och presenterar sig som uppfödare och ber om hjälp? är det nån kompis som bestämt sig för att driva med mig, är det ett practical joke?

Hur som helst bestämde jag mig för att hon får väl tåla min sanning, hon ringer ju till mig, även detta i sammanfattning; Om du inte har råd så skulle du väl inte sysslat med uppfödning från början, det är levande varelser och inga leksaker, sluta och föd upp och lämna in marsvinen till mig. Jag löser ditt problem, du får betala 800:- eftersom medicin kostar för mig också men att avliva kostar ju också pengar om du inte gör det själv hemma.

Jag vet inte vad hon väntat sig, denna kvinna som snart fyller 34 ( ja jag erkänner mig skyldig till att ha gjort en ratsit på henne) men jag tror inte det var min sanning iallafall. Hennes svar var ganska avmätt.

Tack för erbjudandet men jag avböjer det. Tack för dina råd, hejdå.

Klump i magen när jag gick in på jobbet. Nej, jag tycker inte synd om "uppfödaren". Jag tycker faktiskt att hon är en idiot. Och jag tycker förbannat synd om hennes djur.

Körd

25/8-2011 Idag har jag utökat flocken härhemma. De vet inte om det ännu men Tara & Gemma flyttar ingenstans mer än ner till stugan och Kafkaflocken. Här är en bild på dessa heartbreakers;

Deras olycksvän i skogen, Jax, ska kastreras i nästa vecka och han är i gott skick, om några dagar får de sista behandlingen mot skabben.

Men varför ska tjejerna stanna? Som alltid av många skäl. Det stora skälet är för att jag kan. Det andra att det är för djävligt. Att låta dem springa där i skogen är för djävligt. Att utsätta dem för dräktigheter (även om jag inte vet om det är så ännu) är för djävligt. Att ungefär 30-40 % av Taras kropp är som ett sår är för djävligt. Att skaffa djur för att sedan försätta dem i en situation som de absolut inte kan klara av är för djävligt.

Det räcker så för att jag inte ens öppnar för möjligheten att någon behandlar dem illa igen. Det kommer mera.

Totte & Katitzi

21/8-2011 Flyttade igår, hann inte ens in på sidan, så här är sötnosarna;

Vackert par och de har nu fått ett fint hem. En flicka, Miriam Makeba har flyttat och en Lucy har flyttat in.

Sen har jag inte hunnit så mycket, var på 50 årskalas igår. Istället för saker hade Maria önskat sig stöd till djurföreningar och ja...Eragons var en av dem! Detta innebar en väldig massa insättningar, har räknat och jag tror att hennes önskan inbringat bortåt 4000:- på kontot och det väldigt tacksamt. Jag och djuren gillar gräs men näst det är ekonomisk trygghet det vi gillar bäst tror jag...för hur ska man annars kunna betala morötterna? djurdoktorn? eller grönkålen eller höet? Föreningen har just nu väldigt god ekonomi, sommaren är ju en bra tid. Pensionat ger bra pengar och samtidigt gör det att en kö byggs upp för det kan inte vara hur mycket marsvin som helst. Nu har vi de sist planerade här och de ska flytta hem om några dagar och i slutet av augusti ska vi inomhus, och det innebär som jag skrivit tidigare en betydligt mindre yta. Vi får prova oss fram.

Vi tar en dag i taget och löser problem som de kommer.

Sen en bild på våran treåriga bebis härhemma:

Så här ska det vara, varje eftermiddag när livskamraten tar sig en lur - Maxi ska ligga på armen. Han blir bara mysigare hela tiden och ger goa skratt varenda dag med sina upptåg. Knäpphund!

Precis när vi skaffat honom ( ok, jag skaffade då da) så var han en plåga. Han gjorde inne, skällde på folk nåt alldeles vårdslöst, var inte mottaglig för uppfostran och till slut så var jag tvungen att säga till mannen vad jag tänkte så jag sa (extremt lågmält och med nedböjt huvud):

- Jag tror inte jag reder upp det med Maxi, vi kanske måste fundera på att lämna honom till någon som kan uppfostra sådana som han ( just då i mitt huvud: Ceasar Milan är nog den ende som kan) för jag klarar det inte. Har använt alla knep men tycker inte att det blir några framsteg.

Mannen tittar på Maxi;

- Ä, Maxi är allt våran hund, säger min ibland ganska fåordiga man, han blir allt bättre fast det tar tid. Vi får la gå en kurs...

Vi gick en kurs, dvs vi satte vår motvilliga dotter på att gå en kurs och gjorde därmed två flugor på smällen eftersom det innebär flera timmar som hon inte satt fast i sin dator.

Hon lärde sig massor, Maxi lärde sig massor och framförallt lärde han sig ATT lära sig. För det verkade vara det som var problemet, han hade inte riktigt förstått sin egen kapacitet att lära sig.

Sen att gå till sådana ytterligheter som att påstå att han är smart skulle jag inte vilja göra. Han är ganska blond milt sagt. På morgonen apporterar han bollar. När han tagit bollen kommer han på att han är kissenödig. Han slänger upp benet så han nästan tippar över, släpper bollen och står en stund och skvalar. Sen sätter han fart mot husse igen och tittar frågande på honom. Bollen är glömd där han kissade...

Men Maxi är inte den som deppar, husse gestikulerar och till slut fattar han. För det mesta. Men det har hänt att när bollen ska placeras på trappan efteråt (en annan rutin) så förstår han inte alls. Till slut tröttnar Zorro och går och hämtar den åt honom. Zorro ser ut som att han tänker:

-Så vi får vårt godis nån gång...

 

Brukar fokusera på marsvin

20/8-2011 Men idag grattar jag och alla marsvinen i kör;

Maria- som fyller 50 år, stort grattis till dig och tack för stöd till Eragons både ekonomiskt och mentalt de senaste åren.

Du är en på miljonen!

★¸.•'★*•~★♫•*¨•.¸¸.•♫ ♪♪ ♫ Happy Birthday to You ♪♫•*¨•.¸¸.•**•♫♪♪ ♫•*¨•.¸¸.•*¨• •*¨*•♫♪ ♪♫★¸.•'★*•~★♫•*¨•.¸¸.•♫★¸.•'★*•~★♫•*¨•.¸¸.•♫ ♪♪ ♫ Happy Birthday to You ♪♫•*¨•.¸¸.•**•♫♪♪ ♫•*¨•.¸¸.•*¨• •*¨*•♫♪ ♪♫★¸.•'★*•~-.¸-★♫•*¨•.¸¸.•♫★¸.•'★*•~★♫•*¨•.¸¸.•♫ ♪♪ ♫ Happy Birthday Dear Maria. ★¸.•'★*•~★♫•*¨•.¸¸.•♫ ♪♪ ♫ Happy Birthday to You ♪♫•*¨

Och en bild från vegan guinea pig

Hemma igen

19/8-2011 Det är annorlunda att arbeta borta och att dessutom vara borta ett par dagar i stöten känns otroligt märkligt för en hemmagrunka som jag. När jag arbetar så är det en bit hemmifrån och dessutom i tolvtimmarspass vilket gör det rätt meningslöst att tugga sexton mil fram & åter för sova och duscha. Jag har haft den stora lyckan att få låna en sommarstuga tio minuter från jobbet istället och det fungerar otroligt bra. Förutom att jag längtar hem.

Marsvinen mår bra, dottern sköter dem alldeles utmärkt. Barn och man klarar sig alldeles utmärkt också, hade inte väntat mig nåt annat. De enda som verkligen lider av min bortavaro är jag och Zorro. Vi saknar varann något oerhört och jag saknar marsvinen också. Marsvinen skiter gott i vem som serverar grönsakerna, bara någon gör det.

Jag har alltid älskat mitt hem, men just nu älskar jag det ännu mer. Nu är jag ledig över helgen.

Hem ljuva hem

Ord betyder allt

16/8-2011 Dennis Töllborg skriver på debattsidan i dagens GP att "Vi har skapat den cyniska generationen, de vet att säga rätt saker på ett trevligt sätt vid rätt tillfälle. Ord betyder allt, handling ingenting"

Formuleringen griper tag i mig och jag funderar på varför. Kanske är det att de som kommer och lämnar djur av ingen orsak alls (det vill säga: de har tröttnat trots att de inte är allergiska eller ska flytta till världens ände dit man inte får ta med sig marsvin) de bedyrar att de älskar de små liven men... De har ju så förfärligt ont om tid.

Jo, marsvin tar ju förfärligt mycket tid.

Man måste ju promenera dem med minst var sjätte timme.

Nej, just det man behöver ju inte det så du kan lugnt göra din arbetsdag.

De kan inte vara ensamma mer än sex timmar åt gången.

Jo, eftersom de har sin kompis så de är inte ensamma alls när du gör stan osäker.

Men man måste ju borsta dem i flera timmar varje dag.

Nä, just det - inte det heller.

Hur mycket tid tar två marsvin då? I snitt på en månad, ärligt?

Hö och färskt vatten varje morgon, grönsaksmål på kvällen och motion varje dag. Att lyfta dem i och ur buren kräver ingen stor arbetsinsats, men att fixa en plats där de kan rasta får ingå i månadsskötseltiden. Tio minuter om dagen.

Byta i buren en gång i veckan och köpa hö & spån och slänga skräpet. En timma i veckan.

Klippa klor, kolla tänder, rengöra öron och eventuellt bada nån gång varannan månad. En timma i månaden.

Generöst räknat: detta kan ta hur lång tid som helst men går också att göra snabbt om det behövs.

Tio minuter gånger trettio dagar gör trehundra minuter.

Sextio minuter gånger fyra veckor gör tvåhundrafyrtio minuter.

Sextio minuter gånger en gång per månad för den måntliga skötseln. Vi är uppe i 300 + 240 + 60= 10 timmar.

Tio timmar i månaden, delat på trettio dagar blir det; dagen, hjälp mig någon -är det en dryg halvtimme per dag? ja, det kanske är den halvtimme som knäcker hela planeringen men seriöst. Vi har alla lika många timmar på dygnet det är väl för katten prioriteringarna som bestämmer vad som får ta tid, eller?

Något som kanske kan ge en eftertanke är denna "annons" som fångade mitt öga på fb häromdagen:

Off Topic
SÖKER GOTT HEM: 2 år gammalt barn. Den sanna orsaken är att jag fått en hundvalp och tycker inte längre jag har tid till barnet, jag är också rädd att att barnet biter min valp. Barnet är renligt och har fått alla vaccinationer. Behöver nytt hem från i morgon, kommer annars att avlivas. Tack.

DETTA SKULLE DU ALDRIG GÖRA MOT ETT BARN! VARFÖR TYCKER DU DÅ ATT DET ÄR ACCEPTABELT ATT GÖRA MOT EN HUND? Om du inte kan investera 15 år i din hund, låt då bli att skaffa nån.

Men det finns ju grader i helvetet. I alla fall enligt Dantes gudomliga komedi . I en av de lägsta graderna rör sig den person som nyligen bestämde sig för att tidsbristen var så omfattande att marsvinen hade de bättre fritt springade i ett skogsparti nära Vallhamra Torg. För dig som liksom jag inte visste var detta torg ligger så var det ett stenkast från Östra sjukhuset. Det var där jag var och hämtade upp tre vettskrämda individer som ett par timmar tidigare höll på att bli hundmat. En mycket ansvarsfull matte till tre leonbergerhundar som snabbt skulle rastas före hennes jobb, tog kontakt med en annan kvinna som känner till mig och bad henne ringa, medan hon gick och försökte fånga in dem.

Det lyckades och nu sitter de uppdelade och isolerade eftersom en av dem var illa däran i skabb. De var två honor och en hane, så det är ju ingen vild gissning att vi får tillökning även denna sommar/höst, jag trodde vi klarat oss när Troja var falsklarm.

Den mest skabbiga honan, Tara blöder och kanske har hon kastat ungar eller så har hon precis fött, lite benägen att tro det, hon är lite forcerad på det sättet som nyförlösta brukar vara. Men nu härjar jag inte mer med dem, de är behandlade och nu ska de vila och äta, alla tre.

Imorse var vi till Blå Stjärnan med Bamse och nu har han seglat vidare på den största oceanen.

Regn, regn, regn

15/8-2011 Inatt har det regnat så att radion blev utslagen och på twitter skriver Jonas Gardell "Hör och häpna, det REGNAR i Göteborg! Kan det vara sant? Kan det vara möjligt? (Och nyheten är?)".

Men tack vare det fick vi lyssna på Radio sjuhärad i morse och fick oss då till livs den angelägna nyhetsrapporteringen om en kyrkklocka i Horred som ringer klockan 06.00 varje morgon. Alltid som i varenda dag. Nu har en del semesterlediga tröttnat på detta och vill att detta horribla ringandet får ett slut. Eller åtminnstonne flyttas till klockan 08.00. Svenskarna, i mellanmjölkens land har vi alltid linje ett, linje tre och självklart alltid linje två. Så att alla kan få fortsätta att vara missnöjda. Iallafall lite...

Här hemma är det tråkigare när det är en sån ihållande väta. Men de flesta mår bra även om Bamse ska till Blå Stjärnan imorrn. Vi får ingen ordning på honom så det kanske blir hans sista resa. Han är född 2006 och jag tycker att man ska ha ett värdigt slut.

Inga nya bilder på marsvin men de som David tog häromdagen på vovvarna får pigga upp idag!

Vaktchefen

Lite trött

Tröttare

Tröttare

Tröttast

Hjälp

Det är lite oroligt med de där små som springer omkring överallt...

Och Påtalåten...

 

Nya perspektiv

12/8-2011 Hade en fin dag igår med en god vän. Vi plockade plommon och gjorde rent för marsvinen, jobbade som katten men hade toppentrevligt. Avslutade med pizza. Härligt!

Bilden av sensommaren, svalkan i luften och djuren som fram på dagen smög ut för att beta (kyligt på natten - bara ca tio grader) och tyvärr var kameran inte framme när Lisa

lutade sig mot korgens kant och kalasade på plommen, den bilden får du föreställa dig. Vi passade på att ta några långa slanor på trädet, de hade skjutit iväg nåt otroligt sedan i våras. Dessa kalasade omplaceringsflocken också på, här kan du se när Kenzo kollar läget och efter noggran eftertanke ger sin flock klartecken. "Detta kan man äta!"

Jag tycker han ser lite utmärglad ut den käre Kenzo, antar att det slitsamma flockledaruppdraget kräver sin man. Sen ser han alldeles särdeles intelligent ut också, liksom många andra manliga ledare. Det är extremt manligt drag tycker jag och verkar fungera fritt över artgränserna. Sen ytterligare en bild på vår fantastiske ledare:

 

Klart slut från marsvinshärbärget.

Flyttar

7/8-2011 Bullen, Sienna, Nangi, Molly, Troja och Fifiluring har flyttat. Två flickor har kommit in. Och Äpple, en återvändare som provar på att sällskapa med Amadeus just nu. Verkar fungera.

En annan liten varelse har också flyttat in, jag fick ett samtal från trestadskliniken, de hade fått en fråga från någon som haft en chinchilla i sex år ensam och nu ville avliva dem.

Som vanligt när jag är off guard så säger jag ja. Så nu har Sandie flyttat hit. Nytt liv -nytt namn. Jag har döpt henne till Sandie: chinchillor är ökendjur och badar i sand. Fin, fin, fin, kornig sand som de sprätter omkring överallt.

Hon hade en ganska trist bur och efter att ha varit i den ensam i sex år tänker jag att hon är trött på den så vi ordnade en bostad. Den invigde vi igår, och det verkade sätta väldig fart på henne.

De är söta chillorna men de äter inget vidare...inget för mig - men nu ska jag ordna en anständig tillvaro åt henne. I den ingår en kompis och det verkar enklast att kastrera en hane så det tänkte jag göra när rötmånaden är över.

Sen fick jag annat fin besök i omplaceringen igår också:

Han var trött och la sig och sov under min stol. I morse var både han och kattmaten borta.

 

Regnet - det bara öser ner

6/8-2011 Raindrops Keep Fallin' on My Head. Lite som det känns i hjärtat just nu. Min älskade Alanna är borta..Annas Julgrisen är borta och lille Bamse mår inte toppen. Stella och Ada går på övertid, Ollevia sover jättetungt och verkar en aning förvirrad, kanske dement. Ska beställa tid för Bamse nästa vecka, det är troligen inte akut direkt men jag har heller inga stora förväntningar på att Bosse & Co ska kunna göra några wonders.

En annan era är också över. Eragons kommer att dra ner verksamheten till ett minimum, jag jobbar heltid med rejäl restid som anställd en tid framöver och när dottern & sommararbetaren drar till Dalarna för att läsa IT på allt högre nivå och kanske även för att slippa sin tokiga mor och alla hennes marsvin så går det helt enkelt inte.

Just nu töms låda efter låda, mest är det sommargästerna som flyttar hem, men även en och annan adoption. Jag hinner inte vara på tre ställen, iallafall inte med kvalite..omplaceringsverksamheten får vara här i Bohus. Jag har gjort det förut...det går så där. Jag vill inte låta dem flytta...de kommer mig för nära. Hur mycket man än vill ha dem så vem ska SE dem, när burar staplas på varann? Utrymmena är inte så stora härhemma, vintertid måste man nöja sig med burar - det är inte skoj för någon helt enkelt. Jag ska prova och känna mig för, har någon annan en konstruktiv ide så lyssnar jag gärna men tror inte jag orkar något annat just nu.

Lokalerna finns kvar på nansensgatan men kommer troligen att eka tomma iallafall av hungriga marsvinsrop den närmaste tiden...

Men det finns gädje också såklart...att vara ledig ett par dagar, komma ut i omplaceringen och mötas av denna syn som tål att upprepas;

God Morgon

1/8-2011 Många sköna tjejer som tycker att morgonstund har guld i mun.

Juli månad är snart slut

29/7-2011 Nu börjar pensionatgästerna att droppa av så smått, de närmaste dagarna åker ett sällskap om dagen hem med sina människor. Åker hem, med allt vad det betyder i trygghet för ett litet marsvin. Att ha en ansvarsfull ägare kan vara skillnaden mellan att bli satt i nybytt bur i rumstemperatur med ny högiva en dag i januari och bli satt i ett cornflakespaket i en snödriva på Säteriet i Mölnlycke, när det är 20 minusgrader ute. Att ha en ansvarsfull ägare betyder allt när man är tagen ur sitt sammanhang. Även om Sverige ofta har milda vintrar så är det inte Sydamerika.

Flocken gör sitt jobb, att hålla gräset lagom långt. Finbesök har det varit härhemma idag - Flora som kom dräktig till omplaceringen för ett drygt år sedan var på "återbesök" för att hämta en kompis då hennes gamla Emma kompis dog för några dagar sedan. Hon fick två, både Krullis & Frasse (som är en tjej) fick hänga med henne.

 

Behöver du koppla av?

25/7-2011

 

Marsvin kommer in på pensionat

24/7-2011 och marsvin åker med sina familjer hem igen...Nicke har flyttat och en del pojkpar har splittats av olika skäl. Cayenne ska flytta om några dagar, bägge killarna åker som "problemlösare" dvs honor som gruffar.

Det har regnat en del och det är jättetråkigt eftersom både jag & djuren då får tillbringa dagarna under tak. Alla utom flockdjuren kanske ska tilläggas, båda storflockarna, mina djur och omplaceringsflocken har egna utgångar och kan ta tillvara även korta stunder av fint väder. Det blir bättre på så många sätt...stimulans och den som vill vara inne kan välja det.

En som gillar att vara ute är Kid.

Kenzo är också i flocken, han har fått hedersuppdraget att hålla ordning på tjejerna....det uppdraget tar han på stort allvar

Orden finns inte, räcker inte idag

23/7-2011 Vårt brödrafolk har drabbats av en ofattbar tragedi, alla tankar går till dem, dessa familjer och vänner som mist sina kära.

Saknar en ängel

19/7-2011 Min Alannah är borta.

 

Nästan ett år var hon här, en liten stor person.

Hejsan Morsan, hejsan Stabben

18/7-2011 Här är brev från älsklingsgrabben.
Vi har kul på kolonien,
vi bor 28 gangstergrabbar i en

Stor barack med massa sängar.
Kan ni skicka mera pengar?
För det vore en god gärning
Jag har spelat bort vartenda dugg på tärning.

Här är roligt vill jag lova
fastän lite svårt att sova
killen som har sängen över mig
Han vaknar inte han när han behöver nej.

Jag har tappat två framtänder
för jag skulle gå på händer
när vi lattjade charader
så när morsan nu får se mig får hon spader.

Ute i skogen finns baciller
men min kompis han har piller
som han köpt utav en ful typ,
och om man äter dom blir man en jättekul typ.

Jag är inte rädd för spöken
Och min kompis han har kröken
Som han gjort utav potatis
Och den säljer han i baracken nästan gratis

Våran fröken är försvunnen
Hon har dränkt sig uti brunnen
För en morgon blev hon galen
För vi släppte ut en huggorm i matsalen

Föreståndaren han har farit
han blir aldrig var han varit,
för polisen kom och tog hand
om honom förra veckan när vi lekte skogsbrand.

Ute i skogen finns det rådjur,
i baracken finns det smådjur
och min bäste kompis Tage
han har en liten fickkniv inuti sin mage.

Honom ska dom operera,
ja nu vet jag inge mera
kram och kyss och hjärtligt tack sen,
men nu ska vi ut och bränna grannbaracken!

Den käre Cornelis tänkte knappast på marsvin när han skrev men visan speglar med några enklare omskrivningar tillvaron härhemma ganska bra för de tillfälliga gäster som liksom pojkarna i sången hittar på en massa bus. Vilka omskrivningar? detaljerna berättas vid hämtningen...

Sienna - stjärnan i hagen

14/7-2011 Då och då, ganska ofta egentligen, fastnar ögat på en speciell individ och ju mer jag tittar desto mer ser jag stjärnan i just den personen. Så är det sannerligen med Sienna, en helskön tjej med attityd. Flera nya har flyttat in men idag har poträttfoto inte hunnits med innan regnet kom...

 

Nya och gamla i hagen

13/7-2011 Dottern på nitton tar hand om djuren när jag jobbar....och hon säger att hon inte gillar marsvin direkt....de ska ju vara lite blasé, de unga. Konstigt tycker jag att hon trots det räddar unga flickor som riskerar att sitta och bli dräktiga om och om igen, fotograferar (med mobilen, aldrig långt borta) marsvin som gör det marsvin gör - käkar gräs, och stödmatar de de klena.

Korten är tagna med hennes mobil, därför är de kanske inte tekniskt av samma kvalite som favvokameran men vad gör väl det?

Hö,årets skörd

7/7 -2011 De senaste dagarna har jag varit med och staplat, bärgat och hanterat några ton hö.

Närmare 700 balar stod räkneverket på när vi avslutade och då var det ändå bara några lager på höskullen.

Mannen skojade med våra favoritbönder när vi var klara för dagen och tog en glass på logen;

"Ja det är ju så bra att vara bonne, det är ju bara att se på när det växer"

Skrattet ekade såklart, ingen av dem är bönder på heltid...det gick inte att försörja sig på det, trots marker och skog.

Hömannen bad aldrig om hjälp...tvärtom fick jag vara lite "på" för att få vara med första gången. Iår gick det enklare, nu förstod han att jag verkligen ville vara med. Fötterna i myllan liksom. Men det är inte fötterna som är trötta...det är armarna, riktig träningsvärk faktiskt. Då är de ändå vana att handskas med hösäckar och spånbalar.

M-träff översvämningar och många kastrater har flyttat

4/7-2011 Helgen har varit ledig men intensiv; Zeke, Krister, Benny, Pralin, Torsten, Freida, Iris, Angelina har flyttat. Nangi, Sushi, Loppan och Zeke har flyttat in. Tova och två flockar med fyra flockmedlemmar i varje har kommit in på pensionat. Redan innan var det två pojkar och två flickor som är på pensionat några veckor. Undrar du varför det inte fanns någon eragonssida igår? det gjorde iallafall jag och här är förklaringen

Efter det värsta regnet i Köpenhamn på 500 år så lider fortfarande en del av Surftowns kunder av följderna – men endast idag!

Vårt återställningsarbete, som innebar en fysisk flytt av över 300 servrar från Østerbro til Amager i Köpenhamn, har genomförd efter en dedikerad insats på över 30 man som har arbetat mer eller mindre oavbrutet från lördag kl. 22:00 till söndag kl. 23:00.

Söndagkväll övertog nästa lag av driftstekniker (varav en del av även deltog i det första laget!) arbetet med att återställa hårdvara.

I Söndags beställdes även ny hårdvara för att ersätta existerande hårdvara som på grund av tekniska orsaker inte kunde flyttas eller hade utstått mindre men permanenta skador. Leveransens av dessa mottogs imorse kl. 07:00 och vi förväntar oss att det största och mest besvärliga delen av återställningsprocessen är avslutad innan slutet av Måndagen.

Ifall ni undrade...det gjorde jag...trodde först det var fel på min dator...sen på vårt nät...sen att sidan blivit kapad av nån zooaffärsägare eller annan meningsmotståndare av mera militant natur.

Sen mitt i alltihop träffades vi nio (allihop vuxna) stycken marsvinsnördar och pratade marsvin, kelade med marsvin och tittade på marsvin som umgicks på sitt sätt. Det inkluderade en hel del knorrande och rumpvickande. Jag tog med mig småttingarna Polly, Charlie, Johanna och hennes dotter Fifiluring. Min tanke var att de som är så unga ska tvångsgosas så mycket som möjligt...och det höll på att sluta med att Charlie fick flytta till Lisa, marsvin är livsfarligt goa.

Älskar

30/6-2011 min familj som arbetade under midsommarhelgen med att öka ut marsvinens inhägnad när jag var på jobbet :) jag undrar vad jag gjort för att förtjäna dem?

Till sist ett par bilder från förra året på två som fortfarande finns med oss och en tredje som vi mist.

Men Abbe, DU lever sannerligen i våra hjärtan.

Kent kanske nån tänker...det är ett internt skämt härhemma. Mannen tyckte antagligen namnet Kenzo var för svårt att lära sig så Kenzo hette Kent för det mesta när han i full frihet sprang på gräsmattan härhemma. Vem var det vi inte hittade framåt kvällen. Var det Kent..? Ofta med ett gapskratt efter eftersom namnet även bärs av den man som lever med mannens syster...och utan att mena nåt dåligt med att "ge" den lille gnagarens samma namn så blev det nåt så otroligt komiskt med att för sitt inre öga ha samma namn på en enkilos goselimpa som på den mörke tvåmeters, mustachprydde och medelålders släktingen. SötKent & StorKent liksom.

Börjar bli lite tjatigt

29/6-2011 men de har lyckats igen. En hona, bara bebis själv har helt plötsligt förökat sig en morgon...bedårande liten varelse såklart men hur bra är detta på en skala? Den lille är enligt ägaren ca tre veckor och väger 300 gram. Mamma väger 500 gram och är två månader äldre fast det är enligt Arken Zoos tideräkning. De har ju, som vi alla blivit smärtsamt medvetna om, sitt egna sätt att ange och kontrollera tid.

§ 1 Alla marsvinsungar är alltid sex veckor.

§ 2 I de sammanhang som marsvinsungarna har en annan ålder träder § 1 automatsikt i kraft.

Den lilla tösen har troligen haft en vild pappa, hon är begåvad med en extra tå...

Nästa gång vi far till veterinären får han bränna bort den, Det är gjort på ett ögonblick och djuren reagerar knappt. Även eftersmärtan verkar vara lindrig och jag gör eftersom extratån inte har nån stabilitet, skadorna om den lealösa tån fastnar kan bli ganska obehagliga.

Tippar på en vild pappa eftersom polydaktyl är ett kännemärke för rasen cuy och de är de marsvin som avlats under hundratals år för att vara mat i Sydamerika. För tio-femton år sedan importerades de på nytt från Sydamerika (via Tyskland och Nederländerna)och de är ofta dubbelt så stora som vanliga sällskapsmarsvin. Dessutom är de dubbelt så rädda och blir bara ungefär hälften så gamla. Jag tycker inte att de är direkt passande som sällskapsdjur och särskilt inte till barn.

Burtips

25/6-2011 För en tid sedan hittade jag en bra utehage till omplaceringarna, som känns lika enkel men säkrare än mina kära pallkragar. Jag köpte en, provade och jag måste säga att jag är riktigt nöjd med den. De kallar den rastgård och den kostar 549:-, man kan koppla den till "gnagarbur" men det funkar bäst utan så att man kan ge dem ny gräsyta varje dag. Ett enklare hus som solskydd räcker bra;

Mått:
H: 48 cm
B: 180 cm
D: 90 cm;

Tyvärr finns inte denna firma i Göteborg längre men du hittar den i Borås och Trollhättan bland annat. Tryck på bilden så kommer du till deras webbsida.

Gla midsommar!

24/6-2011 Idag har jag en flera år gammal bild på "förstaplatsen". Kenzo käkar gräs lyckligt omedveten om att jag ska photoshoppa till en blomkrans ovanpå på honom som förmodligen väger mer än han själv. Jag gillar digitala bilder och allt skoj som man kan hitta på med digtal teknik. Jag växte upp med en Kodak Istamatic och lösa blixtkuber, den var välanvänd, längs vägen fick jag också prova en polaroidkamera som direktframkallade bilderna på ett par minuter, idag har jag ett digitalt underverk som Canon tagit fram. Jag älskar min kamera.

Man kan säga att bilden på Kenzo & Blomkransen symboliser hur jag vill att vi hanterar våra djur. Att vi hyser dem som husdjur är egentligen tveksamt eftersom de precis som vi BORDE äga sitt eget liv. Men jag kan gå med på att vi får dela liv med våra medpassagerare på planeten om vi inte ger dem sämre liv än de hade fått i vilt tillstånd. Det är detta som är min måttstock. Hemma hos mig hittar man inte alltid de mest välklippta klorna eller den mest vältvättade pälsen. Det finns djur som har krämpor men de är lindrade sågott jag vet och kan.

På bilden gör Kenzo det han gillar mest, möjligtvis undantaget att göra fler marsvin. Han går där, trygg och frisk såvitt det går att bedöma och tuggar sitt gräs. Att kransen hamnar på huvudet och bilden på nätet har han ingen uppfattning om och heller inte ont av. Han kan få hänga med på fika hos en kompis eller som ordningsman för en tjejflock som är bråkig men han slipper att skjutsas runt på hetsiga utställningar var och varannan vecka. Han slipper bo överallt och ingenstans såsom bärare av eftertraktade avelslinjer. Enligt mitt sätt att se det har han ett rätt bra marsvinsliv. Tack vare att han är "min" kanske hans liv blir längre än i naturligt tillstånd eftersom jag föreställer mig att hans ålder, han blir fyra den siste augusti inte är självklart för ett bytesdjur i vilt tillstånd. Å andra sidan så har kanske krämpor jag inte kan avgöra eller uppmärksamma. Jag vet att han har dålig prognos vad det gäller tumörer eftersom både mamma och moster dog av cancersjukdomar. Han är avlad av mig, dvs jag bestämde både mamma och pappa och satte dem ihop. Omhändertagen av mig, i ljuvt och lett. Ibland kommer grönsakerna mitt i natten eftersom jag tagit på mig för mycket, ibland växer klorna för länge för att jag är slapp. Men oftast har han en suverän marsvinstillvaro, han väljer själv om han vill vara ute eller inne och han har grönt gräs hela säsongen. Många kompisar, artfränder att vänslas, kivas, vara med. Bra mat och i överflöd eftersom huvudkäket är hö och detta aldrig får fattas honom. Blir han sjuk är det fokus på att han ska bli frisk. Jag älskar min Kenzo men kanske kommer man i framtiden säga och tänka som jag om min omsorg om Lillen på 70-talet "hon visste inte bättre...". Ha en fin midsommar!

Sol med jordaxeln placerad på en central plats

23/6-2011 Sol gav upphov till flera skratt igår...hennes approch till gräsklipparen var en men egentligen är det hemskt. Hon är ett av dessa ensamdjur som har en uppförsbacke innan hon förstår sina artfränder.

Amadus & Valdemar

20/6-2011 För en mera diskret tillvaro tillsvidare.

Många djur blir det

19/6-2011 Igår kom det in åtta djur, ett flyttade. Idag kom det in två djur och ett kanske flyttar. Jag är tacksam att det är sommar med gräsmatta att erbjuda de hemlösa även om vädret är förskräckligt. Många av djuren är återvändare...har inte hunnit fota så de gamla bilderna får duga så länge.

Idag har vi studentkalas med hela stora tvåbenta släkten på besök. Många tårtor blir det och Svarte Katten gjorde bara hälften. Tur att jag har två ungdomar att slita ut, som mitt välbeprövade talesätt säger;

Slit ut en generation i taget - börja med den yngsta.

Ha en fin söndag, nu går jag och duschar...

Regnig dag i marsvinshärbärget

18/6-2011 Två pojkar åker hem, deras familj har varit i Grekland. Fyra flickor och deras kastrat kommer in, deras matte ska iväg till samma ställe. Två pojkar får flytta hem till sin nya familj, ett lyckligt barn surrar på sina föräldrar;

-Kan vi åka NU? Två pojkar klarmarkeras - betyder att de tidigare singlarna suttit på normalyta i en vecka utan att skada varann.

En annan singel kille har fått prova med en singelhane som mist sin kompis. De funkar, vilket betyder att Eragons-singeln har ett hem! tjohoo! Flyttar imorrn. Via sms: Får våra marsvin komma tillbaks? vi har utvecklat gräsallergi. Funkar imorgon? då gör vi så.

Två nykastrerade killar börjar återvända till livet och hungern efter några tuffa dagar i smärtans grepp. Kenzo kommer hem efter "mission completed" med att få fyra flickor att komma överens. Retar nykastraterna lite innan han går ut i flocken och fortsätter med att reta, älska och hata brorsan Kafka. Pussar lite på Musse, ensammarsvinet som börjar bli flockdjur.

Alla fotograferas, får grönsaker och dagens andra portion hö att äta och bädda i. Husmanknäcke som godis när det nästan är mörkt och det knaprar hemtrevligt i alla bolådor när jag drar igen porten.

 

Nu är det natten.

Kastrering och döden

15/6-2011 Var hos min veterinär igår,  skulle dels åka som sällskap men även för att kastrera två killar. Mottagningen är liten, Salih jobbade hos distriktsveterinärerna tidigare men har numera sin mottagning i källaren hemma. Så när telefonen ringer och eftersom vi inte påbörjat operationen ännu så svarar han.
- Veterinär Salih
Den som ringer frågar vad det kostar att avliva kattungar. De är tre stycken och tre veckor gamla och att släcka deras liv är en kostnadsfråga. Svaret var 150:- styck och att kastrera honan kostar 800:-. Den senare uppgiften tog jag reda på...den som ringde var inte intresserad av detta.
Tankar om detta? jag är ju som jag är, så jag sa att jag ville ringa upp personen och ta hand om ungarna så att de fick hem istället för döden. Numret var skyddat men Salih har lovat att vidarebefordra mitt nummer ifall hon ringer igen.
Nu till en klagosång från två grabbar:

Läget? det är förfärligt.

Det är mycket nu, student, födelsedagskalas, fester, höhantering och nytt jobb med lång resväg. Jag hinner inte det jag vill och prio ett är inte webbsidan. Tålamod är en dygd.

Valpar

11/6-2011 Gillar inte avel. Men resultatet är för det mesta bedårande. Dessa blandrasvalpar av liten ras är söta så man vill ta med dem hem, allihop, men arbetssamma så man är glad att man inte gjorde det....

 

Musse har börjat lära sig samvaro

10/6-2011 Musse och Soozie betar sida vid sida. Skatan skränar och båda far under närmaste tunnel. Rätt snart är båda ute och betar igen. De går i takt på nåt sätt, svårt att beskriva men något går definitivt framåt för Musse.

Ensamma marsvin är en styggelse

8/6-2011

Musse kan inte läsa. Kanske tycker ni att det är självklart att ett litet marsvin på snart fyra år inte kan det men vad jag syftar på är att hon inte kan läsa andra marsvin. Vilket hon borde kunna, drygt medelålders som hon är. Hon närmar sig andra med lyft mun och t o m jag ser att hon inte avser att vara hotfull, men tyvärr tror de andra det. Men det som är hoppfullt är: hon slutar inte försöka ta kontakt.

Ensamma marsvin

6/6-2011 När jag var liten hade jag ett marsvin, Lillen. Han blev ganska gammal, men jag hade ingen födelsedag så hans år räknas i mina. Jag hade precis börjat skolan när jag fick honom - var sju och ett halvt. Året var 1971.

Han bodde i en träbalja, kanten var kanske 15 cm hög och hans botten var täckt av gamla G-P, som han tuggade på ibland. Baljan hade jag målat blå, ljust babyblå eftersom det var den finaste färgen jag visste. Pellets hade han alltid. Hans dagliga grönsak var ofta potatis, kokt eller rå och hö var det mer glest med. Jag levde i tron att pelletsen var maten. Så dumt! var katten växer pelletsen i de sydamerikanska Anderna? Något jag ofta hämtade in till honom var enegrenar, taggig och hemsk. Numera avråder man även från barrträd pga risken att djuren får varbölder i munnen.

I princip var alltså allt jag gjorde med honom fel efter dagens skötselråd.

Lillen bodde i den ljusblå baljan men kände inte av några begränsningar. Närhelst han kände för det hoppade han över kanten och tog sig ett varv i rummet som jag delade med min syster...vi hade förlängningsladdar och annat längs golvet men tydligen tog inte detta livet av Lillen. Han dog av ålderdom vintern när jag fyllde femton...Jag hade för länge sedan fått annat fokus i livet och Lillen var inte den ende killen i mitt liv längre. Innan han dog hade han länge haft impact rektum men var glad och pigg annars. Han var älskad och alla i familjens visste hans namn.

Han var visserligen ensam men han visste om andra marsvin. När jag köpte honom fanns även hans syster till salu, Malin. Han blev min mammas marsvin. Men de fick bara träffas under uppsikt, bodde inte i samma rum och det fanns inte på kartan att de skulle få para sig.

Jag är glad att Lillen var en del av min barndom. Vila i frid allra goaste grisen!

Baddag

3/6-2011 Nu är de så rena & fina! Sötgrisarna!

En liten gris hittas av helt rätt personer i Pildammsparken i Malmö, överlämnas till och övernattar hos Maskrosen och hon upptäcker att den lilla har mjölk vilket innebär att hon relativt nyss fått ungar. Dessa hittas ej och små hjälplösa bytesdjur fria i en park, odds någon?

Hur som helst, reser den lilla med till Göteborg där ett kärleksfullt hem väntar med obligatorisk gräsmattetid i flock ingår på daglig basis. Ibland överträffar verkligheten ens egna önsketänkande.

Själv blandade jag mig bara i via telefon, mail och sms. Det går bra det också när de andra inblandade är kända. Läs gärna förstahandsinfon på Maskrosens sida.

 

Vet att det är helgdag

2/6-2011 Men en helgdag som inte betyder något för mig och inte heller för någon i min närhet. Därför ignorerar jag den. Vill inte låtsas. Spelar inte spel. Ligger inte för mig, har aldrig gjort. Oräkneliga är de situationer i livet som försökt att få mig att inrätta mig. Tyvärr säger jag...hitills har inte många lyckats om de inte har något bra att komma med - för jag är öppen för nya saker men bara om de är rätt. Rätt för mig.

Men eftersom det ändå är en fri dag...så firar jag fridagen med ett par bilder av underbara vänner härhemma.

Underbara goa gamtanterna Stella & Ada

Kenzo försöker charma Musse

Lemon, en diskret dam och vacker som få.

Habibi goa underbara - älskling!

Sjungom studentens lyckliga dag..

1/6-2011 ....låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
Än klappar hjärtat med friska slag,
och den ljusnande framtid är vår.
Inga stormar än
i vårt sinne bo,
hoppet är vår vän,
vi dess löften tro,
när vi knyta förbund i den lund,
där de härliga lagrarna gro!
där de härliga lagrarna gro!
Hurra!

Tintin har med MVG tagit kursen i "Social samlevnad med fler än fem personligheter" och imorgon flyttar hon och Iris till sin nya familj.

Musse

31/5-2011 Vem kan motstå detta?

Jag kunde inte..

 

Här går det undan

29/5-2011 Hann bara få ut bilderna på djuren så var de väck! Detta är en skön situation, inga djur sitter länge. Majken & Maltes små killar Matti & Marco har fått sina större förbilder nu och verkar trivas bra. Här en bild på fina grand old lady Ada. Drygt sju år men bangar inte för en promenad i regnet för att sedan tinga finaste biten med färsk kål.

Nu ska jag jobba igen men inte så mycket som förra veckan. Men sen är det student för min "lilla" tjej och det kräver ju ett visst intresse...klart slut.

Inte direkt fotoväder

28/5-2011 Var på hundpromenad och klippte sälgkvistar till älsklingarna - det roligaste är att servera flocken läckerheterna. När jag närmar mig stugan gastar Odette och Niobe från hagen samtidigt som de rusar mot rampen och in: Nu kommer maten! Odette har utvecklats ordentligt sen hon kom i flocken, första veckorna gick hon inte ut...sedan gick hon inte in när hon väl knuffats ut av mig. Men när hon väl knäckt koden med ut och ingåendet är det precis som med vår lille Maxihund; då finns det inget stopp för vad självförtroendet kan låta dem lära sig.

Nu gastar hon, rusar, slänger sig mitt in i högen av flockkompisar för den finaste grenen. Sen när detta ändå inte gav henne önskad position kliver hon upp på ett hustak och knöör sig fram i mitten. Från att förut smugit omkring som en osalig ande i husen längst ut och ta det som blir över....det är en ganska stor skillnad. Sen har jag två andra omplaceringar som lite övertagit Odettes position som marsvinen som knappt märks. Tapetblommorna. Båda dessa flickor är zooaffärsdjur som köpts ensamma i zooaffär och levt själva i två år. En av dem fick en kompis för ett år sedan och är då alltså ca tre år, den andra hade inte sett andra marsvin förrän hon träffade Kafka här. Inget kärleksfyllt möte direkt, är man van att vara solen som planeterna snurrar kring (eller som en vän en gång så talande utryckte samma sak; Om man har jordaxeln i röva) så kanske man inte har lust att degraderas till miniplaneten Pluto under en korkad Kafka.

Nästa steg i socaliseringsprocessen är att Kafka och den tidigare ensamma tjejen får ersätta Kenzo i flocken. Då brukar det lagoma stödet av att känna ledaren ge nybörjaren en kickstart...Kenzo i sin tur får ta hand om ensammingen nummer två och efter någon vecka får kastraterna skifta plats igen. Killarna känner ju den övriga flocken och även nykomlingen och det är då en viss förälskelse från nykomlingen sida ofta blomstrar för kastraten.

Sen blir de väldigt snabbt trygga i den nya gemenskapen. Att se detta hända är fantastiskt...jag tröttnar aldrig på att se ett "avstannat" marsvin börja utvecklas. Även om det inte är helt smärtfritt så tror jag att detta ger dem enormt mycket mervärde i sitt liv.

Blänkare

27/5-2011 Nu har det faktiskt hänt lite grann...är ledig över lördag söndag så det ska fotograferas och kanske hinner det skrivas lite med...

Tyst länge? kräver stordåd

20/5-2011 När man inte hörs av på ett tag stiger förväntningarna. Vad händer? kanske nåt stort...ja det måste det vara! undrar vad det är? Kanske har man hittat en hel underjordisk stad full med marsvin :)

Hur spännande det än hade varit så tyvärr, inga sådana stordåd har hänt utan djuren får det de behöver men inte så mycket mer. Jag jobbar och ganska mycket dessutom. Det enda som hänt denna vecka är Simon & Tomas

Ett par två-tre åringar som barn tröttnat på. Simon är översocial, Tomas jätterädd. Idag när jag var ledig skulle de fotas och läggas ut på sidan...jag hann inte så långt förrän den som ska bli deras nye matte mailade och jag stapplade upp och fotade dem. Hon föll som en fura och nu ska de hämtas redan i eftermiddag. Status quo - två marsvin in häromdagen, två marsvin ut idag. Majken, Malte och deras vackra döttrar har nya hem, pojkarna har redan var sin påtänkt ny äldre vän som de ska träffa den 29...det löper på. Men inga stordåd...bara jag som något utmattad ska gå hemma och skrota och byta i burar och klippa klor idag.

Solen skiner, gräset växer snabbare än marsvinen hinner äta ner det och allt är som det ska! Man kan väl säga att det är ett stordåd i sig.

De sista flyttade ut från Nansensgatan idag...

16/5-2011 Så nu finns verksamheten enbart i Bohus. Tillsvidare bara öppet efter bokning på mail info@eragons.se. Ibland två dagars väntetid på mail men svar kommer. Lämna gärna telefonnummer så ringer jag upp.

Apropå "bortskänkes" Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Skänk inte bort djur till människor du inte känner. Så bråttom är det inte, att lösa det tillfälligt på något sätt tills du funnit ett hem går alltid. Du orsakar en otrygghet för dina djur som är helt onödig. Värde ligger i betraktarens öga. Om du som den som känner dina djur ger bort dem, hur kan du då tro att den som får dem ska känna att de är värdefulla? Du skapar öppet mål för dem  som inte har skrupler, som kan ge dina marsvin levande eller döda till ormar. Avla fram ny ormmat med för gamla slitna honor eller sälja dem för samma syfte. Spelar ju ingen roll om avelshonan toxar och dör, du har ju inget betalt för henne och dessutom kanske någon av dem överlever. De kan hamna som avelsdjur till en mindre zooaffär. Det finns en massa "användningsområden" för marsvin och att en del personer är så cyniska att de tycker det är värt att riskera deras liv för ett par hundralappar...tja det är faktiskt en realitet.

Marsvin Bortskänkes och borta är de -alla fem

15/5-2011

Av olika skäl saknas dessa sedan den 28 mars 2011, har du sett dem? eller hört något kan du gärna höra av dig eftersom dem som skänkte bort dem undrar och har tappat kontakten med dem.

Skön dag har det varit

14/5-2011 Det är verkligen inte många djur i omplacering nu...fast inte riktigt så få som det ser ut. Dels har vi pensionat som är sammanlagt nio stycken, sedan M-familjen som är sex stycken och några som kom in idag som jag inte hunnit fota ännu. Men de flesta är i Bohus...detta tycker jag känns bra eftersom det är en massa på gång i lokalen. Vill du träffa de djur som finns? Maila!!

Fint väder, renoveringsarbeten och andra oförutsedda förändringar...

10/5-2011 ...gör att vi drar upp bopålarna tidigare än vanligt denna vår. På lördag - söndag flyttar de sista djuren och de är i skrivande stund bara sex stycken. Några pensionat kommer denna lilla trupp är inget problem att hysa inomhus i Bohus. Men det innebär en något restriktiv intagning den närmaste tiden...vi får se hur det löper på.

Sir Clark and lady Lois on the fields of Bohus

10/5-2011 Sommaren är här! nja, kanske inte riktigt men för Clark och hans dam är det grönt som gäller nu. Fler kommer att flytta över men i första hand pensionat som inte är aktuellt för att träffa potensiella adoptörer.

Idag är det öppet 16-19, välkomna!

Livet suger

5/5-2011 Avlivade min lilla älskling Cocos igår. Har vänt och vridit på problemet länge men hennes hälsa repade sig inte och jag kunde inte försvara inför mig själv att genomföra behandling jag inte längre tror på. Faktum är att det var lättnad jag kände mitt i sorgen över misslyckandet, lättnad för att jag är övertygad om att hon inte längre lider. Vilket hon gjort för mycket i sitt alldeles för korta liv.

Efter besöket på Blå Stjärnan åkte jag hem och hade massor att göra. Inget blev gjort utan jag gick och la mig, stuptrött och sov i två timmar, inte helt ovanligt när jag avlivat. Spelar ingen roll hur befogat och vettigt det är för att en liten gris är sjuk, avlivning suger energin totalt ur mig.

På öppentiden flyttade flera pojkar och en liten kille, Melle, kom in. Jag tror att Melle är ganska enkel att para ihop med en annan singelhane på ett par år.

Öppentiden gjorde mig glad igår, trevligt folk, fint väder och dessa sötnosarna som bara mår bättre och bättre.

Lois är numera riktigt rund, det fattas bara några gram så är hon uppe i det som betraktas som någon slags "normalvikt" dvs 800 gram. Riktigt rund och fin är hon, sötisen. När det var som sämst vägde hon bara kring 500 gram. Sen är varken hennes eller Clarks hälsa perfekt; men vad gör väl det? är övertygad om att de inte lider mer än att livets positiva överväger (mat och sällskap) och grässäsongen har ju gjort livet väldigt värt att leva. Även om kylan i luften gör att de inte flyttat till Bohus ännu.

Nu ligger alla beställda textiler på lådan. Om ni är nöjda får ni gärna berätta det men viktigast är att ni säger ifrån om något inte är bra så att jag kan rätta till det.

Mmm... Maj, sköna maj! brr

2/5-2011 Värmen försvann med april och den ljumma tempraturen vi nästan vant oss vid tar paus. Men det är GRÖNT, skönt överallt och på vägen ner till lekstugan tar jag med mig lite friska maskrosor och på vägen upp tar jag med mig maskrosor till Maraboufamiljen och Kafka, Ada, Ollevia och Cocos som har riktigt stillsam tillvaro uppe i huset. Barn och gamla :)

Öppet på onsdag men jag ändrar öppentiden lite för att det ska stämma bättre, tiderna kommer att variera lite eftersom jag jobbar en bit bort och alla tider inte alltid fungerar. På lördag kommer det INTE att vara öppet.

Tyvärr är det ytterligare väntetid på grottorna :(

Mmm... Maraboufamiljen

30/4-2011 M-mamman Majken & M-pappan Malte fick fyra särdeles fina M-barn så numera tänker jag på dem som Maraboufamiljen. Att dessa små knytt dessutom kommit till livet när det är som mest värt att leva; våren, solen och gräset gör inte saken sämre. Varje eftermiddag njuter vi på utsidan och varje morgon blir det en knippa maskrosor i buren. De växer så det knakar men var ju inte jättestora från början eftersom de är så många.

Sen ett litet sidospår...det finns ju andra djur i mitt liv, flera tvåbenta och några fyrbenta och en trebent då. Maxi har fyra ben men går och står ofta med ett bakben uppe. Han haltar inte och enligt veterinären är det inget fel på benet, på dessa småhundsraser är det vanligt att det blir så. Jag tänker att det är en definitionsfråga, på vad man menar med fel på...om alla raser mer eller mindre är behäftade med olika ras sjukdomar och svagheter så kanske det är en signal om att rasavel för länge sen drivits för långt? vad är det för fel på blandisar? vi människor är ju oftast blandisar och det är ju bara de mer extremtänkande individerna som tycker vi ska ändra på det.

Eller som veterinären sa till en man jag känner;

Schäfer? det är ingen ras, det är en sjukdom!

Hursomhelst nu har Maxi fått en egen craschpad och om han gillar den? han är en extremt värmesökande hund så det kan man nog säga att han gör. Sen om han väljer craschen före att ligga under täcket hos mig och mannen? det återstår att se.

 

Lite tidigt och det blir säkert bakslag - men...

29/4-2011

I barnehagen

27/4-2011

Har inte tid...

26/4-2011 ...att sitta här, ändå gör jag det. Orkar inget annat just nu. Läste i GP nyss om en kvinna som blivit "bestulen" på sitt liv. Bilder hade kopierats från hennes blogg och en facebookprofil har skapats av någon annan. Psykologen förstår inte hur det kommer sig att man bloggar och lägger ut hela sitt liv....och jag som tänker lite baklänges tänker att psykologen är nog rätt kass på sin profession om han inte förstår något som massor av människor gör.

Egentligen fattar jag vad han menar och förstår faktiskt alla tre, hon som bloggar (kul att skriva, stolt & glad över sina ungar), hon som snodde identiteten (sjuk eller sjukt nyfiken på om det går att genomföra) och psykologen (som tidningen säkert ringer tre ggr i veckan för att fråga om fåniga saker som människor gör) som bara försöker ge ett svar på tokigheterna.

Jag skriver för att det är kul, för att sortera mina tankar och för att jag inte orkar något annat just nu. Den som vill kapa mitt bloggliv får göra en fb sida med marsvin. Det är ok.

Jag är så förstående.

Medlemsskap

25/4-2011

Ni som väntat länge

24/4-2011 Ingen panik, alla på en gång!

Jag är ju ingen lagom person direkt, utan gör jag saker ska det gärna bli lite stort...absolut inget jag behärskar och emellanåt får omgivningen hjälpa mig att få ordning på oredan jag skapar. Det är därför föreningens medlemsskap och nya medlemsavgifter ännu inte tagits itu med och det är därför uppdateringen släpat det senaste. Samtidigt utmanar det mig och gör att nya saker startas igång, jag får anstränga mig och går framåt. På ett något bakvänt sätt men ändå...ideerna är fler än timmarna på dygnet ibland...att fler dessutom är engagerade som också har ideer som jag gillar - ja ni fattar.

På tisdag kväll hämtar jag de beställda döskallegrottorna, och innan veckan är slut hoppas jag att de ska vara hos er som beställt. Om så inte är fallet - hör av er!

Nu en ordentlig presentation av de fyra nya själarna som föddes i omplacering i torsdags.

Den djupa presentationen får vänta - så här långt är de bara ubersöta små mamma och pappagrisar.

Jag vill behålla dem allihop, inget nytt under solen. Mamma Majken och ungarna har fått träffa pappa Malte, men får vänta en tid till innan de kan umgås på heltid. Ännu en gång kan jag konstatera att marsvin minns. Exakt hur är kanske svårt att säga men när Majken och Malte träffades igår var det inget nymöte, utan de hade ju en del att avhandla som hänt sen sist. Majken berättade att hon träffat flera marsvin; Odette, Amber och Kenzo och Malte berättade om Isak. Båda hade en del nya erfarenheter men att de längtat efter varann var så uppenbart.

Majken & Malte köptes av Maskrosen i Malmö för ett par månader sedan och delades direkt eftersom ägarna inte kastrerat Malte och fler marsvin...ja det behövs liksom inte. Malte var ganska illa däran i skabb, men nu är den behandlad och såren läkta.

Jag brukar undvika att titta på blocket men häromdagen såg jag en liten ensam kille;

Visst ser han så förskräckligt ensam ut? Ledsamt.

Idag var jag i Frölunda och köpte honom och nu sitter han i sällskap med lilla snöugglan Almar. De är snygga ihop!

Memo har exakt samma färger som Odette. Är köpt i samma zooaffär och ungefär lika stor. Även om åldersangivelserna i vanlig ordning är i termerna i "6 veckor" och dessa felas lite i förhållande till hennes angivna ålder så tror jag att detta är en hel eller halvbror eller väldigt närbesläktad. Memo har levt ensam sedan han köptes den 20 december. Julklappsdjur som barnen tröttnat på. Nu är han inte ensam längre.

Pappa kom hem, för vi längtar efter dig....

23/4-2011 Malte i stan, rätt dyster. Värsta smärtan är över efter kastreringen i måndags men livet är ensamt, och har varit ganska länge.

"Så kommer männskan och stoppar mig i en ännu mindre korg, detta var ju lyckat" tänker Malte

"Undrar hur det blev så här" funderar han vidare. "Det var ju ett väldigt kliande förut men jag hade ju iallafall Majken" "Ja ja, nu är ju troligen min sista stund kommen, så nu är det inte mycket att göra".

Bil har Malte åkt förut men förra gången var han inte ensam...

Malte tänker på Majken. Biljudet avtar, världen gungar igen och nu blir det en ny värld...en grön, skön värld!

Majken är där.

"Det är som att vi aldrig varit skilda åt...." tänker Malte

Fast det är ju en förfärlig massa småmajkens här omkring, de verkar hjälplösa så jag hjälper till att skydda dem..

 

Fantastiska barn är det....

22/4-2011

Många barn blir det....

21/4-2011

Många järn i elden

19/4-2011 Då finns det bara en sak som gäller -

 

Släpp fångarna loss -det är vår

17/4-2011 Var mänska i sin själ vill väl, när grön Naturen står!

Men glöm aldrig: försiktig invänjning, första gången bara 10-15 minuters bete!

Nellie - en krona om dagen

16/4-2011 I torsdags var det dax, jag har ruvat mig i flera månader och det blev nästan värre än jag föreställt mig. Nellie kom in för omplacering i juli 2010. Den tidigare ägaren till Nellie tog kontakt för att lämna Trixie och hade beslutat att avliva Nellie då pengar, försäkring och intresse fattades för att göra operationen som krävdes för att avlägsna en juvertumör som växt rätt länge på Nellie.

Jag tyckte det var synd och bad dem att lämna in båda tjejerna så kunde kanske vi få till en operation. Nellie var född 2008 och jag tyckte det var synd att döma henne till döden för en tumör som troligen skulle gå att avlägsna. Vi var till Blå Stjärnan för bedömning men tyvärr var prognosen dålig, tumören var för stor och huden skulle inte räcka till för att täcka operationssåret. Att det dessutom satt på undersidan av ett lågtgående djur med övervikt var också nedslående faktorer. Efter att Bosse djurdoktorn, vänt och vridit på problemet en stund var beskedet att Nellie tyvärr skulle behöva avlivas på grund av tumören. Om man sökt hjälp i tidigare stadium så hade det gått.

Nellie har lärt oss: vänta inte med "bulor" av olika slag. Är det tumörer så kan den i tidigt skede avlägsnas men det finns inga fördelar med att vänta - bara nackdelar. Försäkra era marsvin.

I torsdags la jag nästan fyrahundra på att avsluta Nellies livslåga som fortfarande lyste stark, jag hade på mycket hellre lagt 325:- på försäkra henne ett år.

Sov gott lilla Nelliegumman, sov gott

Clark Kent

14/4-2011

Väntans tider

13/4-2011 Vårt veterinär besök är satt på vänt. Nu tar vi nya tag på torsdag. Igår krachade tre nya crachpads och de är fantastiskt fina! En är speciellt för Clark och den ser jag särskilt fram emot att presentera för huvudpersonen om en stund. Insåg precis just nu i denna stund att jag måste beställa ytterligare en...skulle Lois inte ha en egen, kanske? va? va?! Självklart måste hon ha det. Bilder kommer, lite mycket nu bara så vi får se när.

Nätverk i glädje och sorg

11/4-2011 Ingen kan väl påstå att vi har stora resurser men ibland när viljan att göra skillnad är stor fungerar det som bäst; läs här först den sjätta april:

http://www.facebook.com/pages/Marsvinshj%C3%A4lpen/122440484434099

Här den tionde april, eller på den andra länken samma datum

http://maskrosmarsvin.webs.com/nyheter.htm

Djuren kommer till Göteborg i påsk om det går som planerat...

Sköna Söndag

10/4-2011 Veckans slappedag men idag ledsamt eftersom Cocos inte mår bra. Lite piggare och äter själv men nåt är det som inte stämmer. Veterinären på tisdag.

Cocos - lilla olycksbarn

9/4-2011 Idag när det var dags för morgonmålet, hö och färskt vatten, var det en entusiast mindre än vanligt. Cocos brukar med teddymarsvinens typiska "gåpåighet"vara mitt i högivan, låg kvar i sin hopkurade ställning, helt ointresserad av morgonvanan. Nu har hon blivit stödmatad en stund med Critical care och verkar mer aktiv men bra är det inte. Katten också - var så glad över hennes fot men det står tydligen inte rätt till ändå.

Öppet idag - välkommen!

Oden

6/4-2011 Nu har det hänt, Tennisson har blivit pappa och Odette & Oden har fått ta farväl. Sorgligt och nödvändigt och samtidigt en sån glädje att se hur harmonisk vilde Tennison blev när hans lille vän flyttade in.

Dixi har flyttat ut och två unga pojkar har flyttat in!

Nästa onsdag är jag på Gotland så då är det stängt!

Nåt särskilt ni ville?

4/4-2011 Sweatheart Lois, hon blir bara finare och finare. Lite sne såklart och kärt barn har många namn. Kom in som Snövit, hette Snea under den första ganska intensiva medicineringtiden. Mötte Clark Kent och blev Lois Lane. Gastade så öronen viftar på mat och blev Matsirenen. Nu är det bad varannan vecka, stärkande vitaminer och en av de få som får pellets för att inte gå ner i vikt.

Sen blir det självklart så att dessa kommer att komma på gräs så snart detta är möjligt.

Clark och Lois trivs fantastiskt bra tillsammans och har då och då bevisat att andra små klena också får plats i gemenskapen. Storfoten Cocos bodde med dem innan hon fick flytta hem till mig och Lois och Cocos var fantastiskt fina mot varann, putsade och fixade. Roligt att se att även ganska rejält nedgågna djur kan repa sig, om inte helt så ganska ordentligt.

Det var allt för denna gången. Klart Slut.

Ayla

3/4-2011

Mycket djur flyttar ut och in, hinner inte riktigt med.

Drottning klädd i jeans & sponsor som målar av henne?

2/4-2011 Nästa färdigsydda kollektion är jeans och grå fleece.

Skriv på info@eragons.se vilka nummer du vill beställa, din adress så återkommer jag med beloppet (räknar ut med porto) du sätter in på bankgirot 621-8903. När pengarna finns där skickar jag grejerna.

Eragons proudly present:

Undrar just vad den Vandrande Vålnaden skulle sagt

1/4-2011 Aprilskämt kanske? Men jag försäkrar att det inte är det, utan Eragons nya "produkt" Döskallegrottan. Prototypen (utan döskallar, för de är så läskiga tycker Clark) är under ett par veckor utprovad i Inventarielådan i omplaceringen. Numera har vi ett ny djungelordspråk...eller kanske omplaceringsordspråk? låter inte lika klatchsigt men, men; Det finns nätter då Clark lämnar grottan och går på bolådans spån som ett vanligt marsvin.

Det är ännu lite leveranstid på Döskallegrottan men är du intresserad av en så maila gärna. Priset är 200:- och porto är 22:- och den kommer att finnas i både svart och röd fleece.

 

HöTaxi

31/3-2011 Har du marsvin och tycker att hö är dyrt, dåligt eller bådadera hos din vanliga leverantör finns det nu möjlighet att under en provperiod beställa för hemkörning hos Eragons.

Villkoren är följande:

Minsta beställningen är två säckar hö. Detta kostar 200:- för hö och 50:- för leveransen. Du kan även lägga till en bal spån, dessa kostar 130:- och levereras endast tillsammans med hö beställning. Varje papperssäck innehåller en bal hö och balarna varierar i vikt men brukar innehålla 10-12 kg. Endast förskottsbetalning gäller och leverans sker endast en eller två dagar per månad beroende på antalet beställningar. Du betalar till Eragons bankgiro 621-8903, på raden för meddelande skriver du ditt namn. Sen skriver du ett mail till info@eragons.se med NAMN, adress och info (portkod och dylikt) om var höleveransen kan ställas i regnskydd under dagtid och detta är helt nödvändigt, att passa specifika tider är ej möjligt. Notera även vilken datum du satt in pengarna på bankgirot.

Nästa leveransdag är måndagen den 11 april och för att komma med i den dagens leveranser krävs att pengar och mail finns på morgonen innan kl. 9.00. Observera att bankgiro kan ta upp till tre bankdagar.

Vill du köpa hö på plats så är du välkommen ner på lördag eller onsdag då det är öppet. Då kostar en säck hö 100:- och en spånbal 130:-

Idioter

27/3-2011 Det kom in ett antal nya själar i omplaceringen i lördags. Flera av dem var återvändare med några år till på nacken och det fanns unga människor som skämdes för att de tröttnat och hade dåligt samvete för att de nu ville lämna sina för några år sedan hett önskade älsklingar för recykling. Runt detta finns minst en hel kub av olika tänk men så här är ju livet - sällan enkelt, sällan svart och vitt. Men när det gäller zooaffärer och vissa riktigt dumma människor så är iallafall mitt tänk vitt som krita och svart som sot.

Jag kan bli riktigt irriterad när vuxna människor tänkt igenom sitt anskaffande av djur så dåligt att de bara efter en månad anger "tidsbrist" som skäl till att de ska sälja sina marsvin som de köpt i zooaffär. Jag tror att redan när man skaffar dem så vet man att sälja dem på blocket efter en månad ingår i ens problemlösarstragegi.

Blocket speglar samhället i stort och den livsstil vi eftersträvar syns så tydligt i just andrahandmarknaden. En bil som inte motsvarade förväntningarna eller blev för dyr kan man sälja på blocket. Eller en klänning som sitter lite fel, eller vars köp från början byggde på önsketänkande. Knappast en en tillfällighet att blocket är ett begrepp och att det används som en direkt förlängning av tv-programmet lyxfällan. Vi är otåliga och ständigt i behov av omväxling. För många är livet en lång räcka av "quick fix"- jag tycker det är tröttsamt att människor ständigt är på jakt men så länge det är saker kan jag fördra det. Men djur? levande liv? jag annonserar själv omplaceringarna på blocket och tycker att genomslaget är effektivt, men egentligen är hela hanteringen osmaklig och det råder det inget som helst tvivel om i mitt hjärta om att det är så jag tycker. Särskilt om misskötta djur skickas mellan hem där kunskap och engagemang saknas.

Zooaffärer - riktigt otidsenliga instutioner. Du som köper här - det vill säga; EFTERFRÅGAR, skapar en marknad för små, alltid babydjur, framavlade på riktigt dåligt sätt, ibland något bättre men, extremt sällan: riktigt bra sätt, i en zooaffär för att sedan en månad senare, när nyhetens behag lagt sig är en av problemdelarna till alla oönskade djur i vårt samhälle. Så fort du lägger 3-400:- av dina pengar i zooaffären för ett djur säger du egentligen: jag tycker att det är helt ok att man föder upp dessa djur under taskiga förhållanden för att jag enkelt ska kunna köpa dem på en impuls när jag känner för det. Ingen räknar med att köpa hundar så här, inte ens katter, dessa oerhört undervärderade och illa behandlade djur i vårt samhälle, men kaniner, marsvin, råttor, hamstrar och möss, alla dessa ska finnas i affären på hörnet för vårt behag.

Jag hör talas om de köpare på blocket som tar hem ett negligerat djur och sköter om det med egna medel och ibland även veterinärvård. Samtidigt inser jag att det givetvis finns massor av djur som går från hem till hem utan att någon lägger märke till olika behov som uppstår. Ofta finns ett eller flera obehandlade problem hos de djur som landar i omplaceringen och därför kan jag så stolt och så glad konstatera att hos de djur fem som i lördags landade för vända två i omplaceringen fanns bara en av de mer vanliga problemen hos "tröttnade" djur och inte ens det var så förskräckligt illa - det var lite långa klor. Det var ingen svamp, ingen ohyra och ingen övervikt.

Barn tröttnar - det handlar inte om ifall de gör det, det handlar om NÄR. Det är en naturlig process även om jag inte gillar att man tillåts att därmed friskriva sig från ansvar så kan jag fördra det när man löser det på ett värdigt sätt. Jag försöker att inte tänka för mycket på hur det blivit ifall omplaceringen inte funnits.

Samtidigt vill jag ge dessa föräldrar och barn en guldstjärna i min bok, de har från början valt att skaffa djur som behövde ett hem. De har skött dem och brytt sig i flera år. Minst en guldstjärna. Det finns betydligt värre öden för ett marsvin att ha flera hem under ett liv.

Istället för att som de personer som köpte två djur av olika kön i zooaffär i förra månaden och nu avyttrar dem på blocket, honan är såklart dräktig och någon annan ska sopa upp deras förbannade dumhet. De bygger på de massorna av hemlösa djur som redan finns.

Zooaffärer kan sälja foder och tillbehör - inte levande varelser.

När vi nu ändå börjar veckan i ilskans tecken så tar vi ett av zooaffärens andra riktigt dumma påhitt samtidigt. Sen pratar vi inte mer om zooaffärer denna veckan, det får räcka om de förstör en dag.

Marsvin är betesdjur, de vill inte jaga höstrå i en boll som hänger från taket. De kan skada sina tänder och...deras tänder är rätt viktiga för dem...om man säger så.

Clark & Co testar

26/3-2011 Eftersom alla ideer måste testas IRL kommer dessa omdömen att värderas i grisarnas eget poängsystem; grässtrån. Fem strån är bästaste grejen, medan ett överkryssat strå tillhör de prylar varken grisarna eller jag vill se i bolådorna.

Clark är ju inte den mest talföre så här kommer hans tyckanden omvandlat så vi förstår; Alla fleecehus får fem poäng. De är mjuka varma och man ser bra ut. Clark ser ju alltid bra ut (snyggaste Stålmannen) men en fördel är om omgivningen kan spanas av med en enkel vridning på huvudet:)

När jag kommer sent hem på onsdagar, det är inte ovanligt att det blir både nio eller tio på kvällen är mina egna grisar i upplösningstillstånd. Herregud, deras grönsaker är ju flera timmar försenade, är det meningen att de ska svälta ihjäl???!!

Grisarna demonstrerar, grisarna har fått nog, grisarna vill ha grönsaker, här i sin egen flock!

Öppet idag, välkommen!

Nytt tygmys

25/3-2011

Ännu mera om de finaste marsvinen

24/3-2011 Seriöst - kan man bli så mycket sötare?

Det skulle väl vara från andra hållet isåfall...

Lemon håller med och putsar på vår älskade Lizzy

Nykomlingen Cocos Storfot anpassar sig bra, igår var hon i dragkamp om en gul paprika med Fia och två andra men såklart hade jag inte kameran framme för detta ögonblick i historien om tappade foton, men jag ska prova ikväll att göra om bravaden. Fia vann btw.

Den gröna fick hon ha för sig själv, eller kanske inte...Stella är förvirrad eller retsam, det är lite svårt att veta vilket...hon hade en egen alldeles innan men bestämde sig för att den inte smakade rätt (vilket Kafka tyckte att den gjorde) och gick till Cocos utvalda för att dela. Funkade bra!

Vårt mycket värdiga hundmarsvin, Habibi. Försök du gärna att sätt dig på mig, jag pissar på dig för besväret!

Roxy, vårt tuffa och smarta marsvin! Spelar ingen roll var du sätter henne, hon hittar tillbaks till flocken lätt. Jag tror att det är hennes brist på marsvinsrädsla, det finns ingen fruktan bara egenvilja i denna lilla kropp. Fantastisk varelse!

 

Mera om de finaste marsvinen

23/3-2011 Svårt att sluta titta på dem

Hemma hos mig bor de finaste marsvinen

22/3-2011 Ända sedan Maxi (vår lilla väsniga blandhund som med tiden blivit riktigt charmig) flyttade hem och tog över har jag ofta försäkrat Zorro (vår stora tysta underbara blandhund), ibland flera gånger per dag, att han är den finaste hunden. Han tittar på mig med sina kloka bruna vackra ögon och förstår precis vad jag menar. Vi får stå ut, han kanske mognar säger han tyst med blicken. Det är ju bra för då behöver han ju inte bli avundsjuk på den lilla trekiloshunden som tar plats i alla sammanhang.

Precis så är det med mina marsvin också, vilket ju är en rasande tur. Jag gillar alla marsvin, älskar dem som art. Men de personer som bor hemma hos mig, dem älskar jag. För att de är de mest underbara små varelser man kan tänka sig.

Idag när jag satt och kikade på hur morgonens höranson sakta maldes ner i deras små system kom det över mig med kraft och dessutom blev flocken hemma förstärkt i helgen. Gissa vem som klev rakt in och bara väntade sig att hon var välkommen och väntad?

Cocos lämnades för omplacering den 19 februari med en besvärlig bumlefoot. Hennes sår är läkt nu även om själva svullnaden är kvar. Hon verkar inte alls ha ont längre och nu vill jag inte vänta längre. Jag är så kär i denna lilla älskling och kan inte tänka mig att hon ska bo någon annanstans än just hemma hos mig.

För huvudpersonen själv var det ingen större grej...eller så var det ganska stort iallafall. Hon sov större delen första dygnet och det var kanske för mycket att ta in? Hur som helst, nu luktar hon rätt så ingen tycker illa vara att att storfoten flyttat in.

Det är ju en väldig massa tyg just nu, och allt måste ju testas :) Kafka har utsett en bädd till sin favorit, där har han legat sedan i lördags när jag bytte i buren och bädden hamnade i hörnet. Då var den ren och om någon annan lagt sig i den har han snabbt jagat undan dem, bädden är HANS. Han är ju inte direkt bossig flockledare annars, mer lite småtjurig, sur så jag tyckte det var rätt kul. Men idag var något annorlunda:

Nu är den faktiskt för smutsig. Det må vara jag som smutsat ner den men nu får du göra nåt åt detta och ända tills du gör det ligger jag bredvid.

Då kommer Bettan, hon brunstar idag och hennes knorranden och uppvaktande hörs nästan oavbrutet. men även Bettan kan bli lite trött, och hon är inte lika nogräknad som Kafka...

Jag tycker hennes blick påminner om Ferdinads mamma. Lägg dig och vila muttrar Kafka surt, det är siesta nu.

Ada käkar Perfect performance i famnen

Habibi vilar som en hund - laid back

Agnes dricker vatten och är bedårande söt.

Soozie är fortfarande diskret

Nya snackset:

färska pinnar av sälg och äppleträd, klippta i småbitar så att det är enklare när man byter.

Det var lite om de finaste marsvinen, de som bor hemma hos mig...

 

Infomöte idag

20/3-2011 Då sitter vi och pratar om marsvin, ser på film och fikar! inte drop-in!

Idag provar vi Crashpaden

19/3-2011 Allting klär en skönhet såklart...öppet idag: välkommen!

Gräddtårta på utsidan

18/3-2011 IGEN! men strunt i det, våren vinner över vintern, everytime. Igår kastrerades fyra marsvinspojkar i veterinär Salihs vana händer. Det betyder att det inte är världens bästa dag för dem idag och imorrn men sen...väntar ett liv med en eller flera snygga marsvinstjejer.

Det kom lite nya textilmodeller och Leo, this one is for you ;)

Denna finns ännu så länge bara i påsar:

De kommer ensamma

17/3-2011 Varje gång en singelhane blivit i sällskap, som kastrerad med honor eller med en annan singel blir jag glad. De är så många nämligen. Oräkneliga är de historier som låter ungefär så här:

-Hej, jag vill lämna in ett marsvin.

-Du vill omplacera, ok. Är det en hane eller hona?

-Jag tror att det är en hane.

-Ja, ok och hur gammal?

-Jag vet inte så mycket men han är nog inte ett år ännu.

-Hur länge har du haft honom?

-Sedan i december (låter tydligen bättre än att säga hur länge, oftast är tiden 2-3 månader)

-Var kommer han ifrån?

-Jag vet inte riktigt men de som hade honom ville bli av med honom för att han var elak mot de andra marsvinen.

Sen kommer det som gör mig så bottenlöst ledsen:

-Han gillar inte andra marsvin.

Ja, det är en helt rimlig slutsats. Men den är så tagen ur sitt sammanhang och så förskräckligt felaktig och för den unge lille marsvinspojken fullkomligt förödande.

Det finns inget marsvinskillar älskar mer än andra marsvin, men och detta är ett stort, stort MEN:

Från fyra månaders ålder (ibland tidigare ändå) och till arton månaders ålder (ibland ännu längre) lider marsvinspojkar i minst nio fall av tio av ett hormonpåslag av ungefär samma dignitet som många hanhundar har när löpande tikar finns i deras omedelbara närhet. Jag kallar det lider av, eftersom de faktiskt lider och detta på så många sätt.

Detta hormonpåslag gör att de till varje pris ska dominera den medpassagerare de ofta från början fått på livets resa. Det kan vara en äldre, yngre eller lika gammal hane. Pappa, farbror eller bror spelar ingen roll, hormoner skiter i släktband och unga marsvin är underbara varelser men det där med förnuft det tillhör äldre marsvin och i bästa fall människan.

Att nyintroducera killkompisar när en eller båda av dem är mellan fyra till arton månaders ålder ...tja, lycka till! Sedan är många hanar fullt möjliga och med väldigt bra resultat para ihop med varann. Tyvärr innebär slutsatsen som många drar av deras slyngelperiod att de sitter ensamma på livstid och så ledsen jag blir när jag tänker på det. Så ledsen att jag hoppas att alla som har ensamma marsvin ska tröttna på dem och lämna dem för omplacering så att de slipper ensamheten. För när man sett ett marsvin som inte träffat andra marsvin på länge äntligen få sällskap, tja då vill man aldrig mer se marsvin ensamma.

Därför sitter alltsomoftast en rad med singlar på bänken i omplaceringen. De sitter med galler mellan för att få sällskap av varann utan att kunna skada varann men det är inte ovanligt att de ropar okvädningsord. Särskilt om det är ett pojkpar som jag måst dela. Då hackas det tänder och utbyts hårda ord. I skrivande stund finns det fyra pojkar där, och tre av dem åker till veterinären för kastrering idag.

Därför är jag väldigt glad att Pelle, Tennisson och även lille Oden fått nya hem. Odens nya familj får iofs vänta några veckor innan han flyttar hem till dem och under tiden har jag gjort det jag sällan gör, låtit singeln Tennisson som älskar livet, människor och andra marsvin (lite för mycket) flytta dit först. Han får bekanta sig med människor och miljö först, sedan får han hämta hem Oden i början av april. För det är ungefär så här det brukar funka bäst, med en ålderskillnad på närmare ett halvår kommer Tennisson troligen att ta Odens slyngelfasoner med ett upphöjt lugn eftersom han vid det laget är både listig och stark.

Sen är marsvin levande varelser och i det levande ligger även det oförutsägbara.

Tycker inte att man ska få livstid isolering för några ungdomssynder...

Sneglar mot lekstugan

16/3-2011 Solen flödar i Göteborg med omnejd. Det finns envetna klumpfrusna issnövallar kvar men jag låtsas inte om dem. Tar en tur på tomten, funderar över hur mina två underbara flockar ska bo i sommar, vad jag behöver ta itu med. Göra ett hål till i lekstugan, fixa en ramp. Dela hagen eller bygga ut...

Kära bekymmer.

Hö, hö och åter hö

15/3-2011 Stora höutkörardagen, blir lite matt bara jag tänker på det. Men sen blir jag pigg igen när jag ser hur mina älsklingar kastar sig över den första givan av nya leveransen. Tack min Höman - för att du finns!

Så här mätt och trött blir man när man ätit gott karebyhö!

Låt mig va, ja e trött

Lilla Fia-fideli ros-nos

Kenzo är trött av många orsaker...bebisar att hålla reda på, oxbowskål (mammorna är ganska tunna och behöver allt de kan få, Kenzo får skaffa nya badbyxor till sommaren) och dessutom Kafka som går i storflocken och stilar sig. Det är ett slit.

Bonus på Alannah när hon sträckt ut benen ordentligt

Tyg och annat skoj

14/3-2011 Detta är Jordgubbsserien, påsen (1) och hängmattan (4) kostar 150:-. Bädden (3) & tunneln (2) kostar 175:-

Dessa i ett glansigt fantasimönster finns bara i bäddar, men i två färger på fleecen, kostar 175:- st

Detta är Ugglanserien, påsen (9) och hängmattan (8) kostar 150:-. Tofflan (7) kostar 175:- (prisjusterad)

Bäddar (10 & 12) kostar 175:- påsen kostar 150:-

Alla grejerna är fuktspärrade, påsar, bäddar, tunnlar och även Tofflan har en insydd stadgekant för att de inte ska falla samman när Kafka eller nån liknande gris KLIVER på.

Nu känner jag att jag vågar prova att skicka, skriv på info@eragons.se vilka nummer du vill beställa, din adress så återkommer jag med beloppet (räknar ut med porto) du sätter in på bankgirot 621-8903. När pengarna finns där skickar jag grejerna.

Dagens Almar, så här snygg är jag från sidan:

Amber har fått en Almar

13/3-2011 Båda verkar må fint och alla i lådan Kenzo, Majken, Odette och lille Oden var enormt tagna av denna tilldragelse. Jag såg inte att det hänt först, Amber låg längst in i hörnet. Men alla de andra rusade och ställde sig framför henne, så brukar de inte reagera. De andra mammorna brukar vara ganska rädda men Kenzo, han brukar stanna och kolla om det inte blir nåt gott när jag kommer.

När jag gav dem deras kvällsmat, broccoli gurka och morötter serverades igår, lämnade de iallafall sin post och där låg Amber och lille Almar kikade fram. Ett litet underverk; men mamma var nog ganska trött för hon gick inte för att ta grönsaker, jag fick putta fram det till henne. Men hon åt hungrigt iallafall så hon hämtar sig nog.

Det var en stor bebis, 108 gram och jag är rätt säker på att han är en pojke. Ha en fin söndag!

 

Kolla fötterna!

11/3-2011 På kort tid har flera marsvin med den mycket svåra åkomman bumblefoot kommit in. Här kan du läsa lite om det. Obehandlad är detta livsfarligt och därför är detta dagens "to do":

Kolla fötterna, gör rent, fotbad, klipp klor och förhårdnader. Smörj in med en fet, uppmjukande salva. Finns det redan en infektion, sök veterinär. Jag rekommenderar Bo Runsten och de andra på Exotiska på Blå Stjärnan, dit ringer du på dagtid 031-65 35 15.

Bumblefoot anses bland annat orsakas av smutsiga och hårda burgolv och övervikt, men säkerligen är orsakerna fler än så och att det är en aning nedsatta djur som drabbas kan nog också läggas till listan. Cocos som har behandlats en tid nu, verkar klara sig, hennes infektion blir sakta mindre vilket gör mig väldigt glad.

När hon kom in i februari ( på min födelsedag - must be a sign) var hon väldigt låg. Cocos är inte så gammal, född 2009 men om man jämför hennes skick med kompisen Blomman som är lika gammal är det jättestor skillnad. Hon var överviktig och hade svamp på ryggen. Hon har nu gått ner, svampen har gett sig och hon verkar väldigt pigg även om medicineringen fortfarande gör att hon sover mycket.

Numera kuttrar hon när jag behandlar ( fotbad och en massa grejer, onda, jobbiga en del) och det är som att hon förstår att det smärtar men gör gott. Underbara lilla marsvinstös. Sen släpper jag ner henne till Clark & Lois och hon putsar Lois rinniga öga. Det går inte att låta bli och älska Cocos helt enkelt.

Detta innebär att ytterligare en teddy kommer att flytta hem till Bohus, jag släpper inte iväg henne, vi känner varandra för väl nu. Bara hon blir frisk, annars ska hon inte bo i stor flock, det är för stort underläge.

Visste du förresten att övervikt bara existerar hos oss människor och våra husdjur?

Igår var det stora badaredagen i omplaceringen, alla utom handikappburen fick bada (för de badade i onsdags) och när vi gick hem var det knäckebröd som plåster på såren :)

Vi förresten, det är min duktiga praktikant Becca som är hos mig en dag i veckan. Roligt med sällskap och hjälp!

Det är väldigt trevligt när det knaprar i alla lådorna när man stänger dörren och går hem.

Shoppat lite!

10/3-2011 Var och kollade på tyg häromdagen....

och

dessutom

Det är riktigt kul att köpa tyg. Tur att jag har en som syr upp det för mig.

Annars går livet sin gilla gång, Oden växer så det knakar, 11 dagar gammal väger han nästan 200 gram. Hans mamma väger desto mindre, bara 590 gram är dagens matchvikt. Pigga och glada är de båda så hon återhämtar sig säkert när han flyttar om några veckor. Amber väger snart 800 gram och man känner tydligt hennes bebisars rörelser. Tror det är mer än en. Majken ökar, men jag kan inte känna några barn i magen. Hon hade, enligt den tidigare ägaren; bara varit två veckor med hane, kan hon haft tur och sluppit denna dräktigheten? Ökningen kanske beror på den myckna maten i "mammaburen"? Hoppas det.

Sen har några nya flickor kommit in och idag kommer troligen två pojkar, bilder ikväll.

Kvinnodagen!

8/3-2011 och semledag på samma gång?!! kan det bli bättre?! har räknat ut att det innebär minst två semlor idag.

Good morning Göteborg and here's the result of the jury

6/3-2011 Med hjälp av MarsvinsMaffian, Bosses Brudar (Bosse själv tog ledigt), Solgula Maskrosmarsvin med Julgrisen i spetsen och ett gäng Pannrumsmarsvin har vi kommit fram till:

Ny webbsida; Kring kringelkroken

Juryns motivering;

Sidan fungerar som något av ett internetbiblotek i marsvinssammanhang med alla det matnyttiga länkarna. Den innovativa burlösningen, de utförliga och seriösa beskrivningarna och faktadelarna gör sidan till ett måste i "marsvinshemsideapoteket".

Kringelkroken är lite gles här och var, men med tanke på tiden den skapats under är det bäst av de tre kandidanterna.

Kringelkrokens hemsida... För att där finns MASSOR att läsa och titta på, bra inspiration och fin layout. Älskar hennes nya bur!!

Existerande blogg/hemsida; Colina -sida & blogg tillsammans

Juryns motivering; 

Det är en omplacering, för mig är det speciellt.

Jag gillar när man tar i lite, blir förbannad! Marsvinens utsatta situation kräver det.

Colinas är inte särskilt rolig att läsa, men hon har väldigt fina foton.

Så himla fina bilder, dessutom gillar jag att hon berättar hur det är.

Hederspris till Humlan

Juryns motivering;

"Sidan sprider riktig information om marsvin och bidrar till att många oförstående nyblivna marsvinsägare får tillgång till rätt information. Också vana marsvinsägare har stort utbyte av sidan.
Den snygga layouten och de fantastiska fotona lockar dessutom till läsning och väcker intresse. På så vis hjälper denna sida marsvin runt om i hela Sverige inte bara på kort sikt utan framförallt på lång sikt.

Kräver hederspris då den inte spelar i samma liga, lite som att jämföra DN och lokalblaskan.

Men, ett stort men, å andra sidan tycker jag att Humlans marsvin är mer värd att vinna för sin under lång tid stora insats med god inverkan på enormt stora mängder marsvinsägare i Sverige. Dock serverat med något mindre själ, något mer fakta.

Humlan är jättefin med mycket info och fantastiska foton men jag tycker att infon om avel är lite väl ingående för att inte uppmuntra till det. Det hade varit en grej om det funnits info om dräktighet men den här infon känns rätt onödig... Dessutom uppdateras bloggen för sällan."

Men det var inte bara de vinnande bidragen som fick beröm, här är ett axplock av de övriga resonomangen

Jag älskar Marsvinmys, tipsen är jättebra, verkligen ambitiöst! Filmen när de äter gräs, den är sommar! Marsvinsmys är fin, kunnig och informativ, men jag klarar inte av att läsa det konstiga teckensnittet.

Bobbos Bubbar är härlig, mustig men har den inte funnits lite för länge för att kallas ny? ( jag kanske la den i fel kategori, den var ny för mig) Fin sida, jag älskar film.

Merlin har mycket bra info, men där händer för lite. Jag vill kunna läsa uppdateringar ofta!

Jag tycker att Kola och tjejerna är den som har mest själ. Bra skriven med fina foton men borde uppdateras lite oftare.

Jag tycker Hatten är bäst. Mycket foton och bra skriven. Den känns engagerad!

Huvudet bland molnen har för lite foton, men skriver väldigt bra. Avsnittet, berättelsen om det med urinsten borde spridas mycket.

Marsvinsliv är bra! Rolig att läsa och mycket foton. Kärlek!

För egen personlig del är jag helt tokförtjust över blotta existensen av alla dessa sidor och bloggar som andas kärlek till de marsvinspersoner som befolkar upphovskvinnors liv. Hurra för er allihop! och tack tack tack för att ni finns.

Jag vill att alla som deltagit skickar in sin adress så kommer en överraskning i brevlådan.

Ja, jag vet att jag troligen har era adresser...någonstans. Men så länge vill ni inte vänta.

Kramar & vissel till vinnare och alla deltagare!

Idag flyttar lilla Beyonce till kända adoptörer och Melker och kanske två till! Roligt!

Dagens Oden kommer ikväll!

Säg det i bilder

5/3-2011 Öppet idag -12-14, välkommen!

Imorgon presenterar vi resultatet, vilken webbsida vill vi ha mest!?? idag spretar det värre i åsikter. Juryn är polsk riksdag precis som när flocken skulle besluta. Hjälp, jag får lägga pannan i djupa veck ikväll.

 

Tack för det - Arken Sisjön

4/3-2011 Igår kom lilla Beyonce in... hon är köpt som en födelsedagspresent på Arken Sisjön i februari. Född den 30 december. Inga frågor vid köpet om ifall hon skulle få artfränder till sällskap. Sedan dess har hon bott ensam i ett akvarium och igår när ägarna konstaterat att de kände av allergi fick hon komma in till omplacering. När vi väger henne står vågen på det helt otroliga 270 gram. Därmed innehar Beyonce det något ledsamma rekordet i lägst vikt vid omplacering. Uppfödarna brukar skriva att 300 gram eller sex veckor är gränsen för marsvinungarna vid flytt.

Jag ska lära han allt jag kan

3/3-2011 Det har kommit ett par nya själar, bilder kommer allteftersom.

Tygriket

2/3-2011

Har sedan en tid engagerat en sömmerska för att kunna förse alla glada marsvinsnördar med olika gostunnlar, gospåsar och hängmattor i tyg. Sakerna säljs tillvidare till förmån för omplaceringen men för stunden ligger det inte på plus. De stora investeringarna har dock gjorts, olika typer av textilier och sömnadshjälpmedel. Ytterligare en sak har kommit till och den kallar vi för "Tofflan". När den tidigare sömmerskan och nuvarande produktutvecklaren/inköparen fick se Tofflan var hon inte imponerad men jag tycker den är ganska bra. Stumpan tycker oxå om den -kolla!

Jag tror att Tofflan kan göra fler marsvin lyckliga. För ägarna är det bra att den är fuktskyddad. Vill du beställa en så sätter du in 200:- på Eragons bankgiro 621-8903. Skriv Tofflan Uggla, namn & adress på raden för meddelande och skicka sedan ett mail, skriv när du satte in pengarna och Tofflan Uggla i rubriken.

Vill du hellre komma ner till omplaceringen och köpa den är du välkommen ikväll mellan 18-20 och då kostar den 170:- eller på lördag mellan 12-14.

Jag och en annan marsvinsnörd åkte på kvällen den 8 mars förra året till Lindome för att köpa tre djur som annonserats på blocket. Annonsen berättade om hane, hona och barn och det är ju inte en alltför våghalsad gissning att Arken Zoo i Kungsbacka varit igång med sin frälsning som handlar om att vårt egna kön är vårt största hot.

Mycket riktigt visade det sig vara fallet, familjen hänvisade till allergi och sålde mamma Ariel som var högdräktig, pappa Saxxon som sent omsider blivit kastrerad och sonen Alvin. Sonen var döpt efter en disneyfigur och det är väl ungefär så synen är på dessa djur. De är leksaker för oss att göra vad vi vill med. Vara snälla mot och sköta väl om det är så vi närmar oss livet, missköta och skita i om det vår läggning. Denna barnfamilj var en blandning av båda. De hade faktiskt kastrerat Saxxon så att det skulle stoppas framtida avel, men att hela marsvinsfamiljen kliade sig och hade sår och pälslösa områden var inget man tänkte inget ta itu med. Då var det enklare av avyttra hela paketet och vi var ju svaret på deras böner.

Den 13 mars 2010 föddes Ariel och Saxxons andra kull bestående av två pojkar, jag döpte dem till Arne & Anders. För ett par dagar sedan fick familjen som adopterade Arne i somras fara till Blå Stjärnan. Det visade sig att Arne hade en stor tumör i magen och tyvärr var han alldeles för dålig för att klara några ingrepp. Han skulle fylla ett år den 13 mars.

R I P Arne.

Äntligen Mars

1/3-2011 Amber ökar kraftigt, 53 gram på fem dagar. Hon ger tjuvnyp till höger och vänster, är ganska grinig till sinnes, men vem skulle inte vara det? tonårsdiva som ska ha barn när hennes största fokus borde vara ifall lockarna ligger rätt. Vilket de gör nu för övrigt, de ligger avrakade så att bebisarna kan hitta tuttarna när de kommer. Borde vara rätt snart tycker jag. Dagens Oden som vänt och ökat sju gram:

 

Tävling

28/2-2011

Det har trillat in lite bidrag till tävlingen;

NY blogg/webbsida:egenskaper: om marsvin med mycket själ och ingen avel. Den ska inspirera till att ge marsvin ytor, annorlunda bolådor och även i korta drag berätta om de marsvin som skaparen har och kanske även har haft.

Marsvinsmys

Kringelkroken

Bobbos Bubbar

Sen vill jag ge ett pris till en nu existerande blogg/webbsida, dessa är de deltagande i detta heat

Humlan

Merlin

Kringelkrokens blogg

Colinas

Marsvinsliv

Huvudet bland molnen

Colinabloggen

Kolatjejerna

Hatten

Om du hittar din sida här och undrar hur det gått till så beror det på mig. När jag slänger ut ett par rader om detta täcker jag inte alla hål och när någon då uppfattar det som att man nominerar den sida man gillar bäst så är det taget. Så ni som inte är anmälda av er själva, har helt enkelt anmälts av någon annan. Som tycker om er sida.

Anmält och presentabelt till söndagen den 27/2-2011. Nu konfererar vi under en vecka och nästa söndag den 6/3-2011 presenteras vinnaren och inom ett par dagar ska priset ha landat i brevlådan/ på dörrmattan.

Priset är en Crash pad i djävulsutförande och en Mia Winge bok.

Dagens bild av Nyast i livet - Oden

Det kom in lite nya personer igår, Paloma, Vilda, Kembra och Malte och ytterligare en hona Majken som gått med hane under ett par veckor. Har hon tur så slipper hon en kull till (har fått en eller två innan stödköpet gjordes) men t.v sitter hon med de andra mammorna. Här är hon- oskarp- men vi låter henne vara så länge...

 

Oden

27/2-2011

Han är stor, väger 96 gram och tuggar redan hö. De får ett särskilt babyprat mammorna när de precis fått barn. De låter faktiskt jollrande eller är det jag som fantiserar? jag tror inte det; Odette jollrar mjukt med sin lille grabb. Men är lite frenetisk, hög, men hon landar väl, ensamstående som hon är. Kenzo, Ada och Amber får bilda kollektiv kring den lilla tonårsmamman. Sen kommer ytterligare "a mother to be" från Skåne i eftermiddag.

Ska man titta in i framtiden några veckor så är det den ensamme Krister som får vänta på Oden, om inget särskilt annat händer.

Det hände nu på morgonsidan; Lille Oden hade en syster som tyvärr var död.

Btw så är väl Odette ett marsvinsmirakel då hon bara 12 veckor gammal, föder fullgångna barn. En marsvinsdräktighet är 10 veckor. Hon ska alltså ha blivit dräktig vid två veckors ålder... och det är Arken i Sisjön vi kan tacka för detta.

 

Kameran har fått en reservdel

26/2-2011 Så nu känns livet ganska kul igen. Här har ni Amber när hon fått kålrot igår

Odette:

Båda blivande mammorna har flyttat hem till mig och ska stanna där tills barnen är stora nog att flytta. Jag vet att det är ett riskmoment men försöker ändå. Ytterligare en eventuellt dräktig kommer imorgon, ska eventuellt flytta in även hon. Öppet 12-14 idag välkomna!

 

Present

25/2-2011 Den här fick jag med posten idag, klass på det marsvinet. Undrar om hon skulle vunnit några rosetter?

 

Zooaffärer..dubbelsuck!

24/2-2011 Arken Zoo i Halmstad drar sig inte heller för att sälja hane och hona tillsammans. Igår körde någon, helt utan egen vinning än friden man får i hjärtat när man avbryter sån här misshandel, bil hela dagen för att hämta två små liv. De som sålde var en cynisk familj som övertagit dem från grannen och vars viktigaste mål var att få kränga den lilla bur som de dömt det stackars paret att bo i.

De ska enligt uppgift alltså vara födda i november och då är deras liv alltså så här långt: uppfödare i november 2010. Zooaffären Arken Zoo i Halmstad när de är säkert var sex veckor gamla (nä det är helt riktigt - jag tror inte på det) köpta av cyniska parets granne. Vid ca tio veckor flyttar Amber och Krister från grannen till cyniska paret som vid femton veckors ålder sätter dem på blocket. Nåt jag missat? ja det skulle vara den fridsamma person som kör och hon (långt bort i landet) som plockar upp 500:- för att bidraga till räddningsexpiditionen. Jag kollade inte jättenoga men jag jag tror det var en 60 cm bur de lurat Amber och Kristers välgörare att köpa. Man får betrakta det som en lösen. Att de hamnar på Eragons beror på att de flesta människor inte kan ha hur många marsvin som helst och jag lovar att jag ska försöka hitta ett bra stabilt hem med kloka människor för dem att bo. Men först ska Amber få sina barn och det får bli i Bohus, i omplaceringen flyttar djur in och ut, det blir inte jättelugnt att vänta barn. Här hemma byts inte djur.

Amber sitter nu och tuggar hö under Stellas överinseende. Det är bra med Stella, man kan alltid lita på att hon kollar allt :). Amber var livrädd i typ en minut när jag satte transporten med öppen lucka i flocken men sen var det lika bra att lägga ner det. Alla som gick plats försökte klämma sig in och Stella fick först tag i knäckebrödet vilket hon betrakade som ett byte och kap värt att kämpa för. Hennes "jag är kränkt" ljud är ett upprört tjattrande som varierar i intensitet. Jag tycker hon är så jäkla rolig. Tar ingen skit. ÄlsklingsStella!

Bilder kommer men jag roade mig med att dänga kameran i golvet häromdagen och kameran hade nåt emot det.

Läs gärna

S M F

23/2-2011 Ungefär så. Förkortningen i låten står för SickMotherfucker.

Zooaffärer..suck!

22/2-2011 Häromdagen när jag slängde ett öga i flocken såg Odette lite rund ut. Förbi for tanken; tänk om hon är dräktig? Ä, hon är ju för katten inte mer än två månader gammal tänkte jag sen. Det var på onsdagkvällen och full snurr på människor och jag glömde av det.

När jag gör samma reflextion dagen efter väger jag henne. Hon har ökat 100 gram på en vecka. På den lilla kroppen är 100 gram rätt mycket, ursprungsvikten var 700 gram när hon kom in den 13/2. Att en unge går upp är normalt men så mycket på så kort tid och dessutom synligt mest på magen, man behöver inte vara Einstein för att räkna ut vad som hänt.

Odette lämnades alltså söndagen den 13 februari för omplacering till Eragons efter en månads boende i familj. De köpte henne söndagen den 16 januari 2011 på Arken Zoo i Sisjön. Fyra veckor precis.

På Arken Zoo uppgav man muntligt åldern på Odette till sex veckor den 16 januari 2011. Aldrig att de kan producera ett papper på varje djur, deras ålder angivet i ett datum utan alltid denna standardålder "sex veckor". När jag köpte ett sexveckors marsvin på Arken Zoo förra året (Råttan, se Aktuellt februari 2010) visade han sig vara tio veckor eftersom hans stackars MamaZoo födde hans småsyskon dagen efter och marsvin har tio veckors dräktighet.

I de föreskrifter som finns för djurförsäljning står det:

Utdrag ur DFS 2005:8 Saknr L 80

3 kapitlet
Bestämmelser om skyldighet för den som säljer sällskapsdjur att lämna information om djurets skötsel

1 § Djur som exponeras med avsikt att säljas ska vara taxonomiskt namngivna
med art eller släkte på en skylt, så att det klart framgår vilket djur som avses.

2 § Den som yrkesmässigt säljer ett sällskapsdjur ska vid överlåtelsen lämna ett
faktablad, med skriftlig information om djuret och dess skötsel, till mottagaren
av djuret.

3 § Ett faktablad avseende däggdjur ska innehålla uppgifter om

1. det svenska eller vetenskapliga namnet på djurets art och släkte

2. Djurets kön i de fall då detta kan avgöras genom en okulärbesiktning eller
med hjälp av en enkel undersökning av djuret.

På Arken har man löst det så här:

Troligen hona, troligen hanne. Kvalificerad gissning? DNA-test? ja det gäller att vara kreativ om man ska låta seriös. Hur som helst så dissar jag Arken Zoo då de utan problem organiserar den djuraffär i Kungsbacka som på ett närmast religiöst sätt ser till att det oönskade marsvinsbeståndet hålls på samma höga nivå. Detta genom att ständigt och jämt sälja okastrerade hanar och honor samman. Att dessutom vägra försäljning av hanar tillsammans med motiveringen: vårt största hot är alltid vårt eget kön. Ledningen för Arken Zoo vet om det liksom länsstyrelsen i Halland. Små djur lider...tydligen inte lika mycket. Att som marsvinshona få kull på kull tills hon dör eftersom djuraffären avfärdar kundernas invändningar om oönskade barn med;

1. Ni kan lämna dem hit ( djuraffären får nya bebisar för en spottstyver eller gratis att sälja för 300-400- inte alls cyniskt eller hur?)

2. Åk och kastrera hanen, det kostar bara en femtilapp ( kostar mellan 650-950:- beroende på var du gör det, och de flesta småbarnsfamiljer med snäv ekonomi brukar ändra sig då)

Mina källor redovisar jag inte öppet men om du undrar om någon specifik sak har jag gott om dem, både veterinärer och tidigare kunder till affären Arken Zoo i Kungsbacka.

Men tillbaka till Odette och Arken Zoo i Sisjön. Det återstår att se när hon får sina barn, var Arkens Zoo i Sisjöns "sex veckor" lika kass som Kungsbackas i förra februari kan hon ju vara lite äldre men ändå är hennes dräktighet förskräckligt tidig. Hon är en dräktighet gammal nu och synligt dräktig, det rör sig märkbart i magen.

-"Som om en tidigt utvecklad tioåring skulle vara gravid" sa en vän igår.

Ja, något åt det hållet.

 

Rensa i leden räcker nog inte

17/2-2011 Så här går snacket och den uppfödaren som säger att det är hon på filmen och som kammar och tejpar maskeringstejp på tassarna är alltså; ordförande i SMF i sin lokalavd, godkänd allrounddomare i SMF, tidigare ordförande i SMF riks, mest vinstrik uppfödare i Sverige de senaste tre åren, och har en nätt liten uppfödning med (om vi räknat rätt) just nu 29 marsvin som antingen är dräktiga eller som hon planerar kull på. Hur många djur det totalt finns är svårt att avgöra men det är väldigt många.

Jag har tidigare sagt att det troligen blivit bättre om SMF var mer nogräknade i sin process med prefixen, dvs att jag tycker att det ska krävas MER för att man ska få ett SMF prefix så att detta prefix verkligen var en status och att man därmed kunde skaffa djur från en sådan, rekommendera en sådan och veta att bakom prefixet skulle det finnas krav som betyder något för djurens väl och ve. SMF tycker att det helt och hållet är myndigheternas sak, det är inget ansvar som föreningen har. Jag tycker att man har ett ansvar när man uppmanar till och befrämjar avel. När man vänder sig till och organiserar även omyndiga som uppfödare.

SMF bildades 1983 med två syften; att befrämja aveln ( utan att överdriva torde man nog kunna säga att de lyckats med detta) och att öka intresse och kunskap om djuret marsvin. Har denna del uppfyllts? inte direkt skulle jag säga. Gemene man verkar fortfarande ha problem med vad som är hamster och vad som är marsvin. I zoo affärerna prånglar de fortfarande på folk både salt och andra mineralstenar. Marsvin säljs fortfarande ensamma. Det är 28 år SMF haft på sig för att sprida kunskapen om att marsvin är känsliga för urinstenar och att de är FLOCKDJUR.

När jag ser filmen och inser vidden av bekännelsen i tråden från MIF känner jag sorg. Hon ber om ursäkt för ordval och försvarar sig med att hon kammar varsamt och att djuren har mat i burarna. Hon beklagar sig över att bara det negativa lyfts fram.

Uppfödaren/utställaren/ tycker att det är jobbigt. Undrar hur marsvinet känner det? Funderar utställaren någonsin över det? hinner hon det? det är så många fötter att tejpa, så många pälsar att kamma, plattånga och rulla.

"Det är inte en isolerad händelse utan en kultur" skriver en av medlemmarna på Eragons facebookgrupp och troligen har hon rätt. Ledsamt, mycket ledsamt.

Medlemmar i SMF skriver till mig och tycker att det är lågt av mig att kritisera en förening jag själv är medlem i. Jag har sedan många år försökt att debattera och även vid flera tillfällen lämnat in motioner till beslutande organ i föreningen. Ingen är intresserad, motionerna avslås, artiklarna refuseras utan kommentarer. Jag är helt ointressant för de aktiva eftersom jag varken ställer ut eller föder upp. Jag står för det jag tycker och sist jag kollade gäller yttrandefriheten mig också.

Men det kommer att dröja lång tid innan jag vågar mig på att gå på en utställning igen och då får det bli som I. Wallraff.

Tack till Marsvinsalliansen som såg till att filmen spreds, hade gärna tagit äran för detta, men det är inte mitt verk.

Oj, nu glömde jag ju det roliga i allt tråkigt; jag har fått tag i en sömmerska som syr fleece produkter och nu finns de första grejerna på plats i omplaceringen. Just nu skickas inget. Jag orkar helt enkelt inte det också just nu, så detta är för den som bor i Göteborgstrakten eller orkar att ta sig hit. Så småningom ska det gå att beställa också.

Priset har gått upp en del (sömmerskan tar ju betalt också) men en nyhet är att de sydda i material som förhindrar att kisset går igenom. Grejerna kostar mellan 150-200:- Jag har beställt ganska många och kommer att få leveranser allt eftersom.

 

Oops!... they Did It Again

15/2-2011 Skämt åtsido, den här filmen ger mig ångest. Kan man stödköpa det marsvinet så att h*n får bo hos någon som fattar att man ska klippa ner den jävla pälsen som helt tydligt är dess förbannelse.

Lilla hjärtat

14/2-2011

Besten & skönheterna

13/2-2011

Always on my mind

12/2-2011

Sylvia

11/2-2011 Även Sylvia har lämnat livet och en känsla av overklighet finns i mig. Eller är det mer verklighet än vad jag kan ta in?

Så här såg Sylvia ut när vi precis hämtat henne i Jönköping i augusti 2008. Hon skulle vara halvcuy. Ägaren skulle avliva henne för att Sylvia inte kom överens med hennes andra marsvin. Det lilla söta gråa är alltså hennes son. Han är fyra veckor på bilden och hon ca två år. Uppgifterna var väldigt osäkra, Sylvia ska ha kommit till en lantbruksskola i småland från "någon". Då skulle hon och Abbe vara nästan jämngamla, vilket jag aldrig reflekterat över förut...men nu är båda borta. Olika sjukdomsförlopp men snabba båda.

Abbe

10/2-2011 Abbe är död. Texten är sann. Tiden stannar och livet blir sig inte likt mer. Abbe var en älskling, född hos oss.

Abbe var inte vilde pappa Allan, han var inte den milda mamma Ada utan en annan sort. Värdig och vän. Vacker och fullkomligt helt underbar. Bara drygt fyra år. Nu vet han mer än vi.

 

Rödörade vattensköldpaddor

1/2-2011 Läs om Camilla, 20 som söker ett nytt hem!

Efter gårdagens inlägg kom flera reaktioner, och de flesta av dem förskräckta över hur det går till i utställningscirkusen kring djur, men också en del som vittnar om värre saker som sker.

Jag kanske inte hinner besvara dessa mail innan jag åker men jag läser och tänker att det är så många som tycker att detta är galet, kanske finns det hopp att det förändras. Var inne på Miffonas forum och såg att det fanns en rubrik som jag inte sett förut (jag är inte den mest trogna läsaren men jag tror den är ny ). Den handlade om att hjälpa djur som hade det svårt. Bara att synliggöra dessa djur är ett STORT steg framåt.

Och nu till burinspiration

Detta är en hälsning från tre glada limpor

"Vi är tre marsvin som nyligen fått en ny bur som vi ääälskar! Matte har tagit i ordentligt när det gäller storleken (så stor som får plats i hennes vardagsrum). Har hört husse gnälla lite på matte om att de små råttorna (är det vi!?) har större procentuell yta än vad husse och matte har. Vi har fått cirka 8x4 marsvinslängder (150x80 cm) med en övervåning som är cirka 1/4 del så stor. Övervåningen innehåller 2 gömslen och är klädd med härlig fleece som är underbar att göra sina behov på! Vi har också 3 gömslen på undervåningen som vi gärna sover i eller på(!). Sedan har vi fått en rolig sak där vattnet hänger. En cykelflaskhållare har vi hört husse säga. Den är så rolig för man kan leka med vattenflaskan så att pipen roterar åt olika håll. Vi har inget galler längre utan husse har slitit med plastskivor så att de ska kunna titta på oss ´när de sitter i soffan och jäser! Hur som helst, vi har det  jättebra här med allt vi kan önska oss.. även om vi får gurka lite för sällan...

Gurkpussar från Doris, Daisy och Hedvig"

Semster!

31/1-2011 Nu hägrar verkligen solen & värmen!

 

Fia Fideli & annat

30/1-2011 När Fia kom till mig hade hon inget namn. Tillsammans med två lika namnlösa kullsystrar med lockar kom hon för omplacering på sensommaren 2006 - direkt från uppfödaren.

Systrarna F:s föräldrar hette Simone och Ilmar och alla var de Barrskogen djur. Med åren har det blivit många djur från Barrskogen som stoppat på hållplatsen Bohus och blivit kvar där. De är personliga, tama och fantastiskt friska djur, sin onaturliga pälsväxt till trots. För ingen kan väl tycka att det är särskilt naturligt att ett djur i marknivå har en pälsväxt med cirka två centimeter i månaden?

När jag första gången fick kontakt med marsvinsföreningen var det Barrskogens djur som jag totalt drunknade i. Detta var på en så kallad PR visning på Liseberg. De djur jag såg var så vackra, så fantastiskt vackra. Senare förstod jag att Barrskogen tillhörde en av de bättre uppfödarna. Långt senare kom min invändning; vackra är de men till vilket pris? hur roligt är det att vara en vandrande peruk?

Ännu hemskare var det när jag såg hur de "ställdes" det vill säga visade på utställning. Då kammar man pälsen över ansiktet och detta är en procedur som håller på i evigheter. Man kammar, kammar, kammar och kammar igen. Under tiden sitter detta stackars djur, som ska tugga hö i 20 av dygnets 24 timmar och bara vegeterar under all päls. Ser inget, får inte prata med sina artfränder eller interagera med några levande varelser över huvudtaget.

Sen visar man djuret för domaren och när djuret blivit bedömt och eventuellt går vidare till nästa final så börjar det om. Kammar, kammar, kammar och i värsta fall hanterar man djuret så som den omdömeslösa uppfödaren som filmades på SM 2010 i Eskilstuna. Hon hanterar sin långhåriga hona som om det vore ett dött föremål. När filmen skickades ut för allmänheten på nätet tyckte t o m de inbitna utställningsdeltagarna att det var för magstarkt. De tävlade på Marsvin i Fokus, pratforumet för dem som gillar utställningar, om att svära sig fria. Det var allt ifrån att de inte kände uppfödaren i fråga, de hade aldrig sett detta beteende någonsin på utställningar, och dessutom - om det någonsin skulle hända hade de genast sagt till.

Nu är det ett tag sen jag gick på utställningar men när jag gjorde det var det för att samla fakta till ett utbildningsprojekt. Jag har sett det. Jag har inte sagt till och jag vet att det var fler än jag som såg...och ingen trädde fram och höjde rösten för djuren. Alla var vi tysta medlöpare. Nu gör jag om - och gör rätt.

Ofta sitter långhåren där under håret många långa timmar, utställningarna brukar börja på förmiddagen niotiden och slutar sällan förrän 16-17 tiden på eftermiddagen. Det kanske inte låter så farligt men de mest ambitiösa uppfödarna utställarna åker på utställningar var och varannan helg, de åker över hela landet och en del åker även till grannländerna. Mycket resor i små transporter, ofta de så kallade duvtransporerna, det blir som en spilta, sedan många timmar på utställningsplatta och sedan in i duvlådan igen.

Men sen då? när de kommer hem får de väl leva livet som marsvin med kompisar och allt det som gör marsvin glada. Nä det är ganska dåligt med det tyvärr. Väl hemma ska håret skyddas till varje pris och rullas upp i papper och lätta balsaträrullar. Marsvinen som ska ställas ut isoleras dessutom ofta för att förhindra att burkompisar ska "tugga" det dyrbara håret, eftersom det innebär att hela utställningskarriären är över. Man kan ställa i klippt långhår men...det är som med så mycket annat inte samma prestige.

Varför tuggar kompisarna på det långhåriga marsvinet päls - är de avundsjuka kanske? När jag gick på utställningar fick jag ofta höra att detta beteende skulle vara aggresivt betingat. Det var många år senare när jag såg systrarna Agnes & Alma frisera varann här hemma, som jag ifrågasatte detta. Jag hade inte tidigare lagt märke till något sådant men hade ju så snart jag börjat med långhår ganska regelbundet klippt dem så att de inte skulle gå med fukt och smuts i pälsen. När detta hände var särskilt den ena av tjejerna, Agnes, väldigt långhårig. Jag hade varit slö och inte fixat med hennes päls i tid. Jag är fortfarande övertygad om att det inte var något annat är ren omsorg och hjälp från Almas sida. Systrarna hade ett gott sätt mot varann och jag såg dem busa, rusa, poppa men aldrig vara taskiga mot varann. På samma sätt som många marsvin putsar varandras ögon och öron putsar de också varandras alltför långa päls när den blir ett hinder.

Jag kan inte tala med marsvin men att kalla dem för aggressiva när de friserar varann tycker jag är direkt absurt. Kanske är det enklare att försvara den isolering som många av långhårsuppfödarna utsätter sina unga långhår för. Sätta ett socialt flockdjur i isolering i flera månader under deras mest formbara ålder bara för ett poäng eller två, tja vi gör alla våra val här i livet.

Att de långhår som inte passar i aveln blir keldjur är precis lika olämpligt som med många av de andra extrempälsarna, barn klarar ofta inte att sköta och hålla efter pälsen utan det blir som med de förskräckligt eftersatta lunkorna som visades på Bolibompa för några månader sedan. Men zooaffärerna är ju en sådan praktiskt dumpningsstation för de djur som inte passar på "plattan".

Varför tycker jag så illa om marsvinsuppfödarna? jo för jag är av den åsikten att de inte gör så gott de kan för att skydda djuren. Jag märker att marsvin med stamtavla sällan är välkomna hem igen när de bara några månader gamla blivit tröttnade på eller allergi brutit ut hos de nya ägarna. Då är det alltid fullt i burarna.

Men nätet är fullt av berättelser om att man åkt på utställning och råkat få med sig några extra små marsvin, ofta honor som man har höga förväntningar på, när hon ska ställas eller avlas på. Då är det aldrig fullt i burarna.

Men herregud ska de stackars uppfödarna ta hand om de dåliga köparnas djur, när de bara vill få vara ifred och avla fram ett par små liv till? Kanske ska man välja köparna lite mer kräset? utbilda dem lite bättre? ta en avgift så att det inte blir lika lättvindigt? Inget nytt under solen.

 

Fler flyttar

29/1-2011 Idag flyttade Farmor tillsammans med Jamie & Enya.

Film, film mera FILM!!!!!!!!!!!!!!

27/1-2011 Titta här, den mest bedårande lilla Lois Lane- Matsirenen. I filmen förekommer även Farmor (som ska flytta på lördag) och Clark Gable, ursäkta det var visst Kent. Men han är så stilig numer att det är lätt att ta fel ;)

Igår flyttade Eja hem till Carmen som var på Eragons en tid i somras. Två pojkar kom in och bild kommer ikväll. På lördag flyttar Farmor, Jamie & Enya och in kommer en ensam tjej. Väldigt lite djur inne för omplacering nu, hoppas det betyder att marsvin är önskade där de befinner sig.

Jag borde lära mig att filma och klippa...men tiden och entusiasmen infinner sig aldrig samtidigt.

Lösa marsvin

26/1-2011 Det finns film och det finns FILM

Spånhamster!!!

25/1-2011 Efter att i nån veckas tid levt i förnekelse vad det gäller spånbrist och till slut fått krypa till korset och köpa annat material (se gårdagens ledsna inlägg) så ringer jag spånbutiken idag. Blir något förvånad när det visar sig att de fått in så hela gårdsplan är full. Nu ska det hamstras...

Easyströ

24/1-2011 Nu är det dags igen, precis som för ett par år sedan är det brist på spån och när jag kom till min vanliga leverantör för spåninköp möts jag av en tom gårdsplan där en massa pallar med spånbalar brukar finnas. Ok, eftersom det hänt förut ( beror på att spån har samma råvara som bränslepellets som är mer lukrativt) så var jag inte fullt lika lamslagen som sist. Det var inte heller leverantören, som snabbt fann sig och började erbjuda olika alternativ. Jag tog flera sorter med mig och denna vecka provar min flock Easy strö. Svårt att bedöma prisnivå men jag tror det kostar ungefär 1,5 x spån.

Så här långt är vi ganska ok med det, och det återstår att se hur det funkar rent praktiskt

Skum känsla för eftersom det inte är sådär ljust som spånet känns det inte nybytt.

Clark älskar påsar;

Clark 22/1-2011

 

Go,go,go

23/1-2011 För några år sedan, det var i början av 2009 tyckte jag att marsvinssverige bara bestod av marsvinsavel. Slog man marsvin på google fick man bara olika uppfödare som resultat. Det var ju katten också tänkte jag - egentligen finns det ju massa människor därute som har sina marsvin bara för att de är underbara djur men på webben syns det inte. Där är det bara människor som hyllar utställning och uppfödningsidealet.

Det tog några månader innan jag kom på ett sätt att stimulera intresset att skapa webbsidor för dem som älskar att ha marsvin som husdjur och som hellre ger en hemlös gris ett hem än att stödja vårdslös avel som baseras på det perfekta utseendet. Det var ju såklart en tävling, en tävling där man kunde vinna fina marsvinsgrejer.

Detta resulterade i att Maskrosmarsvin vann vårt hjärta, då var det jag och Kafka i juryn. Maskrosmarsvin är en underbar sida som framförallt belyser etiken kring marsvin. Sen är de egna grisarna Julgisen, Allan, Selma & Mimmi de vanligast förekommande inslagen.

Några månader senare var det dags igen och då var MaskrosAnna tillfrågad som rådgivande och dessutom var Abbe & Kenzo jury. Bosse & Brudarna blev den vinnande sidan och sedan dess är vi många som lärt oss älska Petras glada inlägg med fokus på burmiljöer i olika fleecefärger. Att Petra dessutom är en fena på att leta rätt på en massa gristillbehör på utländska sidor ger ytterligare krydda till till sidan.

När tredje tävlingen utlystes fanns i ärlighetens namn en favorit men för att det inte skulle bli allt för given utgång var både Anna & Petra experttyckare och hela min flock fick vara med och agera jury. Detta ledde till en ganska polsk riksdag men till slut ordnade allt sig till det bästa och den ljuvliga Kålkompaniet vann tävlingen med all den visdom&respekt som finns hos Eleni uppe i norr. Jag älskar hennes filmer, jag älskar hennes tilltal, hennes illustrationer. Senare bytte de namn och går numera under namnet Marsvinsmaffian, vilket inte på nåt sätt försämrat innehållet.

Jag har under mellantiden ofta fått kvitto på att dessa underbara sidor älskas av fler än mig. Senast igår när en helt ny adoptör pratar om Bosse & Brudarna som gamla bekanta :)

Ett tillstånd att förvalta detta, så nu är det dax igen; ny webbsidetävling. Reglerna denna gång ser ut så här.

Jag vill ha en NY blogg/webbsida. Som i att den inte finns nu. Den ska ha alla dessa egenskaper: om marsvin med mycket själ och ingen avel. Den ska inspirera till att ge marsvin ytor, annorlunda bolådor och även i korta drag berätta om de marsvin som skaparen har och kanske även har haft.

Sen vill jag ge ett pris till en nu existerande blogg/webbsida, jag har flera tankar här om vem jag vill ha på prispallen men för att det inte ska bli allt för enkelriktat kommer Anna, Petra & Eleni vara min expertgrupp. Jag har inte frågat men förutsätter att dessa smarta underbara kvinnor bara längtar efter att få tycka till.

Vinsten är given denna gång: Båda vinnarna får var sin Piggy crash pad i djävulsutförande (kossan var slut) och var sin bok Mitt husdjur Marsvinet skriven Mia Winge. Så kom igen nu, skapa, fotografera, filma och skriv! Denna gång ska vi ha rejält med tid; Ditt bidrag ska vara anmält och presentabelt till söndagen den 27/2-2011. Då konfererar vi under en vecka och söndagen den 6/3-2011 presenteras vinnaren och inom ett par dagar ska priset ha landat i brevlådan/ på dörrmattan.

Go, go, go!

Ungdomsbomb

22/1-2011 Under två dagar har jag haft en massa glada ungdomar från Naturbruksgymnasium på besök. De har bytt i burar, tvättat och torkat marsvin, diskat vattenflaskor, burit hö och skrivit in regestreringar. Vi har tittat på film och ätit semla. Jag är bra på att sätta människor i arbete, en riktig talang faktiskt. Att undomarna valt inriktning mot djur och natur har ju betydelse såklart och vi fick gjort en väldig massa -Tack!

En annan som jag vill tacka idag är Maria Ryden, moderat kommunalråd i Göteborg som tycker att Eragons verksamhet är bra. Se här:

Björn Hansson på GP var väl inte jätteinspirerad trots att han fick skriva om en så fantastisk människa, eftersom efternamnet blev lite tokigt men vad spelar det för roll? Ett stort TACK till Maria och oavsett resultatet så är jag glad för hennes engagemang. Massa ljus på hemlösa marsvin!

Apropå hemlösa marsvin så är de inte jättemånga just nu och går det som tänkt idag ska fyra pojkar och två flickor flytta dessutom.

Bildbomb

20/1-2011

 

 

Piggy Crash Pads

19/1-2011 Denna underbara tingest har omplaceringen fått av

 

 

och vi vill å det varmaste rekommendera den till alla som har fleecetycke. Jag har ju några marsvin i omplaceringen som troligen kommer att stanna. Det är Clark & Lois och de har det lite si & så med hälsan. Därför fick denna underbara mössa landa i deras pallkrage;

Här skulle ju givetvis varit en bild på Clark när han anammar ostbågestilen och crashar i sin ljusblå mössa men eftersom kameran inte varit på rätt ställe får ni försöka visualisera det mest underbara lilla marsvin i urtvättad Crash Pad. Julen är ju över men det är väl alltid någon födelsedag att ta sikte på? eller varför inte shoppa bara för skoj skull? På Petras sida hittar du dessutom mer shoppingtips. Less piggies - more bling. När du känner att det drar i marsvinstarmen, shoppa prylar till grisarna-inte marsvin! Ska definitivt försöka använda mig av denna devis.

Öppet idag! 18-20

Hinner inte med

18/1-2011 webben, men snart så. Väldigt få djur inne nu!

Nu flyttar de på löpande band

15/1-2011 Idag har Jeanne, Bim, Maja, Mamma Mu och Jan Boris flyttat. Till Jönköping, Värmland och Eketrägatan. Imorgon flyttar några till.

Bonusbild på min älskling Lizzie

Blandat bandat

14/1-2011 Idag- lite dåligt med tid men vill visa julklappen till grisarna.

Även Abbe & Kenzo har fått lite finare utsikt

 

kul klipp!